Ofrivillig älskarinna

Gud vad hemskt jag lider med dig!!

Hur ofta träffar man någon som det klickar ordentligt med..
Något som man själv känner att man vill satsa på..

Tror dock inte att han kommer att välja dig för då hade han gjort det med en gång när detta kom fram..
Men skulle han välja att vara med dig och du med honom så får du ju ha ögonen öppna för det är svårt att lite på någon som man vet kan vara otrogen...

Lycka till vad som än händer.
och styrke kramar åt dig i jobbiga stunder!

Fast vadå vänta på att han bestämmer sig?!?
Nu är det ju du som bestämmer dig.
Vill du vara med denna man? JA. Då har han sitt val. Att lämna sitt förhållande idag och vara med dig eller stanna i det han är.
Om du väljer att inte vilja ha denna man så är det NEJ tack och hej.Inte träffas och låsas vara kompisar, för det är ingen av er eller andra som går på. Dessutom går det inte när känslorna fortfarande är så starka.

Jag såg att det gått tio dar sen du fick veta. Då har han haft tillräckligt med tid att tänka.

Så nu gör du ditt val, idag! Sen kan du bara reagera på hans val. Men gå inte på att han behöver mer tid! Behövewr du mer tid? Ni visste vad ni kände för två veckor sedan det har ju inte förändrats, eller hur.

Lycka till!

Han valde sin tjej och vi slutade att träffas. Det var jag som inte ville ses, för jag orkade helt enkelt inte. Vi träffas fortfarande ibland då vi har gemensamma vänner nu, men det var nu länge sen vi hade nåt och det går bra.

Jag vet, det är skittufft och i alla fall för mig tror jag känslorna för honom nästan bara blev ännu starkare för att det blev förbjudet.. och jag trodde inte jag skulle överleva en dag utan att träffa honom. Men se, det gick jag lever, och ganska så snart mådde jag även bättre.

Jag tror nog du lurar dig själv med att dina känslor sakta ska avta om du fortsätter att träffa honom. Lätt att det blir precis tvärtom och enklare kommer det inte att bli. Sen om du verkligen vill ha honom, tror jag nog inte att du vill dela honom med någon annan som blir förd bakom ryggen, så enda sättet som jag ser det, att få honom, är att få honom att välja. Han kanske ju faktiskt går ifrån henne för dig. Det verkar ju va flera som skrivit här som varit med om den varianten också =)

Lycka till

Lurad till att vara annan skrev 2009-12-14 10:31:46 följande:

Eller jag kanske ska skriva att så här lång efteråt och efter att jag träffade Kece (min m2b) så finns det inte minsta spira till sådan attraktion från min sida längre

Det är ju ganska vanligt att ha två förhållanden vid sidan av varandra när man är på väg att bryta upp från det gamla och starta ett nytt och jag tycker inte att killen är ett svin. (jag har bara läst trådstarten så det är det jag svarar på) Det ÄR jobbigt att bryta upp från ett gammalt förhållande ÄVEN om man insett att man inte älskar sin gamla partner längre och ÄVEN om man blivit hutlöst förälskad i någon annan. Det är jättesvårt att göra slut, för trots att man inte är kär längre så kan man ju bry sig om och älska någon som person och vilja vara rädd om den människans känslor och avsluta förhållandet på ett värdigt sätt. Man har ju så mycket tillsammans efter ett flerårigt förhållande så jag tycker att det är helt naturligt att man inte kan klippa de banden på en kvart. Det tar tid att avsluta ett långt förhållande och det får man som ny partner vara beredd på, men att det är jobbigt i början betyder inte att det inte kommer bli ni två och att han inte är förälskad i dig och faktiskt vill att ni ska vara tillsammans. Jag tycker inte han verkar vara en dålig person utan bara en som har hamnat i en knepig situation när han blev kär i en annan innan han avslutat sitt gamla förhållande. Det kan hända vem som helst och att han vill ha lite avstånd till dig nu är ju JÄTTEBRA. Då får han ju möjlighet att koncentrera sig på att avsluta sitt förhållande på ett ansvarsfullt sätt för det är det minsann inte alla som bryr sig om att göra.

Jag har varit i ungefär samma situation. jag visste inte om tjejen från början, men efter ett ganska kort tag. Jag hade hunnit få känslor för honom, men tror inte han riktigt kommit dit då. Vi pratade mycket, men det dröjde över ett halvår innan det blev något "mer". Detta trots att han flera gånger sagt att han var kär i mig.

Att dom hade problem visste jag redan innan, då min bästa vän som bodde i samma trapp hörde dem bråka väldigt högljutt flera gånger i veckan, och även hörde tjejen säga till en kompis att enda anledningen till att hon stannade var pga deras hund. Sorgligt egentligen...

Efter att ha träffats till och från i ca 2 år (nån gång varannan månad ungefär) så bestämde vi på nyår för två år sedan att det fick räcka. Ingen av oss var den människa vi ville vara, och han ville göra det som var rätt och ge sitt förhållande en ny chans.

Tre månader senare kom ha och hälsade på mig på jobbet och undrade hur jag hade det, och om vi kunde ta en fika och prata lite. Jag tyckte inte det var nån bra idé, och jag var upptagen med arbetet just då. Så istället hittade han min nya msn-adress och skrev långa inlägg och förklarade att dom hade gjort slut en gång för alla, hon hade flyttat ut och han undrade om han skulle få en ny chans.

