Efternamn

Ååå... Jeg tar min m2b's etternavn, og gleder meg til å hete det samme som han!
Vi har begge spesielle etternavn, men jeg har alltid tenkt at jeg skal ta min manns navn, og siden han har et fint etternavn, så stör det meg ikke det minste:)

Jag ska byta till min bm efternamn, vi har båda "egna" släktnamn. Jag har väl alltid tänkt byta men det känns lite konstigt och roligt att få ett nytt namn. Utmaningen blir att komma ihåg att man bytt och att lära sig skriva hans efternamn snabbt och snyggt till alla kvitton och papper man skriver under

Det är ju det som är problemet, ingen av oss vill ha kvar sitt namn överhuvudtaget.. Jag vill ha hans namn och han mitt, och då funkar det ju inte riktigt heller att ha kvar ett som mellannamn.
Näe, jag förstår inte heller varför man vill ha ett ovanligt namn, jag vill ju inget hellre än att ha ett begripligt efternamn, men min sambo förknippar sitt med lite jobbiga saker i släkten så han vill gärna byta bort det.

Ni kanske kan hitta ett gammalt släktnamn som ni kan byta till, eller skapa ett helt nytt. Då får ju båda byta samtidigt som ni får möjligheten att skapa nya minnen att förknippa med efternamnet.

Per och Sara skrev 2009-12-04 08:54:47 följande:

Men byt till ett gemensamt då?

Per och Sara skrev 2009-12-04 08:54:47 följande:

Vi har inte bestämt oss. Ingen av oss vill egentligen byta till den andras efternamn och ingen av oss vill lägga till den andras efternamn och ha två... Jag kan tänka mig att byta om vi byter namn båda två, alltså ta ett namn som är helt nytt för oss båda, men min blivande man har egentligen ingen lust att byta namn överhuvudtaget. Kommer vi inte överens om något annat så blir det med andra ord att vi behåller våra nuvarande namn och heter olika.

Jo vi har också tänkt i de banorna! Men himla knepigt att komma på ett helt nytt namn som inte finns och som låter bra! Eller så har vi bara för dålig fantasi, hehe
De "närmaste" släktnamnen är inget som direkt lockar, men man kan ju leta lite längre bak och se om det finns något fint där!

Vi velade väldigt länge. Ville heta samma men ingen av oss ville ta den andres namn. Letade efter ngt fint släktnamn hos ngn men mitt efternamn det bara min släkt som heter så jag ville ju helst ha ngt lika ovanligt... Nu har vi iaf kommit fram till att jag ska lägga till hans efternamn som mellannamn, och han ska ta mitt efteramn och lägga till sitt efternamn som mellannamn också.

Malin och Joel skrev 2009-12-04 15:33:33 följande:

Nej, så kan man inte göra. Jag vet att det finns något krångligt sätt att ta sig runt det där om båda vill ha två efternamn (dvs ett efternamn och ett mellannamn), men det är lite tidskrävande med många turer.

Går säkert att googla på hur man gör.

Man kan faktiskt behålla sitt namn...

min sambos bror har sitt släktnamn, och hans fru har sitt..

Per och Sara:
Ni vet det säkert, och det är nog nån mer som skrivit det redan, men ändå, ett tips : www.prv.se (patentverket). Där kan man leka med efternamn som ingen heter än, pyssla med förled och slutled och så. Himla praktiskt och kul faktiskt : - )

Jo vi fick höra om det för ett tag sen och har försökt komma fram till nåt som känns rätt för oss båda, men tack ändå! Det är en väldigt bra tjänst de har ordnat, men det är ju lite pyssligt!

Gah, det är sà jobbigt, detta. För honom är det däremot viktigt att vi heter samma, och han vill gärna ha kvar sitt skottska klan-namn. Jag vill absolut inte byta namn och hatar dubbelnamn och sànt. Det spelar ingen roll hur vanligt, ovanligt, fint eller fult det är, mitt namn är en del av min identitet, det är jag. Dessutom gör jag karriär i mitt namn, ingen kommer veta vem jag är om jag byter, det finns liksom inget spàr av den där nya personen man blir. För mig spelar det ingen roll vad vàra framtida barn heter i efternamn, de kan gärna ha hans namn. Men jag vill vara den jag alltid varit, jag vill inte byta namn mitt i livet, känns inte hela den grejen töntig? Fast töntigast av allt màste nästan vara att hitta pà nya namn, typ Löfengrip à la Blondinbella...

Här tar bm mitt efternamn. Mitt är kortare men bara något ovanligare är hans efternamn. Han har valt att ta mitt för att han helt enkelt är sugen på att heta något nytt, och för att han av någon anledning idoliserar det mesta som har med mig att göra ;)

Egentligen vill jag ta min farmors flicknamn, men min blivande make tycker att det namnet är för pompöst.

För min del känns det smickrande att han vill ta mitt namn. Jag har alltid trott att jag skulle bli den som bytte efternamn, men jag ska inte klaga. Det här blev ju så mycket enklare helt plötsligt :)

Vi funderade på att ta ett gammalt släktnamn men nu har vi enats om att bilda ett helt nytt efternamn i stället, känns helrätt för oss!