Fråga prästerna 14

Vi lät folk sätta sig där dom kände att dom ville sitta.
Spela roll om det är "hans" eller "hennes" sida egentligen... Vi blev inte mindre gifta bara för att våra föräldrar satt i samma bänk exempelvis  

Det var folk på vår vigsel som vi inte kände.
(Släktingar och vänner till folk som var bjudna och som hade blivit nyfikna när dom hörde om temat).
Det kom även folk och fotograferade oss innan vigseln (när vi blev fotograferade av fotograferna). Dom kom i och för sig och presenterade sig sen.
Det var släktingar till ena tärnan som hört om temat och var så nyfikna. Och så tyckte dom att vi var så fina så dom ville föreviga det  

Själv skulle jag nog tveka till att gå in oinbjuden.
Men om man hör talas om någon som ska gifta sig (någon bekant till en jobbarkompis eller vad som helst) så kanske man kan skicka en fråga med den gemensamma bekanta och höra om det är ok att man sitter med i ett hörn och bara ser hur vigseln går till  

Jag skulle nog uppmana till att kontakta skattemyndigheten också och se om dom kan skynda på handläggningen...

Eftersom det här egentligen inte är något som kyrkan lägger sig i så kan jag svara på detta.

Du behöver inte ha något program alls.
Vigselordningen finns i bibeln/ psalmboken (osäker på vilken, men den ska finnas någonstans om man vill titta) och annars kommer det finnas tavlor i kyrkan där det står vilka psalmer som ska sjungas och i vilken ordning.

Som gäst har jag nog aldrig tittat i något program.
Det är ju liksom inte en teaterföreställning med första och andra akten osv.
Jag följer med i vad som sägs där framme - och struntar i vad programmet säger.

Enda anledningen att ha ett vigselprogram är egentligen för att presentera vilka låtar man har som in och utgångsmusik och kanske solister mm + tack till X och Y osv...
Men det är i mina ögon helt onödigt.
Så hoppa över det om det bara gör dig stressad och orolig  

Vissa församlingar kan göra sånt vid större mässor (alltså vid stora högtider när det inte bara är "vanlig gudstjänst"). 
Men när det gäller vigsel så får alla låna en psalmbok och kan alltså hänga med i psalmer + bönen Fader vår / Vår fader. Och det är det som är svårast att hänga med i om man inte är en väldigt van kyrkobesökare.
När prästen pratar så är det ju bara att lyssna.
Om man ska hänga med i någon text så tycker jag att man förlorar så mycket av känslan i vad som sägs och fastnar i själva texten. Man blir inte närvarande i ögonblicket så att säga eftersom man ska sitta med näsan i ett program och läsa sig till vad som händer.

Om ni vill så kan ni göra ett litet häfte med "välkommen hit"
Där ni presenterar era egna delar av vigseln.
Exempelvis:
Solosång XXXXX framförs av YYYYY
Tack till tärnor och marskalker

Efter vigseln undanber vi oss riskastning
(om man inte får/ vill ha det. Kyrkvaktmästaren eller prästen behöver säga ok här) 
Kl XX beger vi oss till *plats* för *middag/mingel/fika*  

Men resten behöver du inte stressa över som sagt.
Vill ni göra vigselprogram så pratar ni med prästen så tidigt ni kan och går igenom hur vigseln ska läggas upp. Eller så kollar ni på svenska kyrkans hemsida där vigselordningen kan hittas också. Det brukar inte vara några större avvikelser och om man inte ger sig in på exakta texter som prästen ska läsa så stämmer det rätt bra  

http://www.vigselringen.com/psalmer.html

Nej det är inte en psalm (om jag förstått rätt). Men den ska väl försöka låta som det...
Det var bara för att du skulle få fram texten.
Det stod "visa" och inte "psalm" när jag kollade 

Ifall någon fortfarande tycker att präster alltid är mossiga och humorlösa så kan ni ju kolla in denna...
 


">

 

Varför kan ni inte bara mötas utanför kyrkan och sen gå in tillsammans med er tärna och marskalk?
Att man går in tillsammans representerar att man är två som tillsammans går in i äktenskapet, och då känns det ju lite skumt att ni ska gå in med någon annan - som inte är pappa eller mamma eller annan släkting på så sätt liksom.
Om ni träffas utanför kyrkan så får ni ju dessutom den där stunden helt för er själva och ni hinner kramas och pussa och torka tårar eller vad som känns bra att göra just i det ögonblicket

Jag kan passa på att ställa en fråga som inte hör ihop med bröllop eller är en "hur gör man om..." eller "kan man ta bort..."

De flesta av mina nära och kära som har gått bort är begravda många mil från mig, i små landsortskyrkor dit man behöver bil för att kunna ta sig.
Ni som har den här djupa tron... Hur känner ni? Behöver ni besöka den fysiska graven för att liksom besöka personen som ligger där? Eller kan man gå in i vilken kyrka som helst och tända ett ljus - och budskapet går fram?
Eller kan man till och med bara tänka en tanke och mottagaren får fram meddelandet?

Alltså - hur funkar kommunikationerna egentligen mellan oss och våra saknade. Eller kanske till och med mellan oss och Gud?