Vett & etikett kring riskastning?

Fast är det helt oviktigt?
Är det inte så att man blir provocerad eller tar illa upp för att det är en obehaglig sanning som det är enklare att blunda för och slippa bli påmind om?

På frågan: vågar jag åka till Thailand så är det inte alls konstigt att svara både att stränderna är underbara, att man sponsrar en diktatur, eller att man kan rida på elefanter och att man ökar utsläppen i världen genom att flyga dit.

Om ingen vågade berätta de obekväma sakerna i världen så skulle världen bli en mycket sämre plats.

På de bröllop jag varit på har det delatsut ris och såpbubblor, jag tycker det är jättebra, för vi är en hel del som är lite förvirrade och glömmer sånt.. Jag hade absolut inte tagit illa upp..

Det är klart att man måste kunna prata om de obekväma sakerna som sker i världen men i den tråden var nog alla medvetna om vad som pågår i Thailand och just den kommentaren var nog rätt onödig i just det sammanhanget.

Jag tror att det är sättet som vissa saker sägs på och inte självaste innebörden i det som sägs som kan tolkas som otrevligt. Men den kommentaren jag syftade på var bara det kort och spydig. Inget vidare bra sätt att kommunicera på eller speciellt schysst ton. Om personen i fråga ville få fram hur viktigt det var att tänka på att det är en diktatur och att man sponsrar diktaturen med sina turistpengar så kan det sägas på ett schysstare sätt, tycker jag. Budskap når oftast fram lättare om det är mindre aggressivitet i orden.

Nu känns det som att jag har startat en tråd i en tråd i en tråd här.
Det var inte meningen.

Allt jag ville ha sagt egentligen är att vi, i detta forumet, borde tänka till lite i hur vi formulerar oss (me included). Mycket kan som sagt misstolkas i text. När jag sitter och skriver här så skriver jag lugnt och är inte upprörd men någon annan kanske tolkar min text som att det är en k-pist som skrivit den? Vad vet jag? :)

Rosenbladen lät jätte fint. Det är omtänksamt att ta med sig extra. Jag vet fortfarande inte hur jag skall göra, pratade lite med min bättrehälft och han pratade direkt om fåglarna. När jag sa att det är en myt så började han genast googla på ris och fåglar. Han är fin han. Får väll vänta tills han är nöjd med "farligt för fåglar?" frågan. Då kan vi ta en diskussion om vi ska dela ut eller inte.

Lycka till alla

Jag lärde mig en gång i tiden att om man kastar okot ris så äter fåglarna det. Sedan suger det okokta riset upp vätska i magen på fåglarna och sväller (precis som ris gör i en gryta med vatten). Detta kan vara potentiellt dödligt för småfåglarna eftersom det tar en stund innan riset sväller. Därför kommer jag inte dela ut något ris. Ev kommer jag dela ut solrosfrön.... eller rättare sagt, delegera utdelandet till någon annan.

Och nu läste jag att det inte finns vetenskapliga bevis för det, men samtidigt tänker jag att solrosfrön måste vara nytigare än ris? Dessutom är det lite mjukar, så jag tänker mig att det inte kliar lika mycket .

OCH innan så kollar du naturligtvis med personalen i kyrka så att du får lov att kasta fågel och mus mat utanför kyrkan.

för övrigt så behöver ris VARMT vatten för att svälla så illa så att en fågelmage skulle spräckas, allt enligt ornitologerna

Om fåglar dör av att äta ris så kan det inte finnas en enda liten fågelrackare i Asien där de faktiskt odlar ris!
Förmodligen finns det fåglar som lever på ris till och med.

Tja, det låter ju bra då med fåglarna. Jag kommer kolla med kyrkan om vi bestämmer oss för att ordna med kastning av saker.

Lite OT: Hur är det med tuggummin i fågelmagar? Det är oxå en gammal skröna. När jag var liten fick jag veta att man inte ska spotta ut tuggumit på gatan, för en fågel kan tro det är en mask, äta upp det och dör (klistrar i hop magen, kan inte brytas ner etc). Som vuxen har jag tänkt att fåglar nog inte tar misste på tuggumin och mask, men däremot spottar jag inte tuggumin omkring mig för det ser så äckligt ut.

Man ska ändå inte spotta ut tuggummi eller snus eller fimpar. Det är så äckligt! (Fattar inte hur folk kan ha mage att trampa ner sina vidriga fimpar i marken utan att plocka upp dem - blääk.)