Livets toppar och dalar

MSW: Den där trådstarten gick ju strålande!!!

Luna: Välkommen hit! Häftigt frieri Min syster menar att tredje barnet gick ännu lättare än andra (hela fem krystvärkar tills tvåan kom ut, och bara två-tre stycken för trean) men fjärde var ett mindre helsike, typ. 

Vickan: Skönt att värsta mjölkstockningen är över!

Snaily: Det där med graviditet kan man få olika reaktioner på, insåg jag. Men de allra flesta är väldigt glada för ens skull när bebisen väl kommit, så kanske att många har svårt att visa sig glada över en graviditet? Ibland finns det ju orsaker till det också, även om man inte vet det... Min pappa har t.ex. jättesvårt för att glädjas åt graviditet, han är mest orolig eftersom hans mamma dog i havandeskapsförgiftning. Så han ignorerar helst graviditeten, men har varit väldigt glad och stolt över sina barnbarn när de väl kommit  

Snorkis: Åhh, hoppas du inte behöver vänta länge till. Min lillasyster fick barn alldeles nyligen, hon fick gå 13 dagar över tiden... Det lustiga var ju att hon hade BF-datum två veckor före en kusin till oss. Kusinen fick strax före midsommar, alltså nästan en månad före min syster... Orättvist det där.

Jag tyckte ju det var enormt skönt när vattnet gått, för då visste jag ju att det fanns en sluttid några dagar framåt... Istället för att leva i ovisshet...

Hmm, matfrågan får ett eget inlägg

PB (och övriga):

Hela matfrågan, är alltså hur många mål lagad mat man bör äta. Jag tycker att man ska äta både lunch och middag, vilket heller inte dagligdags är något större problem egentligen, enligt mig. Skolbarnen får ju skollunch i skolan, men om de inte ätit så jättebra där så tycker inte jag att man ska förlita sig på det som enda målet ordentlig mat.

Min syster tycker det räcker bra med mackor, och så youghurt, oboy eller kräm till det framåt 18-tiden eller så... Hennes barn äter alltså nu under sommarlovet frukost, lagad mat till lunch, fika 1-2 gånger om dagen och så mackor till kvällsmat.

Och hon undrar varför mellanbarnen är väldigt kräsna när det gäller mat, och varför äldsta barnet är överviktigt? Hon själv är också överviktig.

Hennes första huvudargument är att "jamen jag och min sambo tycker det blir för mäktigt att äta lagad mat två gånger om dagen". Mina motargument: Det där är bara en vanesak... Dessutom så kan man få i sig mer näring och mindre mängd kalorier om man äter sig lagom mätt på mat, än om man ska bli lika mätt på smörgås med pålägg. Jag har även påpekat att hon själv är uppvuxen med lagad mat två gånger om dagen... Hennes motargument var "ja, men hur ofta hade hon tid att leka med oss". Jag kontrade att "hon gillade ju inte att leka, men hon läste en massa för oss, och lät oss "hjälpa till" med allt möjligt. Ej uttalat men tänkt var att jag aldrig sett min syster leka med sina barn, trots att hon inte har den otroligt tunga bördan av att laga mat två gånger om dagen.

Hennes andra huvudargument är att "ja men jag orkar faktiskt inte stå och laga mat två gånger per dag". Nej, jag är inte heller så förtjust i att tillbringa "hela" dagen vid spisen. Men å andra sidan är det få maträtter som kräver det, egentligen. Det jobbigaste med matlagning är om man börjar bli hungrig, och ska komma på något att laga, och det enda man kan komma på har man givetvis inte ingredienser till... Det löses lätt genom planering. Och planerar man så kan man fixa litet lättare saker. T.ex. koka extra mycket potatis för att ha och steka dagen därpå, eller göra storkok köttfärssås och ha i frysen och bara koka pasta till... Eller en annan lösning är ju att hon faktiskt bara lagar mat en gång om dagen, och sambon lagar den andra gången Det är ju också problemlösning, han jobbar ju dagtid och det är inte så värst ofta han är ute och reser med jobbet...

