Här skrattar vi åt allt som kan el gått fel den stora dagen =0)

Vi skulle gifta oss utomhus vid en sjö , meen det regna för mycket så akut hyrde en lokal 3 dagar innan bröllopet.

Den som skulle hjälpa oss med maten hoppade av, men alla mina vänner ställde upp och hjälpte mig fixa den och makens vänner ställde sig och grillade maten på bröllopet.

När vigseln skulle börja så insåg jag att jag hade glömt vigselpapperet hos min vän så fick akut hämta det innan vi kunde börja.

 Så vi hade turen att allt ordnade sig, var lite stressigt men med så underbara vänner så fixade sig allt ändå. Dagen blev så mycket bättre än vi trodde att den skulle bli ( visste att det skulle bli bra men blev ju grymt bra) och alla hade så otroligt roligt. 

Inga direkt missöden. Bussen var i tid och ingen svimmade.
Men när vi fick från bussen till kyrkan så kommer ett av vittnena cyklades och då väntar sin min (då blivande) make om mot henne och totalstämplar mina vita tygskor med sina lackskor. De blev jättesmutsiga och fula och jag blev något sur...
Fick köra dem i tvättmaskinen tills vi skulle fotas, det var ju 10 dagar senare som tur var.

2 tokiga saker inträffade för oss... Mellan huvudrätten och tårtan + kaffe (som gästerna hämtade själva i salen bredvid för att sen gå tillbaka till matsalen) hade serveringspersonalen dukat av alla bord inkl alla dukar, servetter, glas med dryck kvar, tagit bort alla 30 blomsterdekorationerna samt alla festprogram (som folk ville spara) och framför allt - gästernas ännu icke framförda tal!! Hur de hann allt detta medan vi skar tårtan är ett mysterium... Och detta hade poängterats ett antal gånger att dukarna INTE fick tas bort, vi skulle köra in dem till cateringfirman nästa dag istället.

Det blev viss förvirring när gästerna kom tillbaka till matsalen, de vände snopet tillbaka och började äta tårta stående. Svärmor dök förskräckt in i köket för att försöka lokalisera sitt försvunna tal som skulle äga rum under tårtan, samt alla telegram hon läste upp. Till slut insäg jag och tärnan varför alla stod och åt tårta och haffade personalen. Sen sa det vips och de trollade fram dukarna igen, dock mkt skrynkliga...

Efteråt fick jag dessutom höra att kaffet inte hade räckt till mer än en kopp/pers. Ingen fick påtår...

När jag tittade igenom våra bilder som tagits av vår egen kamera fick jag mig ett stort skratt och en förklaring på varför inte EN ENDA gäst lagt upp nån bild på oss på FB... Samtliga bilder tagna med blixt på mig visar två kritvita ringar runt ögonen! Sminkösen måste använt en concealer med reflextion (till skillnad från resten av ansiktet) eftersom jag sov dåligt natten innan och i salarna dunkla mörker tog förstås alla med blixt. Närbilderna ser så dråpliga ut att man bara måste skratta åt det! Hade vi inte haft 2 fotografer plus en gäst med lika bra utrustning som proffsen hade det dock inte varit lika roligt så här i efterhand...

Ok, våra misstag nu då

På morgonen hittade inte ena tärnan påsen med sin tärnklänning i vilket resulterade i att på min bröllopsdag fick jag stå och rota ute i soporna för att se om den hamnat där, ha ha. Efter ett par timmars letande, oroande och nästan tårar från tärna så lyckas vi lokalisera påsen i festlokalen. Som tur var hade jag min snälla pappa som fick sätta sig i bilen och åka iväg och 40 minuter senare hade tärnan den äntligen i sin hand.

Innan vigseln skulle toastmasern delat ut såpbubblor till alla gäster som de skulle blåsa på oss efter vigseln. Detta glömdes dock bort och kom pås precis när jag och mina tärnor svängde upp med limousinen och skulle kliva ut. Snabbt sprangs det runt och delade ut såpbubblor innan vi klev ur limousinen och tyvärr fick inte ens hälften av gästerna sina bubblor.

