Här skrattar vi åt allt som kan el gått fel den stora dagen =0)

Och jag upptäckte när vi stod utanför och väntade på att gå in i kyrkan att jag redan hade båda ringarna på mig! Vi hade haft fotografering innan och då hade jag tagit på mig vigselringen för bilderna, och sen glömt att ta av mig den.

Vi gifte oss 2/6 i år och vi glömde sätta på varandra ringarna under vigseln. Vilket blev ett gott skratt för alla i kyrkan.
Strax innan vigseln så kom min man på att han glömt ipaden med all synkad musik hemma. så det blev total kaos för att försöka ordna det. Så fotograferingen vi höll på med just då blev lite si och så med....
Men till slut ordnade musiken sig iallafall. Fast på ingång i kyrkan var volymen nästintill obefintlig. och på utgången blev det fel låt. hihi
Men utöver det den mest underbara dagen i mitt liv!! Trots regn och storm ute heeeela dagen.

Vi skulle fotograferas utomhus innan vigseln, men som plan B ifall det skulle regna, hade vi festlokalen som fotoplats. Det var bara det att den låg 4 mil bort, det tar ca 30 min att åka (vi bor i "obygden"). :)

Så klart regnade det på dagen D, så vi åkte till festlokalen för att fotograferas. Det vara bara det att ingen, varken fotografen, vi eller bestman/brudtärnan hade koll på klockan så när jag och maken frågade bestman vad klockan var.

Klockan 14.00 skulle vigseln starta, vi hade beräknat att vara klara och vid kyrkan senast 13.30, så att vi skulle hinna äta lite innan vigseln. MEN när bestman sa att klockan är 13.15, fick vi bråttom!!

Vi kastade oss i bilen, maken, bestman, brudtärna, sonen och dottern, med fotografen i släptåg. Vi kom fram till kyrkan 13.55!! Där hade vi fått mat levererat, vi var ashungriga allihopa eftersom vi inte ätit sedan 7.30. När prästen kommer in tycker han att vi är det skönaste brudfölje han hittills träffat, som står och äter fem minuter innan vi ska gå i altargången.

Han lovar att fördröja lite så vi hinner få i oss lite mat, när vi känner oss klara och börjar säga att vi ska gå ut säger sonen 3 år; "men jag har ju inte ätit färdigt än"

Prästen säger att den här vigseln kommer han verkligen inte att glömma!

 

Man kan säga att jag hade tunnelseende när jag kom till kyrkan, som tur var släppte det under vigseln!

Ja prästen är världens bästa, cool och avslappnad!

Såhär i efterhand hade jag nog valt att ta fotograferingen efteråt, så hade man varit lite mer avslappnad! ;)

Under vårt bröllop hände faktiskt inga missöden men jag kommer aldrig glömma vår vigesförättares min när han kom hem till oss innan vigseln. Vi hade vårt bröllop i vår egen trädgård och vi höll oss "gömda" för våra gästerna fram tills vigseln. Så när prästen kommer in i huset sitter vi helt coolt i soffan, med fötterna upplagda på bordet och varsitt glas champange i händerna och bara ler! Emellanåt kikade vi ut bakom gardinerna och var nyfikna på alla våra fina gäster som kom...   Prästen sa något om att vi i alla fall inte verkade ha så mycket bröllopsnerver som spökade.  Och det hade vi ju inte, för vad kunde gå fel när vi visste att vi skulle gifta oss med varandra, allt annat kunde ha rasat runtomkring för det var oviktigt den dagen. Att vi skulle säga ja till varandra var det viktigaste och det skulle vi ju göra oavsett vad som hände!  

När vi hade gått upför altargången och skulle sjunga första psalmen var jag så nervös och gråtfärdig. Alla nerver var på helspänn. Då strular orgeln! Kantorn börjar spela, det låter konstigt och blir bara värre och värre. Innan alla börjar sjunga bryter kantorn och säge att jaja, såhär är det ibland, jag fixar!. Trycker på några knappar och börjar spela igen. Världens gapskratt kommer frn mig och hela församlingen börjar också skratta. Vilken befrielse! Resten av vigseln gick som en dans förutom att prästen inte höll ordningen med solosångerna. Men de blev iaf framförda.
Väl på kyrktrappen var det blåsigt och min slöja far iväg i vinden. Visst hade jag tänkt plocka av den till festen, men kanske inte riktigt på det sättet .