Jag personligen skulle ha svårt att komma över om min man var snål. Jag hade med största sannolikhet inte inlett ett seriöst förhållande med någon som ska ha allt på millimetern, det passar inte mig. Kommer aldrig att passa mig och jag kan ärligt talat säga att snålhet är något som kan få mig att sluta umgås med människor.
Min man och jag är helt synkade på det planet, vi har gemensam ekonomi och har så haft väldigt länge( vi har varit ihop i 11år oxå).
För mig är det ofattbart att man räknar ören när man delar ett liv ihop. Det är klart att man kan välja att se det som att den som tjänar mer pengar straffas för att deras partner inte tjänar lika mkt pengar, men å andra sidan så ingår man ju frivilligt( för det mesta) i en relation, känner man att det kommer bli en börda att vara tillsammans med en ICA kassörska som chef för att h*n tjänar 30 000kr mindre i månaden än vad den andra gör så står det ju en fritt att hitta en partner som har en mer jämlik ekonomisk situation.
Alltså det är klart att man KAN och SKA om man känner för det ha separat ekonomi, men för mig blir det töntigt, tyvärr. Vad ska man göra med sina sparade/undanlagda pengar? om ex min man tjänar 40 000kr och jag 20 000kr, men vi delar 50/50. Då kan han ju lägga undan en massa pengar, vad ska han göra med dem? Åka på semester utan mig och barnet? köpa en bil som bara han får köra? en sommarstuga som bara han får vara i? köpa fina kläder eller dyra klockor? Börja spela golf och lämna oss hemma varje helg, för jag har inte råd att betala vårt barns del i resan, eller min del heller? Låt oss säga att min man pensionsparar dubbelt så mkt som mig, ska han då resa jorden runt som pensionär utan sin fru, bara för att hon inte hade råd att lägga undan lika mkt?
Nä, jag anser att när man lovar att älska varandra i nöd och lust så får man nog acceptera att man är en del av varandras liv både i plånbok och sovrum!
