Ofrivillig älskarinna

DUMPA!!
Gå vidare! Gråt, skrik, kaosa, gör vad du behöver, men det kommer aldrig att bli sådär romantiskt och härligt igen efter detta. Tror du verkligen att han fortfarande skulle vara tillsammans med sin flickvän om han visste att han BARA älskade dig? Nä.
Du förtjänar att bli älskad av någon som bara älskar dig och som är ärlig och stark nog att veta vad han vill. Den här killen har ljugit för dig LÄNGE, vad mer behöver du veta?

Om du verkligen ändå vill ha honom så ställ honom mot väggen och tvinga honom att välja! Du säger att du är rädd att förlora honom helt, men: Han kommer aldrig att riktigt finnas för dig så länge detta får pågå.

Nej jag tror inte att han BARA älskar mig, jag vet att han är förvirrad och inte vet vad han vill. Han säger att han inte var beredd på att få såna känslor för mig, att han inte trodde det var möjligt att bli så tokkär nu... efter 5 år i ett förhållande... Och ja.. han har dröjt med att berätta sanningen.. och det var riktigt svinigt gjort.. jag försvarar inte det på något sätt.. men som jag skrev innan, det är inte tillräckligt för att jag bara ska kunna bli helt kall mot honom känslomässigt...

Och jag är fullt medveten om att jag inte har honom helt ut... men alternativet är att inte ha honom alls.. och.. ja.. du har säkert rätt i slutänden ändå jag BORDE DUMPA o gå vidare..

Lurad till att vara annan skrev 2009-12-14 11:46:09 följande:

Han vill antagligen ha er båda två. Så enkelt är det! Som sagt: Om du vill ha honom så ställ ett ultimatum. Du måste vara stark nu, annars blir du olycklig sen.

Jag tror mig ha någon form av rekord i att bli bedragen och är lite nyfiken: Känns det verkligen OK att dela den man känner så starkt för med någon annan? Att han kommer förbi för att ge dig en puss och sen åka vidare hem och pussas med sin tjej, känns det bra i magen? Han ÄR ett praktas, men du behöver ju inte landa i samma kategori. På riktigt, tror du att det blir mindre svårt att lämna honom om ett halvår? Att det är lättare att stänga av känslorna då? Du tror inte att tiden gör dig än mer insyltad i honom (och hans förhållande till en annan kvinna)? OM han väljer att lämna sin tjej och satsar på er - visst, det kan bli hur bra som helst. Innan det är ett alternativ måste han ta tag i sitt liv, vara en man och stå för sitt val och sina känslor åt ena eller andra hållet. Risken finns ju också att han väljer att satsa på sin tjej och då innebär det att du inte har något val, utan snällt får göra som han vill - det skulle jag ha tyckt varit jävligt sugigt, men det är som sagt vad jag tycker!

Cylt:

NEJ det känns inte ok, och självklart ingen bra känsla... men glöm inte att jag gick in i detta utan att veta att han hade någon annan... detta fick jag veta för ca 10 dagar sedan.. Hade jag vetat det från början hade jag inte suttit i denna situationen nu för då hade jag förhoppningsvis inte tillåtit mig sjlv att få de känslorna som jag har nu...

Jag har inte hunnit smälta det hela riktigt än, det har bara rullat på.... fruktansvärt MYCKET intensivare sen den dagen han berättde sanningen för mig..

Jag tror att du ärligt talat, innerst inne, vet vad du ska göra. Sen om du orkar, kan och gör det NU, är en annan femma. Det kommer att göra ont, för fasiken det gör, fan kärlek, den gör ont. Du kommer mest troligt må jävligt skit över det hela eftersom du har kärat ner dig ordentligt.

MEN - vet jag att du kommer och klara dig och gå vidare, hitta den mannen som behandlar dig med mer respekt, ENDAST har dig vid sin sida som sin kvinna, sambo, fru eller vad som och älskar dig och ger dig den respekten och kärleken som du förtjänar. Då kommer du blicka tillbaka på detta som du lämnade och tänka "varför stannade jag så länge och tog emot så mycket skit egentligen".

För ja, du tar emot skit faktiskt, genom att stanna med honom. Jag förstår han är förvirrad, jag förstår DU är förvirrad, sårad och djupt besviken men han måste göra sitt val. Du eller henne, punkt slut. Du vet detta också.
Om han kommer med undanflykter konstant, då är det inte som han talar, inte sanningen iaf. Man kan inte heller äta kakan och behålla den. I slutändan, såras du tyvärr mest tror jag.

Just nu, såras du, det är inte heller rättvist mot hans tjej, som du också vet. Och han är ju den som orsakar detta.

Och sen, om han nu väljer dig, kan du lita på honom som du själv säger? Nej, det tror jag inte tyvärr. Du kommer nog att ha i baktanken, kan han göra detta mot mig också? Kärleken är ju inget man kan rå över när känslorna kommer eller försvinner så tyvärr, kan samma sak ske mot dig också om ni två blir ett.

Du låter som en vettig tjej, det tycker jag, du förtjänar bättre, även om han är en säkerligen, kanon kille som du älskar, så är han ju inte sådär toppen just nu eller hur?
Jag vill absolut inte gå åt hårt mot dig, inte så jag menar, jag är bara en främling som läser igenom det du skriver och jag tycker det låter som om du vet exakt hur du ska göra.

Du måste bara ta modet ända upp till halsen och bara spotta ut det tjejen!

