I´ll keep it then!

tack för det Aleta! En ny bild är kanske vad jag behöver. också.

Oj, jag skulle visst se en film med sambon och nu har det gått jättelång stund medan jag ska bara...

 

haha! Det hoppas jag inte! *kikar efter dolda kameror*

Ni är allt för gulliga ni, alihop! Kram till er!

Flamman, jag hoppas verkligen du inte tog mitt inlägg igår som att jag tycker du ska lämna din make. För dt tycker jag inte. Bara just när han säger sådant där som du berättade. Då vill jag dessutom gärna höra att han fått en smäll-våldsbenägen som jag är...

Jag tror heller inte att det är någon utstakad och välplanerad plan B som kuratorn menar, utan kanske bara kolla av om du öht har självbevarelsedrift nog att förstå att det här inte är något du MÅSTE finna dig i och välja i livet. Alltså som alla dessa kvinnor som stannar alldeles för länge i riktigt destruktiva relationer till det inte bara är slut på kärleken, utan helt slut på identitet och självutplåningen är total.

Jag menar, hon-kuratorn-känner ju inte dig än och vet inte om och att du visst har självbevarelsedriften och allt det där som VI vet här. Så hon måste ju fråga lite grejor som  får fram vem du är och hur du tänker gissar jag.

Jag hoppas verkligen att det kommer något litet i er process som känns som ett steg framåt och kan ge lite energi för framtida vandring, och det snart. För du behöver något att ta en tesked hopp ur skålen med.

Har ni läst den översta fästa tråden från redaktionen? Och att de nu har ngng slags ny lansering med experter av olika salg? Och att ingen präst finns för att det var ingen av de tillfrågade som varintresserade. Men vänta nu-varför har de inte frågat Kjell Präst då? Undrar vem de frågat som florist.

Flamman, bra där! Just precis det där är det jag menar, som hon sa så bra!

Och nej, de har verkligen inte frågat mig. Fast för länge sedan, när det var Pumpkin och de andra som var moderatorer och en annan redaktör, pratade jag en del med dem om att jag tycker det kanske skulle finnas en frågepanel, och de sa tat tanken fanns. Men jag har då inte hört något mer.  Fast det är SKAM att de inte fråga Kjell, för han har faktiskt haft en egen Fråga prästen-tråd i fyra år nu. Det borde de åtminstone ha koll på.

Men herregud, jag har ju GLÖMT att säga:

 ♥VÄLKOMMEN HEM LILLA ELISE!!!♥

             

Åh hjälp! Den där smileyn såg nästan farlig ut när den blev så stor....

 

Ja det är helt samma färgskala. Säg till ifall ni tycker jag ska ha min gamla blomma. (fastän den faktiskt inte ens är en passionsblomma)

Ja, det där med att "leva med tunn hud" är ett uttryck jag haft med mig sedan jag var 21, då jag stötte på det första gången. Det träffade rakt in i själen den gången.
Det var när en lärare talade om att många av våra stora konstnärer och författare passar in på den beskrivningen och att det inte är ovanligt med perioder av "sinnessjukdom" när man tittar i deras livsbeskrivningar.

Läraren i fråga var själv både lärare och präst och beskrev sitt eget liv som att där fanns en självklar melankoli i hans värls som han insåg att ine alla hade. Han var en av dem som drabbades hårt av årstidsbundna depressioner och verkligen hade fått anpassa sitt liv efter dem.

Faktum är att det egentligen är så att många av de människor jag VERKLIGEN respekterar och ser upp till, har erfarenhet av att det där mörkret någon gång.
eller mörker och mörker, det kan nästan istället vara så att jag själv behöver mörker, för att ljuset är för skarpt och jag är så hudlös och trasig att jag inte klarar omvärldens lysrör och inte heller alla ljud som är överallt.
Ett mycket påtagligt behov av att få plats att gå undan och att kraften inte räcker till att hålla alla bollarna i luften.

Jag är egentligen väldigt medveten om vilken typ av människa jag är. Och jag hör väl till den som många skulle beskriva som både överkänslig och överanalyserande.
Bara det att jag tycker att varför är det sä självklart att det ska vara "över" framför? Isåfall kanske det ska stå "Under" framför "alla andras"? Jag tycker på allvar att jävligt många inte verkar tänka, reflektera eller analysera över huvudtaget och visar känslighet i samma utsträckning som en bulldozer ungefär.

Man kan ju också se det som att har man "tunn hud" så har man mer direktkontakt med det som är där under, vilket ju kan vara både bra och smärtsamt. Medan den stackare som har tjock hud måste missa många upplevelser där känseln spelar roll.
Samtidigt som den är lite mer skyddad i vissa lägen.

Visst kan det hända att man ibland tänker ett varv för mycket och kanske lägger man ibland större vikt vid vad folk säger än de gjorde själva, men jag hoppas att de positiva delarna av att vara lyhörd och ha god pejling på vad andra säger och menar oftast överväger i mitt liv. Och förresten så brukar det rätt ofta pricka ganska rätt, det där jag tänkt. Så det så.
 
Jag vet att jag tex är en av dem som inte klarar när stämningen i en grupp blir kass-och det är så gott som alltid jag som blåser i visselpipan"hallå, så här kan vi ju inte ha det", men det brukar faktiskt visa sig att problemen är på riktigt, inte bara av känsliga mig upplevda, och även om det ofta är obekvämt och jobbigt när saker ska upp på bordet, så tror jag verkligen inte på att sopa skit under mattan.

Hur som helst, så har det definitivt ett pris att våga leva utan så mycket murar och skyddsbarriärer i livet. Och i de fall man byggt sitt skydd och det rivs ner så är det heller inte så kul. I båda fallen kan man lätt bli sittande i resterna av översvämningen och behöva samla sig lite inför "jaha, och vad gör jag nu?"

Precis som Heloise så gillar jag Karin Boye
I synner het den sista versen.

Jag vill möta...Rustad, rak och pansarsluten gick jag fram -- men av skräck var brynjan gjuten och av skam. Jag vill kasta mina vapen, svärd och sköld. All den hårda fiendskapen var min köld. Jag har sett de torra fröna gro till slut. Jag har sett det ljusa gröna vecklas ut. Mäktigt är det späda livet mer än järn, fram ur jordens hjärta drivet utan värn. Våren gryr i vinterns trakter, där jag frös. Jag vill möta livets makter vapenlös.