Puh. Långt, och det har tagit tid att skriva det också när jag behövt greja med lillkillen emellanåt (som för övrigt går på mammas nerver litet nu, ville inte äta välling så nu ligger han på mattan och leker av sig litet, hoppas jag...)

I princip tycker jag ju att man gör som man vill med sina barn, men eftersom jag inte haft några egna barn förrän nu så har jag tillbringat ganska mycket tid med mina syskonbarn och har delvis "hjälpt till" med uppfostran av dem (t.ex. kunde min syster ringa och be mig komma om hon bråkat med sin äldste så att jag kunde prata med barnet i fråga). Så dels är det väl svårt för mig att släppa den rollen, inte minst när jag tycker att hon gör totalt fel i någon fråga... Eller ja, jag tycker hon gör fel i fler frågor men de flesta saker kan jag faktiskt bita ihop och hålla tyst om. Har t.ex. inte sagt något om att hon är fruktansvärt dålig på att stötta sina barn i aktiviteter de vill göra. Äldsta barnet (som alltså är överviktigt) har pratat om en sport bra länge nu, jag har nämnt att jag tror att det finns i grannkommunen men det är ytterligare en sak som hon inte har orkat göra något med. Inget av barnen har någon aktivitet, äldsta barnet tränar fotboll litet sporadiskt, mest för att en massa kompisar är där. Men det finns ingen riktig vilja till det, och inte heller något stöd hemifrån, alltså...

Jag har också varit fruktansvärt irriterad över att hon väljer att pronto skaffa ytterligare ett nytt barn med nya sambon, när hon har tre barn som verkligen inte mår bra efter hennes förra förhållande och som skulle mått bra av att slippa ytterligare några tvära kast i livet... Och det har jag nog bara sagt en gång. Hennes kommentar på det var att man blir inte lyckligare för att man gör saker i rätt ordning, men när deras lägenhetskontrakt snart gick ut, huset fortfarande var obeboeligt och hon hade ett spädbarn på några veckor samt större barn som levde high life bland flyttröra så vete sjutton om hon inte hade hållt med mig om att man slipper en del onödigt krångel om man t.ex. skaffar ett boende som rymmer hela familjen innan man väljer att utöka den...

Äh, stoppa mig. Det där är snudd på ett evighetsämne.

Kan ju också säga att min syster ändå är snäll och trevlig, och att vi för det mesta kommer bra överens. Men jag har inte begripit hur ett syskon kan bli så totalt olikt övriga tre syskon, i så många grundläggande frågor som jag tycker verkligen borde påverkas av ens uppfostran...

Hmm, syrrans variant av mackor är allt som oftast tunnbröd, som helt och hållet täcks med pålägg och rullas ihop. Youghurt är lättsockrad vaniljyoughurt, inte så illa alltså. I bästa fall så äter de havrefras till, men det överviktiga barnet ska ju givetvis ha "crunchy"-musli med jordgubb och sån där "youghurtchoklad" som finns i naturgodis-sortimentet i. Ungefär lika nyttigt som att ha kaksmulor i youghurten alltså...

En annan detalj i sammanhanget är att det är ju inte bara jag som har diskuterat detta med henne. Mamma, som har jobbat på VV, har pratat med henne. Min andra syster som har studerat en hel del om kost och näringslära på universitetsnivå, har pratat med henne.
Men det tycks inte gå in. Jag är envisast

Tack för kokbokstipset, koko! Det kan nog vara något. Om jag köper den till henne i födelsedagspresent, och andra syrran köper denna : www.adlibris.com/se/product.aspx så kanske det funkar...?

Kokboken i min länk är för övrigt starkt rekommenderad av min lillasyster! Jag har inte kollat så noga, men hon säger att det är väldigt bra recept på hur man gör de vanliga maträtterna litet nyttigare men fortfarande lika goda...

