Min mans bror blev vansinnig för att vi gifte oss hemligt!!!!

Vi hade inte bjudit någon och det vet han om.
Vi skulle åka och gifta oss själva men när fmiljen fick höra att vi skulle på "semester" så ville de följa med, dels för att fira styvpappa som fyllde 60. Vi talade bara om det för svärmor dagen innan vi åkte och då köpte hon en resa dagen efter och kom ner.
De andra fick veta om det nere på Mallorca tre dagar innan.
Allt detta just för att det inte skulle bli tjafs. Vi förstog att vi inte kunde välja ut bara några.

Bride in the city - Han är arg för att han ser sig som så viktig! Egotrippad.
Igår fick jag höra att han skällt ut sin sons tjej för att de umgås så mycket med hennes släkt.
Han mår inte bra, är avundsjuk.
Och jag skriver här bara för att avreagera mig.

Vad har gäster med självaste giftermålet i sig att göra? Mig veterligen så gifter man sig inte med sina gäster... utan det är mellan två personer och för att man älskar varandra. Man bjuder gäster för att fira självaste giftermålet OM man vill det! Det är inte alla som faktiskt bjuder gäster...som du säkert redan har förståt?

Bride in the city skrev 2009-08-31 15:00:50 följande:

Jodå, jag förstår att andra inte alltid är som jag. Ha en trevlig måndag du med.

Bride in the city - Eftersom du förstår min mans bror så kan du inte förklara varför man blir så arg? Avundsjuka eller vad är det? För jag förstår inte mer än att jag bara ser honom som en stor egotrippad skitstövel.
Ska alla ha råd att bjuda alla man känner?
Ska alla vara tvugna att tala om att nästa vecka åker vi och gifter oss hemligt?
Det finns en "risk" att många hade kommit ner då. Vi hade aldrig kunnat bjuda många. Hade vi haft råd så hade vi haft ca hundra gäster nere någonstans vid medelhavet, det hade varit min dröm.

Betty Boop augusti2009 skrev 2009-08-31 15:15:07 följande:

Skönt att höra! Ha en fortsatt trevlig dag du också!

Bride in the city skrev 2009-08-31 15:25:48 följande:

Det verkar vara ett stort problem för många och man ser ju här att en hel del blir förorättade för att de inte blev bjudna. Klart att man väljer efter vilka som är viktiga för en, se det inte som att jag säger att du gjorde fel. De flesta kan inte bjuda alla, det är alltid svårt att välja. Jag vet inte ju inte vilken relation du eller din man har med brodern. Jag vill inte uttala mig om ert val när det gäller brodern. Jag tycker att man måste försöka låta bli att få utbrott eller skälla på andra. Det löser så lite.

Det jag menar är att de flesta inte är elaka människor. Jag tycker absolut att han bör be om ursäkt, men det är ju så uppenbart att jag hoppade över att kommentera det. Jag undrar bara om det går att hitta ett sätt att förstå honom. Inte för att ge honom rätt, men för att få frid. Det betyder inte att du måste umgås med honom, men var då konskekvent.

Han kanske alltid känt sig bortskuffad? Något av syskonen eller föräldrna kanske var hårdare mot honom? Han kanske inte fick uppmärksamhet. Osv osv osv. Vi behöver inte spekuklera här. Men det finns nästan alltid ett skäl, även om skälet är märkligt i dina eller mina ögon är det sant i hans ögon. Ingen är elak eller egotrippad "bara för att". Det är bara riktigt sjuka personer som beter sig så eller möjligtvis perosner som ingen uppfostrat ordentligt. Men detta låter som en hemskt otrevlig men samtidigt förtvivlad människa. Sanningen är att vi alla träffar människor varje vecka där man ser att de är märkta av livet påett negativt sätt. vi behöver inte tolerera deras dumheter, deras svårigheter ger dem ingen rätt att vara dumma.

Men- kan vi sträcka ut en hand eller låta andra berätta om vad problemet är så att vi kan få frid sedan, är det inte skönt? Det är lätt att slå en arg person ifrån sig, vi tar oss den rätten. Egentligen är vi kanske konflikträdda eller känner skuld och vågar inte ställa motfrågor och den andre känner att vi inte lyssnar och det hela resulterar i ett utbrott.

Jag vet inte om det hade hjälpt att försöka prata just då, kanske inte sen heller. Men - om du kan acceptera att han blir arg över att inte få veta eller få komma på bröllopet och låter det vara viktigt för honom även om du inte förstår varför, skulle det kunna funka? Kan han få ha sina känlsor hur irrationella de än är för din del? Kan han få ha dem utan att du drar slutsatser som att han är en egotrippad typ? Det betyder inte att du måste tolerera att han får ett utbrott! Värdera inte känlsorna han har, helt enkelt. Ogilla beteeendet, däremot.

Vet inte om jag kan hjälpa dig mer.

Betty Boop augusti2009 skrev 2009-08-31 15:31:54 följande:

Jag var likadan som du förut. Har alltid varit sådan. Det är fint av en människa att tänka så, man tänker ett steg längre och försöker ha förståelse.
Men med åren och efter att jag fått barn så har jag faktiskt ändrat mig lite grann på den punkten.
Jag känner att man bara blir "för snäll" annars.
Nu ser jag det som att han tycker att detta hemska problem att inte blivi informerad är anledning nog att inte träffa min älskade dotter, hans första brorsbarn.
Detta är inte okej oavsett om annat ligger till grund för hans utbrott. När små barn blir inblandade då har det gått för långt för mig!

Det är inte alltid lätt med familjer och det blir förstås flera saker som ställs på sin spets när man får barn, precis som du skriver. Tycker du att ditt val fungerar och ser du att det inte går att kommunicera med honom så är det rätt för dig. Jag ville svara dig för att du skulle förstå mitt tankesätt och för att du inte skulle tro att jag ville läxa upp dig på något vis. Jag förstår vad du menar med att vara för snäll. Egentligen är det snällare att säga ifrån. Ofta är vi nog snarare konflikträdda än för snälla. I vart fall gäller det för mig många gånger. Hade jag varit snäll hade jag sagt ifrån många gånger. Låtit andra veta vad jag tycker... istället för att låtsas osm allt var ok.

Har ännu inte gift mig men det drar ihop sig, måste ila och göra ärenden.

Betty Boop augusti2009 skrev 2009-08-31 16:18:05 följande: