I vått o torrt, stiltje, orkan o snart snöstormar...

Nu har vi bestämt oss för att vi gör ett försök med IVF.

Då har vi gjort vad vi kunde.

Som min sambo sa "pengar kommer och pengar går" och eftersom han är med mig i det resonemanget och inte tycker att det är onödiga pengar, så är jag beredd att ta chansen. Jag vägrar stå där med någon jävla skuldbörda för att jag övertalat honom till något han inte var fullt beredd till själv nämligen.

Egentligen är det mest däri min osäkerhet har legat. Nu vet jag vart jag har honom och att det är VÅRT beslut-inte mitt med påhejningar från tråden och en halv eller helsur gubbe i bakgrunden om ni hajjar vad jag menar.

Så nu flickor börjar året med att ni får så lov att hålla era tummar för mig och att 2010 kan få bli ett plussitivt och glatt år för min del.

Jag säger detta mitt i oron för Daa, för i den här världen är det ju allt i en enda blandning jämt. Och förresten så är vårt beslut ju bara ett beslut och definitivt inte några glada nyheter.

Bruttan, -klockrent! Precis sådär känner jag nu och då....

Min sambo är lite av en struts och jag skrek ju något nu innan jul om att jag är trött på att se hans befjädrade arsle varje gång jag egentligen behöver hans axel...

Igårkväll sa jag argt att när jag står och drämmer i en skev dörr för att kunna stänga den, då kommer han galopperande och undrar vad som händer, men när det skälver och brakar inimbords, då kan han lugnt gå upp till sovrummet och dra täcket över huvudet utan att udraa hur det är fatt.

Därför tog han upp IVF-ämnet idag över potatisplättarna.

HA!

Det är ju exakt det som kramar gör vet du väl!

Alltså, om man nu ska vara positivt tänkande så verkar det ju iallafall inte vara något fel på själva fertiliteten, simmare och befruktning och hela den biten funkar ju uppenbart väl så bra.

Men varför kan det då inte få stanna undarar man ju genast?

Jag vet att jag fått hormoner som ska hjälpa till vid själva fästandet i livmodern och så.

Men å andra sidan, min syrra har ju 4 barn. Hon har förutom dem fått 4 MF och dessutom gjort en abort.

Hon är alltså superfertil men det verkar sorteras bort många av hennes befruktade ägg.
jag har själv vad jag VET aldrig haft ett MF, men har å andra sidan ändå bara ett barn om man då jämför med att hon fått 4 trots så många MF...

Tänk om man kunde få klart för sig hur det hängerihop allt det där mystiska med livets mirakel och hur det fördelas.

*suck* nej TYVÄRR är det ju väldigt mycket vanligare med MF än de flesta tror och inte är det ju det man tänker sig att man ska gå igenom innan man får hålla sitt barn i famnen.

Men du, kan du verkligen inte få prata med någon redan nu ikväll inim vården? Jag menar, med bakgrund av vad ni nyss genomgått borde de väl vilja kolla upp det?

Låter som en bra plan Daa. Jag förstår verkligen att du bara vill att den här dagen ska vara över!

Nu ska jag se vem som blir arg på vem i Robinson idag och sedan kommer jag tillbaka!

Min axel finns alltjämt tillgäglig!

Hm, själv TROR jag att jag är på dag 27, för jag har släppt allt räknande så till den grad att jag glömde skriva upp förra indianerna.

Faktum är att jag igår satt och backade i tråden för jag hade för mig att jag skrev om mensvärk sist och nu vet jag åtminstone att indianerna hade kommit den 8/12, men jag vet inte om det började redan dagen innan eller så.

Dags att ta och få koll på de där olika dagarna nu då om det ska ivf:as