Jag förstår bara inte resonemanget - från början är det klart att du stod utanför allt, eftersom du inte hade en aning. Nu vet du och ändå väljer du att nöja dig med småsmulor och gnäll om att han mår dåligt och är ledsen, men inte vill stå för dig?
Kliv av och säg åt honom att höra av sig när han är singel! Kanske är du intresserad av att träffa honom då, kanske inte. Klart som fan att det är jobbigt och gör ont, men vem har sagt att allting ska vara lätt och gå smärtfritt?
Jag har också fattat tunga beslut och suttit och grinat med en flaska sprit på golvet, ältandes att "det kommer att bli bättre och jag bara ska höra av mig lite till, ett litet SMS och en liten puss och kanske öh en liten natt..." Face it, han är inte tillgänglig han har i nuläget två förhållanden, han är en jävla skitskalle och borde inte ha mandat att välja åt dig medan du sitter och väntar hoppfullt på att få något som kanske inte blir, livet är lite för kort för kanskeförhållanden.

Tack för de orden Chris24 och JA du har rätt i allt du skriver och jag är mycket väl medveten om det... fast vill gärna skjuta på det.. antagligen för att flytta fram det som är jobbigt.. Han säger att "det viktigaste av allt är att inte du mår dåligt" hur FAN ska jag INTE kunna må dåligt av detta säger jag då.. o då frågar han mig hur han ska kunna göra det lättare för mig, "kanske e det bättre att vi bara träffas som kompisar fram till att jag har bestämt mig, jag vill INTE att du ska känna dig som någon jävla älskarinna, komma i andra hand eller dyl" njaa säger jag då... det är liiiiite för sent att flytta tillbaka tiden sådär för min del...

JAG vill försöka pränta in i mig själv att jag inte vill ha honom, komma i balans, försöka vänja mig vid tanken o SEN bryta vår relation... vill undvika den värsta smällen helt enkelt... får se hur det går med det :P

Lurad till att vara annan skrev 2009-12-14 14:25:00 följande:

Jag har full förståelse för att du vill skjuta fram på det jobbigaste också, man tror sig "undvika" det så blir det bättre senare, framåt i framtiden. Det blir det inte, tro mig, tro mig verkligen.
Men tänk såhär, du visste inget innan, det vet jag, nu vet du dock eller hur? Varför ska du behöva va älskarinnan? Och inte få det "riktiga" som du fötjänar? Förstår du mig?

Träffas som kompisar? Du ska inte må dåligt? Klart som fan du mår dåligt, vad tror han? Inte komma i andra hand, vara älskarinnan osv osv, det för mig, låter som väldigt dåliga ursäkter. Eller hur låter dem ganska fjantiga i dina öron också?
Fine, 5år är en lång tid också men.. om han verkligen älskade sin tjej, hade han aldrig tagit kontakten med dig, fortsatt den och gått så pass långt om han nu älskade henne så djupt. Därför tycker man att det ska va enkelt och lämna henne eller hur? Varför gör han inte det då? Om han nu säger allt detta till dig?

Såhär blir det du, du bryter upp till slut, tro mig, du vill inte komma i andra hand, du vill inte heller bli utnyttjad som du blir nu, du kommer och till slut inse att det är skitsnack från hans käft om han nu aldrig gör slut, OM han gör slut, du kommer inte och palla det ändå, tror jag.. Om ni pallar, skit bra! verkligen!
Dock låter det just nu, som mer åt det negativa hållet.

Du kommer efter att du har gått din egen väg, lida, må skit, älta igenom allting i din skalle, fråga "varför" tusen gånger om och känna att du är en idiot som "gick i fällan". Du kommer gråta, vakna säkerligen mitt i natten av att du har ont i magen, gråter lite till, gråter ut hos dina vänner, älter det igen och igen..
Till slut så orkar du inte mer, du har fortfarande ont men du blir starkare ändå? Du pallar inte helt enkelt.

Du börjar din vardag igen, med dina kompisar, du sysselsätter dig för att du vill komma ifrån tankarna, vid denna tiden har du kanske kanske tom. slutat höra av dig till honom (för i början när du bara gråter och är ledsen så smsar du honom och talar om för honom exakt hur mycket lida du har fått gå igenom och vad du saknar honom och mest troligt är han antigen lika "kär o mjuk och ledsen" som du, eller tyvärr, han kan va iskall).

Sen börjar du känna igen dig själv igen, du börjar helt enkelt må bättre, du står på dina fötter och försöker nu njuta av livet igen, ihop med dina vänner och familj. Du kommer så småningom, se den här delen, som ett litet litet minne och kanske kanske nästan skratta åt det senare.
Om du nu har kommit hit, då har du klarat det värsta, då kan inte ens hans "jag tänker på dig, skulle vilja va med dig" sms nå dig i ryggraden längre.

Och till slut, du träffar den där mannen som många här inne på BT har gjort, även jag, som behandlar dig med full respekt, massor av kärlek och du är.. lycklig.

Visst känner många som läser mitt inlägg nu igen sig i detta? kanske inte stämmer allt exakt som jag beskriver det men någorlunda.

Och det är just det du förtjänar och INTE detta du tar emot nu!

Gå därifrån.
Hur ska du veta att han aldrig gör något liknande mot dig OM ni nu blir ett par? Har han en gång gått över gränsen är risken mycket större att det händer igen och utan tillit inget förhållande.

Jag har varit den etablerade flickvännen i ett 10-årigt förhållande där killen hade en annan tjej i flera år bakom min rygg. Inte roligt att upptäcka.