det här med barn - så svårt!

Jag känner inte heller att jag vill ha barn just nu - men nog någon gång. Det vore så mycket lättare om vi bara kunde göra som ni skriver i tråden - inte tänka så mycket, och sker det så sker det. Tyvärr kan jag inte bli gravid på det naturliga sättet, vilket gör att beslutet att skaffa barn plötsligt blir väldigt stort. Då måste vi ju vara överens att nu, NU är rätta tillfället och gå till läkaren. När kommer det tillfället egentligen?

Sen skrämmer själva processen mig också, det är ju jag (kvinnan) som ska äta mediciner och ta blodprov och bli klämd på och testad och jag vet inte vad...medan min man på sin höjd blir skickad på toa med en liten plastburk i handen. Och besvikelsen om det inte går, hur ska man hantera den när man en gång bestämt att man faktiskt vill ha barn?

Livet är så mycket enklare när man bara kan låta saker ske, när man blir tvungen att tänka igenom saker och planera dem blir det plötsligt ett mycket större beslut.

Man ångrar bara de barn man inte fick, aldrig de man har....

Har inte orkat läsa igenom tidigare inlägg. Men iaf så är jag 27 år och har en dotter på 19 månader.
Januari/februari 2008 tänkte jag att det skulle vara ett sjuhelvetes år (moget, ja) och vi bokade bl.a. in en Thailandssemester i juli månad med 2 killkompisar. En fredag festar vi, på måndag kissar jag på stickan. Jag bara gråter och säger att jag ska göra abort, i 3 min. Sen vänds min värld upp och ner och allt cirkulerar runt bebben, lyckan var total! Om man ska skaffa barn eller inte är ett sjukt stort beslut att ta bara sådär. Jag tror man måste vara i situationen för att veta hur man vill ha det. Jag´ångrar nig inte för en sekund! Och 1 natt har vi suttit uppe med henne, det var för 5 månader sen och då sket och spydde hon hela natten, annars har vi sovit som stockar allihopa, fast jag ammade i 10 månader. Det blir vad man gör det till många gånger.

För mig är det isf. sant....ångrar en abort och är besviken över två missfall....men ÄLSKAR de två barn jag har....

Är inte det i väldiga extremfall som man ångrar sina barn...? Har ingen erfarenhet själv av den sortens känslor men har svårt att föreställa mig.

Att ångra barn man inte fick har jag fått höra alldeles för många gånger. Jag har flera vänner, både IRL och online, som är frivilligt barnfria. Ingen av dem har ångrat sitt beslut. Det gör inte jag heller. Jag är lyckligen barnfri och har aldrig ångrat det. 

En minoritet ja.