I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman: jo, det gör förhoppningsvis det. Jag fick e till att ta på nya overolen idag- utan tårar! (hon har vägrat den i två veckor nu.) J fick också ny och de fick ligga brevid varandra när jag tog på js. E kunde nästan själv... Men det var en gång. Vintern är lååång i detta land...

Vad gör alla?

Jag är ensam hemma hela förkvällen. Min son är på kalas på ortens äventyrsbad. Min sambo abetar kväll, plus ska träna efter jobbet. Hunden är nypromenerad och nerskitad efter förväntan. Hanborde bada, men det är en strid jag väler bort för ögonblicket.Jag är inte skitad alls, vilket väl kan ses som positivt rent promenadmässigt.
Det var väldigt väldigt fint ute i skogen. Jag önskar jag
A) hade en riktigt proffsigt bra kamera.
B) verkligen kunde det här med fotografering.
C) verkligen kunde bidhantering i datorn

och så vidare hela alfbetet i bildernas värld.
Jag ser fina bilder överallt när jag går, och vill fånga fånga fånga och göra tavlor, skriva böcker och bildillustrera dem själv.......

Nämenatte om man skulle ta och röja av köket? Jag har i två dagar glömt köpa hem diskmaskinstabletter, så det svämmar över av disk nu. Astråkig sysselsättning. Ingen som kan lura mig kvaar här en stund?
/Smitaren

Vink vink

Vink vink!
Hur mår du?

Lanovia väntar en liten kille, men på MSW säger jag pass, det vet jag inte.

Hoppas ni haft en riktigt mysig fredagskväll!!

Tack för kram Hvidis! För att inte bli långrandig så har vi haft en period igen med förkylning och A:s första pencillinkur följt av ögoninfektion = en hel del vabbande, lite sömn & gnälligt barn. Han har i samma veva lärt sig klättra så de senaste två veckorna har vi inte kunnat lämnat honom ensam två sekunder ens för man vet aldrig vad han hittar på, därtill är han otroligt mammig just nu. Igår skrek han 45 min när maken skulle natta.
Har också sjukt mycket att göra på jobbet eftersom jag gått ner på 80% men fortfarande ska hinna lika mycket. Är stressad jämt och blir därför irriterad för minsta lilla.

Så apropå ramla ner från saker som ni skrivit om så har A avhandlat det mesta på kort tid. Ramlat från köksstol, från lekställning, från toalettstollen, från pall och slagit huvudet i toalettstolen och senast idag på dagis: skjutit ifrån med benen mot bordet så att hela stolen föll bakåt med bula i bakhuvudet och stort blåmärke på ryggen (där stolkanten var) som följd. Men han är ju 1½ år nu och lite tåligare förstås, fast det är också en stress - att inte kunna skydda sin lilla.

Hm, jag har också börjat inse att A är lite jobbigare än de flesta andra barn. Kanske inte lika trotsig/bråkig som Iris verkar ha varit men jäkligt aktiv! Man kan liksom inte slappna av en sekund. Jag har ju inget att jämföra med men det är faktiskt en liten tröst att det kanske kan vara så, för ibland undrar jag om det är fel på mig som tycker allt är så jäkla jobbigt. Att jag inte är lämpad att vara förälder. Att jag liksom har helt fel egenskaper för det om ni förstår hur jag menar. Som bara blir stressad och irriterad över att inte kunna planera eller hinna med någonting.

Åh jag har så mycket tankar kring det här som snurrar i huvudet men det är svårt att skriva så det låter vettigt. Jag älskar ju A vanvettigt mycket och ångrar inte en sekund att vi bildade familj, det vill jag dock understryka. Nä nu ska jag avsluta det här innan jag snurrar in mig ännu mer.

Kramar och önskan om trevlig helg till alla!
Godnatt!

Jag säger bara en sak just ikväll; var glada så länge ni har småbarn.....

...en nära anhörig hittade just knark i sin sons rum. Den pojken var nyss liten och fick en nalle av mig i julklapp.

Vad hände?