I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Godmorgon!

Pb: kan inte ens tänka mig in i situationen med knarket.. Här hemma har vi också pratat en del om att köra rattfull, då makens kollegas son åkt fast för det, och hur man skulle reagera som förälder.. Små barn små bekymmer säger man juh...

men man har juh ändå det jobbigt när ens tillvaro trasslar ihop sig för mycket!

Vi vet inte vad det är för en filur i magen.. A hävdar envist och bestämt att det är en HON! Maken påstår att det är en kille till.. Jag är ibland helt 100% säker på att det är en tjej, och ibland lika säker på att det är en kille.. Och för det mesta har jag ingen känsla alls..

Natten utan maken (som är i Prag och dricker öl) gick ganska bra. Har varit uppe med ung 1,5h mellanrum. Men eg vaknar de inte så ofta var och en för sig, det är bara det att det är omlott. Beda vaknade kl 00 men somnade om själv (men då vaknade jag till också fast jag behövde inte gå upp), sedan vaknade hon 00.40 och gick inte att söva om vilket jag försökte i ung 15 min. Sen gav jag upp och gav henne mat. Därefter sov hon till halv fem. Ada vaknade vid 03-tiden och fick mat direkt för jag insåg att hon måste vara hungrig. Sedan vaknade hon också vid halv fem. Då fick de båda nappen och sov till kl 06. Så båda har vaknat två gånger var på en natt, det är ju inte så konstigt för 6-månaders.

Det som är lite konstigt är att Ada klarar sig längre tid utan mat på natten fast hon äter sämre på dagen (pga sin mage). Hmmm...?

Idag blir det iaf en tur till stan (Julstaden Göteborg invigdes igår) för en lunch med svärmor och alla barnen, ska bli mysigt!

PB: oj knark! Vad var det för något? Marijuana/hasch? Det ska visst vara vanligt bland tonåringar i vår i övrigt välmående (el kanske just därför?) stadsdel har jag läst i lokaltidningen... Men det är ju tid kvar till de problemen.

Hvidis: KRAAAM. Och så kopierar jag in Blommis fantastiska inlägg igen. Lika mycket för egen del som för din och alla andras.

BS: så skönt att det har blivit lättare nu. Jag blev också svettig när jag läste om hur det varit. Kan knappt föreställa mig hur frustrerade du och din make måste ha varit. Vad månde bliva av viljestarka Iris när hon vuxit upp?

Leksi: Hoppas A kryar på sig snart. Jag känner så igen det där med att undra om jag är dåligt föräldramaterial, eftersom jag har dåligt tålamod och fort blir stressad (har inte glömt bort chocken när en kompis beklagade sig över att hennes son hade sovit lite under dagen. "Jag skulle vilja att han sov tre timmar på förmiddagen och två på eftermiddagen, för han brukar behöva det".). Det tog ett tag att inse att det kan vara nog så jobbigt att ta hand om parvlarna fastän de är två ganska så nöjda barn, eftersom de precis som A är ganska så aktiva.

Flamman: kan inte låta bli att le fånigt när jag läser inläggen om musikern. Kan du inte ta hit honom någon gång? *fladdrar med ögonfransarna*

Heloise: skit också! *håller tummarna för augustibarn*

*hjärtar nyvakna gullefjun*

Hmm... borde inte sitta här. Maken promenerar med barnen och jag borde röja lite i det rum som ska förvandlas från förvaringsutrymme till ett barnsovrum. Vi kommer att få hålla på en halvtimme här och en timme där och kanske det kommer att finnas plats för ett par spjälsängar när parvlarna fyllt ett år.

Vi har tänkt det länge, men vi har tagit tag i det först nu, efter att Fälga ägnade en stor del av natten åt att vakna högljutt för att sedan somna om utan insats från föräldrarna hon lyckades väcka.

Åh, så hemskt.

Min arbetskamrat hade problem med sin son: kompisgänget beställde droger på internet. Sonen fick åka till en form av ungdomshem ganska långt härifrån.

Jag tror inte att han berättade allt för oss, men det han berättade räckte gott och väl för att förstå något av vidden av det hela.

Sist jag hörde något verkade det gå åt rätt håll i alla fall.

passionsblomman skrev 2011-11-11 23:29:09 följande:

Jag säger bara en sak just ikväll; var glada så länge ni har småbarn.....

...en nära anhörig hittade just knark i sin sons rum. Den pojken var nyss liten och fick en nalle av mig i julklapp.

Vad hände?

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

Leksigumman: pua att känna så. Att inte räcka till varken här eller där- sjukt barn som kräver 100% och jobb som kräver 100% där du vill ge 80%. inte konstigt att du blir stressad och irriterad och känner så. Man kan ju inte multiplicera sig. (men oj vad skönt det skulle ha varit!) Hoppas att À håller sig frisk, så att ni kan få in några bra rutiner igen. Kramar om!