Hjärnan gav såklart ett solklart nej till svar, men hjärtat ville annorlunda... Jag tänkte att det är bättre att ge det en chans och veta att det inte fungerade, än att låta bli och gå och undra resten av livet.

Nu har vi varit ihop i över två år, och vi är båda lyckligare än någonsin, och planerar för bröllop och familj. Jag tror dock inte att det hade varit vi två om vi båda hade träffats under de omständigheter vi gjorde men som singlar (han alltså). Vi behövde tid att mogna och fundera på våra liv. Jag tror inte heller att det blivit vi om vi inte hade fattat beslutet att sluta ses. Han försökte få sitt förhållande att fungera, och han insåg att det var dödfött sen när han inte hade nån "backup" att smita till när det blev jobbigt...

Allt är inte svart eller vitt. Jag ångrar många saker jag gjort, och han också. Ställ inget ultimatum om du inte är fast besluten att stå bakom det. Då förlorar du all trovärdighet du haft, och har du en gång gett med dig så är det kört.

Obs! inte läst vad andra skrivit!

DUMPA!

Han har lekt med DINA känslor!!

OCH När "älskarinnan" blir fru finns det alltid en plats ledig!!

DU förtjänar bättre!

Som ovanstående inlägg belyser så kan det både handla om en skitstövel eller mannen du kommer att leva resten av ditt liv med. Det är det ingen som vet just nu. Jag kan tycka att ett halvår är lite väl lång tid att ha överlappande förhållanden om han nu är påväg ut ur sitt gamla och in i något nytt med dig men det är ju ganska vanligt att det ser ut på det viset, att man kör med två relationer innan man brutit upp ordentligt. Vad jag vet dock, är att så länge så människor kommer undan med vad som är en bekväm lösning på kort sikt så kommer de fortsätta med den. Om han har hållt på såhär i fem månader så kommer han hålla på så i fem månader till om varken du eller flickvännen ställer ett ultimatum.

Varför berättade han för dig om sitt förhållande? Jag undrar om han inte egentligen ville att du skulle fatta beslutet åt honom. Att han nu säger att det nog vore bättre att ses som kompisar låter som att han gjort sitt val, tyvärr, men utan att riktigt stå för det.

Försök att be honom att återkomma om/när han är singel. Jag tror inte han kan välja dig fullt ut så länge som du nöjer dig med småsmulor

Ja... det är lite rörigt just nu, jag har läst era inlägg och funderat... och det enda jag har kommit fram till än sålänge är att jag inte orkar ta några beslut just nu... Helt ärligt så vet jag inte sjlv om jag skulle vilja vara tillsammans med honom med tanke på hur han behandlar sin nuvarande flickvän... Jag ÄR jättekär men mitt förnuft säger helt andra saker än mitt hjärta... Känns som om jag VILL leva i förnekelse just nu.. njuta av stunden bara...

Morie, han berättade enligt honom själv för att han ville vara ärlig mot mig... (tss kan jag tycka) han menade även att han lika väl kunde hittat på en story om att det varit slut med att de nu bestämt sig för att pröva på nytt osv.. vet inte om han ville ha beröm för sin uppriktighet eller vad :S
Att jag skrev att han frågat om jag hellre ville träffa honom som kompis va väl inte riktigt så. Han sa att han inte ville jag skulle känna mig utnyttjad enbart för sex, så om jag gjorde det så ville han träffa mig o lära känna mig utan att ha sex.. TILLS ATT han tänkt igenom sitt liv...

Dagens funderingar... Jag frågade honom idag hur han skulle fira jul och nyår... han svarade utan att nämna sin flickvän, jag ställde frågan "var ska hon vara då" och då sa han ju att hon skulle vara med honom... jag va inte beredd på hur det skulle hugga till i magen på mig när jag ställde frågan o hörde svaret... jag har gått och varit lite halvkaxig här när jag pratat med mina kompisar... trodde inet det skulle göra så ont att höra det.. som jag eg är mkt väl medveten om.. men han nämner aldrig henne.. o ... det gjorde ONT i mig när han gjorde det... hemskt.. Han märkte hur jag tog vid mig och sa åt mig att inte prata om sånt som får mig att må dåligt... men.. fan.. det går inte att leva i förnekelse hela tiden heller... JAG vet inte vad jag vill med honom och det har jag sagt tidigare när han frågat mig... men... jag sa faktiskt åt honom idag att jag vill vara med honom, vara tillsammans med honom.. spelade ut hela registret och sa att jag älskade honom.. för det har han sagt till mig flera ggr tidigare även om jag inte svarat nåt tillbka... kan han "spela" mot mig... så kan jag mot honom.. känner att jag börjar bli ARG... börjar tänka på hur orättvist det hela är.. börjar undra om han någon gång har tänkt på att lämna henne... eller om han bara leker med mina känslor.. börjar få "elaka" tankar om att ifall detta går åt helvete för min del.. så kanske jag ska berätta för hans tjej... för.. varför ska han gå obemärkt förbi nåt som sårat mig så här mkt.. det är fan inte rättvist någonstans.. håller jag på att bli galen!? är det normalt att känna så här?!