Idag har jag påbörjat projektet "gå in mina bröllopsskor". Jag går inte överdrivet mycket på jobbet, men skorna (och sulorna) borde ju forma sig en del ändå.
Jag och blivande maken provdansade för övrigt lite vals igår, men herregud. Mina vader! Behöver definitivt köpa skor med lägre klack om bröllpsvalsen ska bli av. Jag är redan så mycket upp på två jag kan vara (känns det som) så jag kommer inte orka dansa speciellt länge annars. Tur att låten bara är 1:46 lång...
Min syster ska sminka mig på bröllopsdagen och i helgen gjorde vi en provsminkning.
På höger öga (vänster i bild) har jag lite längre lösögonfransar. Vet inte vilken längd jag ska ha.
Vad tycker ni?
Nu har jag varit och provat klänningen hos sömmerskan. Hon har verkligen fixat till den. Beställde ju min klänning på Weddingdresses. Riktigt bra pris. Men den var alldeles för stor och lite dåligt sydda sömmar på vissa ställen.
Så här såg den ut när jag provade den hemma första gången. Då provade jag med underkjol.
Och så här ser den ut nu när sömmerskan har fixat med den. Vi ska ta upp den ytterligare lite. Sen ska hon fixa lite med draperingen fram. Stryka och fixa. Har ingen underkjol här och det känns bättre att ha utan.
Bak är hela släpet och längden kvar som tidigare. Tog ingen bild bakifrån idag men så här ser den ungefär ut, men passformen är bättre och en hel del vidd är borttaget på sidorna. 
Ibland får jag bara ångest över hur mycket allt kostar. Någon mer som har känt av det?
Pengarna liksom bara rullar just nu. Och så tänker jag på allt som ska betalas sen också. Hjälp!
Blev småsnål nu. Sonens kostym visade sig kosta 500 istället för 250. Men varför ska inte han få ha riktigt fina kläder egentligen. Grejen är den att han behöver en ny cykel också och så ska vi iväg på en fotbollscup i augusti som kostar massor. Hmm usch... inte bra när jag börjar tänka på detta. Blir liksom dumsnål.
Grrrr
Både och. Vi visste redan från början hur vi ville att bröllopet skulle se ut och ungfär vad det skulle gå på. Men när vi åkte på en badrumsrenovering i våras så hade jag rätt svår ångest. Nog för att vi sparat pengar, men det mesta gick åt när vi köpte denna lägenheten. Och sedan har vi fortsatt att spara under det här året vi varit förlovade för att nå budget. Vi kommer (hör och häpna) hamna under vår satta budget, och vi kommer ha betalt allt själva. Vi har i och fpr sig strukigt vissa skaer från den ordinarie budgeten, men annat har tillkommit, Men när man tänker på vad man kunde fått för dessa pengar så kan jag ibland känna att vi backar ett år på husköp och det känns lite tråkigt. Å andra sidan så får vi vårt bröllop och det minnet kommer ju vara för livet.
Om vi vetat vad vi vet nu om min svärmor, så hade vi nog gift oss utomlands barfota på en strand istället, och flugit dit de vi velat ha där. Det bröllopet hade nog ändå kostat lika mycket som det här, så pengamässigt hade det inte spela någon roll,
Kan du inte spana på en cykel på blocket eller så? Så länge man växer behövs väl inget vrålåk direkt :) Och jag tror inte du ska oroa dig. Allt har en tendens att lösa sig på bästa sätt ändå!
Wow vad käftsmällar man får just nu. Känns som man är ansatt av något..
Jag hyrde kostymer till marslakarna på Remanns i Göteborg i lördags. I paketet skulle kostym, skjorta och slips ingå. Men tydligen ingick inte slipsarna i kostymerna ändå. Den enda slipsen som skulle passa till fanns det bara en av. Så jag frågade om de kunde se om det gick att beställa hem en till. Så jag skrev på kvittot: Ring XX angånde om det går att beställa slips eller ej.
Sedan lyckades jag fynda likadana slipsar på NK för 70% rabatt och tyckte det var bra. Så därför ringde jag Remanns idag för att säga att de inte behövdes:
Jag: hej jag var inne i lördags och bad er ringa mig angående en slips.
R: Ja, de är beställda.
Jag: okej, för jag måste tyvärr tacka nej. Vi har löst det på ett annat sätt.
R: Men det står ju på kvittot att du skulle ha slipsen!!
Jag, Nej, det står på kvittot att ni skule ringa mig om det gick eller inte.
R: Ja, vi skulle ringa. Men det har varit så mycket folk att vi inte hann det.
J: Jag är ledsen att jag inte ringt tidigare, men det var stängt igår och nu ringer jag er. Men som sagt, ni skulle ju ringt mig också.
R Man kan aldrig lita på folk nu för tiden. Klick.
Min blivande blev rätt så irreterad så han ringde också dit. Samma bemötande och de slängde på luren i hörat. Då ringde han upp igen och sa:
M2B: Ursäkta, men hur mår du egentligen? Vi har varit inne och hyrt kläder för 5 000 kr och vi köpte andra slipsar hos er, varför slänger du på luren i örat?
R: Jaha, då har det blivit ett missförstånd. Jag ber om ursäkt. Ni vet aldrig vad ni vill. Jag orkar inte med detta längre. Jag slutar imorgon. Hej då.
Nog för att min M2b drog en vit lögn, men är det ändå inte lite knäppt beteende? Jag ringde ju så fort jag kunde, och de hörde inte av sig till mig som det var sagt. Jag har inte så jättestor lust att hyra några kläder där längre, så jag får se vad som står på kvittona när vi kommer hem.
Bordesplaceringen ja. Den får vi ta tag i snarast. Just nu sitter jag och skriver på alla gästpresentationer. Fortfarande. Jag lämnar över min blivandes släkt och "vänner" (det är ju mina också, men hans från början). Vi har kommit 18 personer.. bara 64 kvar med andra ord. Har börjat tidsoptimera mig själv och skriver numera gästpresentationer på lunchrasten och spårvagnen till och från jobbet.
En smart grej vi kom på i söndags var att vi skriver en lista på allt som är kvar att göra, och sedan delar ut uppgiften oss i mellan. Vi lyckades t.ex. låna ihop linnedukar till alla bord, så nu kan vi använda tyget till att sy stolsöverdrag istället. Tur att jag har en snäll mamma och syster. De har erbjudit sig att göra hela viddevitten.
För er som gifter er 6 och 13 augusti - nu är det inte långt kvar. Har ni några värdefulla tips så här i slutspurten? :)
