Ofrivillig älskarinna

Jag tror mig ha någon form av rekord i att bli bedragen och är lite nyfiken: Känns det verkligen OK att dela den man känner så starkt för med någon annan? Att han kommer förbi för att ge dig en puss och sen åka vidare hem och pussas med sin tjej, känns det bra i magen? Han ÄR ett praktas, men du behöver ju inte landa i samma kategori. På riktigt, tror du att det blir mindre svårt att lämna honom om ett halvår? Att det är lättare att stänga av känslorna då? Du tror inte att tiden gör dig än mer insyltad i honom (och hans förhållande till en annan kvinna)? OM han väljer att lämna sin tjej och satsar på er - visst, det kan bli hur bra som helst. Innan det är ett alternativ måste han ta tag i sitt liv, vara en man och stå för sitt val och sina känslor åt ena eller andra hållet. Risken finns ju också att han väljer att satsa på sin tjej och då innebär det att du inte har något val, utan snällt får göra som han vill - det skulle jag ha tyckt varit jävligt sugigt, men det är som sagt vad jag tycker!

Jag förstår bara inte resonemanget - från början är det klart att du stod utanför allt, eftersom du inte hade en aning. Nu vet du och ändå väljer du att nöja dig med småsmulor och gnäll om att han mår dåligt och är ledsen, men inte vill stå för dig?
Kliv av och säg åt honom att höra av sig när han är singel! Kanske är du intresserad av att träffa honom då, kanske inte. Klart som fan att det är jobbigt och gör ont, men vem har sagt att allting ska vara lätt och gå smärtfritt?
Jag har också fattat tunga beslut och suttit och grinat med en flaska sprit på golvet, ältandes att "det kommer att bli bättre och jag bara ska höra av mig lite till, ett litet SMS och en liten puss och kanske öh en liten natt..." Face it, han är inte tillgänglig han har i nuläget två förhållanden, han är en jävla skitskalle och borde inte ha mandat att välja åt dig medan du sitter och väntar hoppfullt på att få något som kanske inte blir, livet är lite för kort för kanskeförhållanden.