Vem mer kommer att bli sur/ledsen/besviken på sin inbjudan???

Jag förstår precis hur du tänker. Förhoppningsvis tänker din mamma likadant efter att chocken lagt sig. Mammor brukar ju va så där ibland, men så fort hon insett hur fantastiskt underbart det är att hennes dotter gift sig och kommit över sin surhet så kommer hon vilja fira dig! Hoppas du slipper några fler tråkiga samtal.

Ja det är dåligt att reagera så. De borde ringa till er och vara glada för er skull. "Grattis vad kul", sånt vill man höra.

Tyvärr får du nog stålsätta dig på att det kan bli fler samtal, även om ni fick ert perfekta bröllop måste du förstå att det är de flesta mödrars dröm att få se sin dotter gifta sig och många säkert hade velat vara DÄR för att se det hända. Vissa kommer att först bli chockade, sedan besvikna, sedan kanske lite arga och först SEN kan de lugna ner sig och känna glädje för er skull och se fram emot festen. Jag tror att man får räkna med det när man håller sådant hemligt.

Jag hade faktiskt också blivit besviken om någon ur min familj/nära vän hade gift sig utan att säga något, ÄVEN om det var en 'hemlighet', jag vill ju veta!

Tack för trösten :)

Fasar lite för vad mormor kommer att säga... Inte helt oväntat tenderar hon att vara lite som mamma. Hon är pensionär och borde ju ha varit nån av de första att öppna sin inbjudan, men jag har inte hört ett knyst av henne ännu. Är lite rädd att hon typ är så chockad att hon inte kommit sig för att ringa, eller så sur att hon inte har lust.

Å andra sidan är mormor den sista som har nåt att säga om bröllops som inte är "som de ska", för hon gifte sig hastigt och lustigt då hon blev på smällen.

Äsch vad jobbigt. Jag hade ju velat sitta här i glad och spänd förväntan och vänta på samtalen, inte som ett ledset nervvrak.

Red Scarlet skrev 2009-08-11 15:08:19 följande:

Det kan jag ju på ett sätt förstå, men man tycker ju att mamma också borde förstå detdär att vi liksom ville göra dethär själv. Inget illa ment åt henne, men det var ju VÅR grej.
Men nu vill vi ju fira med henne och på dethär sättet ha med henne nu istället.

Det är ju inte så som att man ville utesluta henne eller nåt.
Men det är väl just så hon känner sig, tror jag, utesluten.
Fastän jag sa att vi inte berättat åt NÅGON.

Jag tror du får försöka att ge folk lite tid. Det är inte ovanligt att föräldrar eller annan nära släkt verkligen sett fram emot ett ev bröllop. Och vissa blir verkligen djupt besvikna. En del känner sig ratade, inte helt ovanligt att mammor gör det. De tolkar det som att man valt bort dem och inte vill ha med dem, när det kanske inte alls är det de handlar om, utan bara ett annat sätt att se på det hela med bröllop.

Det är kanske också en generationsfråga. Vi idag ser kanske på bröllop på ett lite annat sätt, men för många i den lite äldre föräldrargenerationen är det en stor sak. Det är helt enkelt något de sett fram emot att få dela med sina barn och så får de inte det.

Så det kanske inte är så konstigt att den spontana reaktionen är besvikelse och jag tror att om du ger dem lite tid så löser det sig no. Många kommer säkert att glädja med er också, fokusera på dem och den kommande festen. Om mamma envisas med att fortsätta att vara ledsen över det får du väl försöka förklara att det inte handlar om att utesluta henne, utan att ni ville göra på ett annat sätt som gjorde er lyckliga.

Jag förstår TS önskan om att folk ska förstå deras val av ett hemligt bröllop.

Men jag vet också hur fruktansvärt besviken min mamma skulle blivit, om jag på något sätt talat om att jag gift mig. Hon skulle kunnat tänka sig massa olika scenarion, att vi inte sagt ett ljud innan och "lurat" med henne, men hon skulle aldrig helt kommit över om hon inte på något vis fick se mig eller något av mina syskon gifta sig, i realtid. Vi har frågat, att se vigseln live över internet från Vegas var ok Hon skulle kunnat åka över halva världen utan problem, men hon VILL vara med.

Och tyvärr är det så att även om hon säkerligen kommer vara mindre besviken och vara glad för din skull så småningom, så kanske hon alltid kommer minnas känslan av den djupa besvikelse hon kände.

Givetvis får ni göra som ni vill med er vigsel, det är er rätt. Men hon kan inte hjälpa att hon känner sig besviken heller...

Vad trist! Hoppas hon hinner smälta sin första reaktion och inse hur roligt det här är för er och glädjas på festen. Hon har ju "bara" missat ca 20-60 min vigsel. Festen finns ju kvar. Det låter som hon reagerade efter den första känslan som kom upp och då kanske det inte är så lätt att tänka logiskt. (Och just därför ska man inte ha mobilen eller mailen uppe när man är som mest upprörd utan vänta lite med att kommunicera med den det gäller). Att säga att hon inte vill komma för att hon inte var med på vigseln låter ganska barnsligt.

Undrar varför hon blev så besviken? Hade hon hoppats på att vara med i planerandet eller få göra något speciellt för er? Ville hon få se er i bröllopskläderna? Kanske kan ni kompensera lite om ni har bilder att visa eller ge henne något uppdrag inför festen. Att folk kommer ha velat vara med får ni nog höra men ta det som ett tecken på hur omtyckta ni är. Det går att vara lite besviken för att man hade velat delta vid vigseln och ändå tycka att det blir kul med festen och få fira er ordentligt. Det är ju en god nyhet!

Försök att inte ta åt dig. Stå upp för att ni gjorde det på ert sätt.

Jo, det var ju just nåt sånt hon sa, detdär med "mammakänsla" och sånt.

Att hon inte var sur eller arg eller ledsen, bara besviken. Och att jag skulle förstå själv den dagen jag får barn.

Misstänker såhär efteråt (smart att vara efterklok) att det kanske hade varit "lättare" för henne ifall vi hade sagt det åt henne först, så hon vetat att hon fick veta det före alla andra och lite "exklusivt". Då hade hon kanske bara blivit glad.

Grejen är ju bara den att jag hade ALDRIG trott att hon skulle ha reagerat såhär! Hon brukar vara så logisk och praktiskt och med fötterna på jorden annars.
Såklart hade jag kunnat berätta till henne före vi skickade ut inbjudan, så hemligt var det väl inte, men då jag verkligen inte förstod att hon skulle reagera såhär!

Ni har nog rätt i att det säkert går över. Men jag måste bara få gnälla av mig lite :)

*skratt* inte ens 20 minuter missade hon! Det var en borgerlig vigsel som tog max 7 minuter :)

Och barnslig... ja... det tenderar hon att bli när hon är arg.

jag tror hon kanske blev mest besviken för att hon inte fick mamma-special-behandling. Hon hade väl velat avra med på ett hörn av hemligheten misstänker jag. Men det är för sent att fixa det nu.
Försökte erbjuda henne att hjälpa till med festen, men hon sa att hon verkligen INTE tänker blanda sig i det misntaste lilla. Hon har inte lust.

Försökte också blidka henne med att det ju faktiskt var hon som sådde fröt till tanken hos oss och att det faktikst var hon som (ovetandes) valde min bröllopsklänning (hon trodde den var till en annan fest). Och foton fick hon se, för vi hade ju faktiskt bröllpsfotot på inbjudan.

Jo, lite blidkad blev hon väl nog. Men hon var fortfarande "fruktansvärt besviken".