När det var dax för kaffet hade det satts på för lite kaffe och när det skulle ordnas mera så fick de problem med kaffebryggaren och fick vatten över golvet istället. Detta var något jag fick återberättat efteråt så jag har faktiskt ingen aning om hur det gick men jag tror att alla fick sin kopp kaffe sen i alla fall.

Vi gifte oss den 2 juni i år. Vi hade motgångar till och från hela tiden. När vi skulle skriva ut inbjudningarna vägrade den nyinköpta skrivaren att skriva ut med rätt färg. Vi fick lämna in den och det tog 8 v innan vi fick igen den. Detta ledde i och för sig till att vi insåg att lokalen som vi hade hyrt var för stor. Istället hyrde vi en jättefin festvåning vid vattnet :) När bi två dagar innan vigseln ska skriva ut alla häften börjar skrivaren åter krångla, denna gången ville den skriva ut på diagonalen istället. Yey! Kvällen innan vigseln bestämmer sig mannen för att testa sin outfit lite snabbt. Han såg inte K L O K U T... Skorna som var mörk concagc färgade skar sig mot den grå kostymen... Vi svalde och sa att han fick åka in och köpa nya skor direkt när affärerna öppnar. Bröllopsdagen: jag var lugn som en filbunken och mannen raka motsatsen. Han hämtar upp mig hos frisören (med nya snygga skor) och så kär vi iväg till fotograferingen. Stressad som han är svänger han för skarpt i en rondell varpå alla buketter välter och vattnet rinner ut i hela bilen. För att rädda blommorna slänger han sig efter och styr då så klart bilen åt samma håll... Upp på trottoaren. Jag skriker att han måste bromsa (i baksätet). Han hinner bromsa 5 cm innan en lyktstolpe. Andan i halsen!! När fotograferingen är över ska vi mot kyrkan. Mannen hoppar in i bilen och tar på sig säkerhetbältet... Rakt över corsage blomman. Vi hade tur då blomstersffären stängde en kvart senare så vi fick en ny corsage ( gratis) på 5 min :) Resten av kvällen gick bra :) Något som grämer mig är att vi inte hann ta så mycket kort som jag hade önskat. Våra gäster kom tidigt till kyrkan och vi ville inte bli sedda innan så vi fick sluta lite i förtid. Sen hade jag velat haft en gruppbild med alls gäster... Och bilder på bara oss och familjen... Jaja :) Festen var fantastisk och vi blev gifta!! :)

Vi skulle fotograferas utomhus innan vigseln, men som plan B ifall det skulle regna, hade vi festlokalen som fotoplats. Det var bara det att den låg 4 mil bort, det tar ca 30 min att åka (vi bor i "obygden"). :)

Så klart regnade det på dagen D, så vi åkte till festlokalen för att fotograferas. Det vara bara det att ingen, varken fotografen, vi eller bestman/brudtärnan hade koll på klockan så när jag och maken frågade bestman vad klockan var.

Klockan 14.00 skulle vigseln starta, vi hade beräknat att vara klara och vid kyrkan senast 13.30, så att vi skulle hinna äta lite innan vigseln. MEN när bestman sa att klockan är 13.15, fick vi bråttom!!

Vi kastade oss i bilen, maken, bestman, brudtärna, sonen och dottern, med fotografen i släptåg. Vi kom fram till kyrkan 13.55!! Där hade vi fått mat levererat, vi var ashungriga allihopa eftersom vi inte ätit sedan 7.30. När prästen kommer in tycker han att vi är det skönaste brudfölje han hittills träffat, som står och äter fem minuter innan vi ska gå i altargången.

Han lovar att fördröja lite så vi hinner få i oss lite mat, när vi känner oss klara och börjar säga att vi ska gå ut säger sonen 3 år; "men jag har ju inte ätit färdigt än"

Prästen säger att den här vigseln kommer han verkligen inte att glömma!

Man kan säga att jag hade tunnelseende när jag kom till kyrkan, som tur var släppte det under vigseln!

Ja prästen är världens bästa, cool och avslappnad!

Såhär i efterhand hade jag nog valt att ta fotograferingen efteråt, så hade man varit lite mer avslappnad! ;)