• fru AM

    Summan av kardemumman - livets väsentligheter

    Efter tre år är det i alla fall ett som är säkert ? virtuell vänskap är givande! I den här tråden har vi gråtit och skrattat med varandra sedan 2006.

    Ursprungsämnet är BARN ? att få och inte få barn, att vänta barn och att vänta på ett plus som inte kommer, att ha barn och att inte ha barn. Fast ofta är det helt andra ämnen som avhandlas: mat (bakverk), bostäder, inredning, shoppingtips ? Samt givetvis Boris Beckers intimfrisyr.

    Vi har fredagsparty, irl-trådbruncher och spontana trådluncher ? och framför allt väldigt hemtrevligt om man kan säga så om ett internetforum.

    Legendariska uttryck har även myntats här: såsom t ex ?knulltrumpeter ?(eller var det ?krull-??), ?pappersmuffning? och ?svårmor? ? Och fler lär det bli.

    Även om många av oss har varit i tråden länge är vi alltid nyfikna på nya deltagare. När ni känner er redo är det bara att kliva ut smygläsargarderoben och presentera er med: skonummer, favoritchoklad, vart ni bor i landet ungefär. Är ni aktiva i barnalstringskarusellen så lär ni även få frågan hur länge ni hållit på.

    Nu kör vi vidare!

    Förra tråden är här: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3497660.html

  • Svar på tråden Summan av kardemumman - livets väsentligheter
  • Lapinette

    kokisen - nej, vad ledsamt gällande katten!!!

  • Ore

    Cicci: Nej, än så länge föder jag inte barn...

    Jag har ju någonstans i bakhuvudet att alla i min omgivning som jag har nära genetiska band till (dvs mamma och syster) har gått över tiden. Så det tror jag ju att jag också kommer göra...

    Å andra sidan så är ju de båda "frögurkor" som blir gravida av att någon skakar kalsongerna i närheten av dem, typ... Och det var ju inte riktigt jag, så mina gener i frågan kanske skiljer sig litet...?

    Apropå jul så har vi också firande på två ställen. Det svåra är att passa in det med övriga julfirare. Mina båda systrar har också sina respektives familjer inom "åkavstånd". Och mina föräldrar vill att alla barnen ska vara hemma samtidigt, om möjligt. Sedan är det inte så noga när på dagen det är... Jag hoppas på att vi kan göra som vi gjort de senaste åren. Mat mitt på dagen hos makens föräldrar, sedan julklappsöppning där. Vidare till min familj, julgröt och julklappsöppning där (brukar gå ganska fort, eftersom vi rationaliserat julklappsköpandet bland de vuxna och har lottdragning om vem man ska köpa till).

  • _koko_

    lappis - Mmmm... Jag verkar ha avskärmat mig, för jag är inte så ledsen som jag "borde" vara. Men det beror nog också på att det är så mycket med barnen och att jag låter bli att tänka på vad som kan ha hänt. Orkar liksom inte med det också.

    Och apropå att tänka på annat tror jag att jag måste göra en mjölkfri kladdkaka nu (förlåt bs mfl ). Har jag tur sover E en stund till (han somnade för en hel halvtimme sen ).

  • nennesjuttioåtta

    koko
    ååh hoppas katten hittar hem snart!

  • BrudSommar2006

    Koko, det är du och maken ihop då vad det gäller namnen! Fast vi har inte pratat så mycket om det än. Men vad trist med kissen, stackarn. Hur går det för lillkissen nu då, verkar han känna sig ensam?

    Skönt att vi slipper åka på två ställen på julafton, det är ju så långt emellan så det skulle vara omöjligt. Nu verkar makens föräldrar dessutom ha bestämt sig för att vara i Spanien varje jul sedan de skaffade huset där så då blir det ju ännu enklare.

  • BrudSommar2006

    Koko, inte mera kladdkaka NU IGEN!!!

    Nenne, nej det klart att det är inte roligt när de tjatar.

    Jobbinspirationen verkar för övrigt inte infinna sig alls den här veckan av någon anledning.

  • nennesjuttioåtta

    Jag tror ingen av våra föräldrar ens skulle förstå. Antingen blir de sura för att vi inte sagt något, totalt likgiltiga och jaha, var det inget värre, eller säga något annat dumt.

  • Ore

    koko: Men nej, är katten fortfarande borta??? *anar oro*.

    Fast vi hade en gång en katt som inte gillade barn, inte så lämpligt eftersom det var fyra barn i familjen. Men katten löste detta själv, och flyttade några kilometer bort. Hittade en barnfri familj, som tog hand om den. Eftersom vi efterlyste katten, så fick vi reda på det, åkte dit för att se om det var vår katt och det var det. Katten jamade litet igenkännande, men markerade i övrigt att "kul att ni kom och hälsar på, här bor jag nu". Den nya familjen hon flyttat till hade t.o.m. automatiskt kallat henne vid hennes namn!!! Så hon fick bo kvar där...

  • BrudSommar2006

    Nenne, men vad trist med en sådan reaktion från föräldrarna! Makens föräldrar är inte alltid jättesmidiga heller men för det mesta fungerar det bra med dem.

  • Lapinette

    Ore - vilken trevlig historia gällande katten!

Svar på tråden Summan av kardemumman - livets väsentligheter