Koko: Litet komplicerat, kanske ja... Har i alla fall bestämt att det blir ingen mer helhjärtad insats med allt vad det innebär om hon blir singel igen. Nu senast tog jag ledigt från jobbet för att passa hennes barn vid några tillfällen (för att hon var manisk med att hon trots allt skulle jobba), jag visste att hon hade kärv ekonomi så jag köpte en hel del kläder åt barnen, och jag och övriga familjen ställde upp för henne på alla sätt och vis, hon började plugga till undersköterska för att lättare hitta jobb på närmare håll och letade efter hus som mina föräldrar lovat att stå på lånet för, och så fick hon betala av till dem efter förmåga.

Då känns det faktiskt ganska beklämmande när hon ÅTERIGEN kastar sig in i ett nytt förhållande, för tredje gången, och blir gravid efter några månader... Suck.

Men men, gjort är gjort och jag ångrar inte att jag hjälpte henne, men går det åt skogen med den här killen kommer jag inte slå knut på mig för att hjälpa henne...

Allt det här hände under min sporadiska smygläsartid, för övrigt, annars lovar jag att ni hade hört mycket om det då

Nej, ska se om jag hittar något bra tak till badrum och tvättstuga innan maken kommer hem igen

Jag äter också lunch på jobbet varje dag (när jag inte är föräldraledig, då...) Vi har subventionerad lunch, så även med förmånsskatt så är det någonstans mellan 45-50 kr. Tycker jag lätt att det är värt med tanke på social samvaro, plus att jag annars är ruskigt dålig på att ta med grönsaker till matlådan...

Dessutom blir jag bjuden på lunch av leverantörer typ en gång i veckan i snitt...

Och när jag kommer hem så äter vi någon ordentlig mat. Nu när jag är föräldraledig så blir det matlåda mitt på dagen, kanske inte så kul men ändå...

Snorkis: Hoho, hur går det? *håller tummarna för att bebis kommer snart och skickar en kram till den blivande modern och hoppas att det inte är alltför tungt*

Lappis: Välkommen hem till regnigt och kallt Sverige Oooh, sista soc-mötet. När kommer nästa kötidsuppdatering? Bara så jag vet när jag ska hålla tummarna stenhårt för att kötiden har blivit kortare...

Apropå väder så verkar molntäcket spricka upp litet här... Kanske kan bli litet sol imorgon? Ska skicka den österut till snaily, jag lovar!

Koko: Även om conny inte uppskattade packsenten (sött!) så verkade han ju inte blivit arg, så det kommer nog

Nenne: Bra med rapport! Det KAN ju bli precis när som helst...

Ego: Pausar i röjandet här. Jag kör litet projekt ommöblering i lägenheten. Har insett att jag hellre tar bort TV-bänken på hjul innan lillkillen skadar sig, än efter. Plus att jag och maken tyckte att vi borde ha en hylla med lillkillens leksaker i backar längst ner, och möjlighet att lägga alla jäkla kataloger vi har högre upp. Skulle jag stapla alla husrelaterade kataloger i en hög skulle det nog nå nästan ända upp till taket. (Hoppas dock att en del ska kunna rensas bort, efter en snabbtitt så bör ju kataloger för golvvärme, dränering, tegelpannor och annat som redan är både köpt och på plats gå till återvinningen)

Men neeeeej, vad tråkigt... Har inte hunnit in i tråden sedan snorkis skrev, men uuuusch vad hemskt.

Kommer inboxa snorkis senare ikväll, men just nu är det bara gåshud (trots svettig värme) och en kall hand som kramar om mitt hjärt otäckt hårt. Fy vad vedervärdigt jobbigt och orättvist det är.

Skickar STORA kramar till Snorkis med make och övriga familjen, och inser också att vad man än säger och gör så känns det alldeles för futtigt...