Hejom fejom!
När man vaknar och inser att indianerna invaderat, så förstår man bättre sina psykbryt, både åt det arga och det ledsna hållet. 
Ekonomiångesten finns ju iofs där, och den är som ett kvalmigt täcke över tillvaron, men jag brukar hålla ihop rätt bra för det mesta. Tack alla söta fina tjejer för alla kärleksfulla sympatier. Ni är verkligen ljuset på natthimlen och solstrålarna över höstlöven allihop!
Igår vägrade jag bli sittande i min gråtsvullna självömkan, utan satte igång med den städning jag dagen innan hade bestämt mig för. Jag tillbringade FYRA timmar i köket med att skura, torka, plocka och hålla på. Jag är inte ens färdig än! Fatta hur igengrott det är då! 
(och iofs hur långsamt jag tog det)
Men, nu är ugnen ren och massor av saker bortsorterade, flera maskiner disk diskade och så vidare. Idag har min sambo brandjour och ät således hemma. Dealen är att vi ska fortsätta röja av härhemma, så vi borde väl lyfta våra breda arslen och sätta igång. Jag ska städa kylen och skafferiet också hade jag tänkt. Och tvätta. Sambon får dra dammsugaren-även om han suger (!) på att dammsuga noga, men det gör så ont i mina armar att göra den rörelsen. Dessutom måste han ju ha NÅN uppgift, och jag tar hellre toaletterna, så jag vet att det är rent rent, och inte lite sisådär.
Jag tog också min promenad-man kan lika gärna gå och ha ångest som sitta och ha det, menar jag.
Min mage är fortfarande helt omedgörlig. Igårkväll tog jag en tablett igen, eftersom det återigen var över tre dagar sedan jag fick gå på toa. Ändå behövde jag först stjälpa i mig en rejäl mugg kaffe, och gå 35 min rask promenad, innan jag fick någon som helst reaktion. Och jag behöver definitivt gå dit igen. Jag begriper inte varför det ska haka upp sig så här!!! 
För att prata om något trevligare, så gjorde jag iallafall jättegod middag igår!
Had köpt tjocka revbensspjäll (på superpris) och lagt i en marinad med honung, ingefära och rosmarin bla ett dygn innan. De blev jättegoda ihop med kokt potatis, gräddsås, hemmagjort äppelmos och broccoli. Hittade en flaska Bourgogne i källaren som trevliga gäster haft med sig i somras. Den passade utmärkt till. Ingefärspäron och lättvispad grädde till efterrätt. Levande ljus i salen, Van Morrisson på stereon och en sammantaget rätt OK avslutning på en dag som började förfärligt jobbigt.
Eftersom sambon jobbar som en galning i helgen, så tog jag alltså ut lite av en fredagskväll i förskott, för så får man lov att göra när man har helgarbete i familjen. annars blir man ju blåst på alldeles väldigt många helgmiddagar.
Dessutom kändes det skönt att ha gjort saker under dagen som ger en liten känsla av kontroll mitt i allt.
Och att dessutom -ännu en gång-kunna konstatera att man faktiskt kunnat duka upp god mat på bordet, vilket känns både magiskt och välsignat när man vet hur läget är.
Och, känslan av att städa undan, är också det där: man må vara fattig (för just nu är det faktiskt fattigt), men man behöver inte sitta i misär och skit för det. Det känns lite mindre skämmigt och stressen minskar lite, om man slipper se värsta röran och kaoset också, utöver allt annat man är pressad av.
