jag tror han kommer fria nästa helg!!

Jag tycker inte att det är viktigt att de ska vara som en hollywood film när han friar.. 
jag vill att det ska vara personligt och HAN, att han har planerat något liksom.
jag vill t.ex inte att de ska vara offentligt, jag älskar uppmärksamhet men inte så då ja tycker att det ska vara intimt och personligt :)

men han är gryym på att sjunga och spela gitarr... så vem vet om han utnyttjar det :) hihi 

vilka underbart fina berättelser ni har!!
det är verkligen något som man kommer att minnas och kanske skryta lite om senare;) hehe
Jag tycker att det är så romantiskt!!! :) 

Ojoj... tja det här är så oromantiskt så det är inte klokt...

Men så här gick det i alla fall till när vi slog till.
Min mamma är VÄLDIGT sjuk. Hon har både KOL och MS och har åkt ut och in på vårdhem och sjukhus i flera år nu. Vi skulle på möte med hennes handläggare och henne i slutet av juli 2010. Och hade bestämt att vi skulle försöka övertala henne om att hon behövde mer vård än hon kunde få hemma.

Jag och min sambo hade innan detta möte pratat mycket om det inte var dags snart. Vi ville ha en lördag med datum 9/3 eftersom det är vår första träff + förlovningsdag. Men det blir inte förrän 2012 och vi vet inte om min mamma lever då. Så vi hade börjat snegla på 3/9-2011 men inget var spikat. Vi hade ändå kommit så långt att det var NÄSTAN klart att vi skulle ta det datumet.

På mötet så satte sig mamma på tvären som vanligt. Både jag, brorsan och mammas bästa vän försökte få henne att förstå att hennes lägenhet inte var anpassad för hennes behov och att hon ju faktiskt var fånge i sitt eget hem.
Sjuksköterskorna och läkarna försökte förklara att den vård hon behövde var mer än hon kunde få hemma och att även om hon har larm så är det ju otryggt och otryggheten leder ju till mer problem med andningen och så också då det inte är bra om hon blir stressad och orolig.

Till slut så sa jag till henne att "nu får brorsan hålla för öronen för det här ska han inte höra än" men... Vi ska gifta oss om lite drygt ett år och jag vill ha dig där då. Så KAN du i alla fall FUNDERA på att ta deras erbjudande om permanent boende, och kanske överleva till vår bröllopsdag?

Sen var det ju bara att åka hem till sambon och berätta att vi skulle gifta oss *S* 

Jag hade pressat syrran på info.... GAH. Hade aldrig kunnat hålla mig. Min karl överaskade mig genom att jag skulle till jobbet, han var så gullig att han ville skjuts mig. Visst sa jag, sen började han åka åt fel håll.. Sen när vi började vi åka åt riktigt fel håll. Så hamnade vi på en ö, då började jag ju fatta saker :P Så vi hade picknik och grejer så friade han :D Han hade till coh med tagit ledigt åt mig på jobbet. För sen åkte vi till sthlm och kollade på musikal :D Det var en perfekt dag! 

Såhär skrev jag på min blogg om frieriet:

"

Jag ringde till mamma och berättade i morse och hon blev inte ett dugg överaskad. Hon hade trott att det skulle bli den 1 juli då vi fick tillträde till huset. Jag blev i alla fall helt överraskad och det känns roligt."

Vår  story är inte heller ett dugg romantisk...

Vi hade haft ett distansförhållande ett tag, men jag hade under vintern bott hos min m2b. Jag hade sökt och kommit in på en kurs med praktik som jag jättegärna ville gå på. 60 mil bort...Så jag låg i sängen och våndades över att jag tackat ja till kursen och därmed skulle flytta ifrån honom igen. Jag grinade och ojade mig över om vårt förhållande skulle klara att bli på distans igen, nu när vi äntligen kommit ifrån det. Då svarar han helt enkelt med att fråga om vi ska förlova oss! Jag fortsatte grina, men av helt annan anledning :) Och sedan har bröllopstankarna sakta växt fram under åren. (Och jag åkte på utbildningen)