hur blev ni ihop?

Jag hade sedan tidigare varit tillsammans med hans kusin.. Men sedan började jag falla för min blivande och det var innan jag visste att de var släkt med varandra. Det fanns lixom ingen återvändo!

Träffades när vi började gymnasiet, samma klass. Jag kom inte från samma stad så vi hade ingen som helst hymt om vem vi var. Vi blev snabbt Bästa vänner, kramades, höll varandra i handen, sa att vi älskade varandra, skrev på msn VARENDA kväll och saknade varandra hela tiden. På hemvägen efter en skolresa höll han om mig på tåget. Men vi var bara bästa vänner. Han var alltid lite små blyg och försiktig. Båda hade förhållande på varsitt håll och jag verkligen gillade hans flickvän och var överlycklig för hans skull. Men han var iaf kär i mig sedan första dagen i skolan, men för mig var det då bara vänskap, hade ingen aning om hans känslor eftersom han hade flickvän och så. Men han hoppade av sista året i skolan coh jag flyttade strax till hans stad och vipps så bodde jag 200 meter ifrån honom när han av en slump ringer kvällen efter vi just flyttat in. Då träffades vi första gången, sen tog det slut med hans flickvän.. (mitt förhållande redan slut för längesen) Jaja, vi var iaf bästa vänner och kollade tillslut på film varjekväll, hela nätterna. Han ville hela tiden träffa mig och det ena ledde till det andra.  27 februari firar vi 3 år och snart har vi även 3 underbara barn :)

Jag visste hela tiden att han var världens bästa pojkvän och hans flickvän var så lyckligt lottad.
Men jag trodde aldrig han skulle bli min. han var INTE min smak, men tillslut föll jag pladask och våra klasskompisar säger bara "vi visste det hela tiden". :)

Jag var praktikant på hans jobb och på en firmafest låtsades vi vara ett par för att slippa några fyllon som raggade på alla - tre dagar senare var vi ett par på riktigt

VI gick gymnasiet ihop, han i klassen över. Efter studenten pluggade vi på olika håll i Europa i 5 år, och hade knappt nån kontakt alls. När jag var så gott som färdig med min utbildning, träffades vi igen. Det var då jag visste att det fanns något där. Efter ytterligare 3 månader isär (p.g.a. studierna) blev det äntligen vi. Vi har känt varann i ca 10 år, och varit ihop hälften av det. He's the one. 

Vi har barn på samma dagisavdelning och hade varit singlar ett tag när vi började få upp ögonen för varandra, lät barnen leka medans vi fikade, dröjde oss kvar på dagis och pratade, till slut tog jag mod till mig, smsade om en dejt och nu i sommar gifter vi oss :)

Jag träffade min kille i tvättstugan  och sen i ica en vecka senare. 
I tvättstugan kom han in och låtsades inte kunna sätta igång tvättmaskinen och frågade om hjälp. Vilken idiot tänkte jag för mig själv satte igång den och drog. En vecka senare såg jag honom i kön på ica då jag var med en vän och sa till henne lets go have some fun with this idiotic guy who can’t even start a washing machine. ja och då presenterade han sig som doktorand i kärn fysik så förstod jag att det var jag som var idioten och inte han. Sedan sökte han mitt namn på universitetskatalogen och emailade mig och nu har vi varit ihop i 3 och halvt år. :D 

Vi träffades på en chatt. Efter lite mer än två månader av chatt, mailande och brevskrivande (inget telefonsamtal alls) sågs vi irl för första gången, och sedan den dagen har vi varit ett par..vilket blir 8 år nu i slutet av mars 

För fyra år sedan träffade jag en kille på en fest. Vi började umgås, träffades och kollade film hemma hos honom och sådär. Jag minns, att jag höll på att bli gaaalen för han kysste mig aldrig! Lade aldrig armen om mig eller någonting. Men så en vacker dag satt vi i tv-soffan, och våra fingrar nuddade vid varandra! Ni vet sådär för att kolla om personen drar bort handen eller inte. Och så kröp hans fingrar sakta högre upp längs min arm tills han hade mig i sin famn, och så ÄNTLIGEN fick jag min kyss. Allting gick sååååå sakta, det var helt tokromantiskt. 

Några veckor passerade, vi fortsatte träffas och framtiden såg ljus ut.  Men så hände det något... Hans ex såg oss tillsammans och blev jättesvartsjuk. Hon bestämde sig för, att hon ville ha honom tillbaka. Eftersom de hade en dotter ihop backade jag undan, jag ville inte stå i vägen för att en familj skulle återförenas, och uppenbarligen hade han fortfarande känslor för henne. Vi bröt kontakten tvärt. Han flyttade ihop med sitt ex och ja, jag flyttade också ihop med mitt ex... Något år senare hördes vi av lite hastigt, han skulle bli pappa igen. Ytterligare något år senare hördes vi av igen. Han hade lämnat barnens mamma. Mitt egna förhållande var också i upplösningstillstånd, officiellt var vi fortfarande ett par men sinsemellan visste vi att det var över, och jag letade efter en ny bostad.

Jag kom hem till honom en kväll och fikade, och sen hånglade vi och bestämde att jag kunde krascha på hans soffa tills jag hittade något eget. Men jag sov inte en endaste natt på den där soffan ;) 
Efter några månader flyttade vi ihop "på riktigt" och blev en sån där modern familj med bonusbarn/föräldrar.

Efter att ha bott ihop i ett år friade han till mig, och jag sa ja, och om tre månader ska vi gifta oss.
I ett större perspektiv var den där omvägen troligtvis nödvändig för att vårt liv tillsammans skulle fungera.