Livets toppar och dalar
Cicci, jag har ju fasen ingen aning om hur det är med familjerådgivning, jag har bara känt att det kanske kan vara vägen till framgång men vad vet jag. Här har jag inget att klaga på just nu i alla fall men vi bråkar ju en del så man vet ju att förr eller senare är vi på't igen... Jag inser nu i alla fall den usla tajmingen med er bröllopsdag.
För oss är det hela tiden missförstånd som gör att vi blir osams. I morse tex hade det kunnat hända, jag får ju inte sova så bra på nätterna för Astrid ammar ju och man vet aldrig när eller hur ofta hon blir snuttsugen, maken får gå och lägga sig när han vill och så sova hela natten ostört. Så vaknar Iris halv sex istället för vid sjusnåret som hon brukar i morse och när det händer brukar maken ta med henne ner och sätta henne framför tvn och så ligger han i soffan och halvsover så att jag och Astrid får sova vidare, hon brukar också vakna vid sju. Fast i morse bara sket han i att ta Iris så hon kommer så klart och väcker mig och Astrid och jag får gå upp med båda barnen och han sover vidare. Då blev jag ilsken men sade inget för jag orkar inte med bråk men det hade lika gärna kunnat gått åt andra hållet. Senare visar det sig att han hade vaknat mitt i natten och legat lågt pga sin diabetes och fått gå upp och äta smörgås och sedan hålla koll på värdena ett bra tag innan han kunde gå och lägga sig igen och därför var han trött imorse. Möjligen var det hans eget fel att han inte hade koll på det innan han somnade men jag tycker ändå att det var helt OK. Fast det visste jag ju inte då liksom och så där är det ofta tycker jag för oss, att informationen som gör att man inser att det var dumt att bli arg ofta infinner sig långt senare... Fast då har den andra parten redan känt sig oskyldigt dömt liksom och blivit arg tillbaka och så börjar bråket. Jaja, nu var det ett tag sedan i alla fall, skönt nog.
Nu dagishämtning.