I vått och torrt och stiltje och orkan

Hej alla! Jag skrev i en annan tråd men den här verkar kanske lite bättre lämpad för mina virriga frågor.Skulle så himla gärna vilja skaffa barn, den där klockan som alla pratat om började ticka högt som sjutton för ett tag sedan. Det känns bara som att man ser så mycket små hinder och problem jämt, och det känns läskigt... hur gjorde ni? Väntade ni med att sluta tills det låg helt rätt i tiden eller satsade ni bara på för att det kändes i magen att ni verkligen ville ha barn NU?

Olivia 09 skrev 2009-08-15 16:47:00 följande:
Hej Olivia!Tänkte jag kunde berätta hur det varit för oss. Vi träffades också relativt sent, jag var 27 då och min (numera) man var 31. Vi visste direkt att vi ville gifta oss och skaffa barn tillsammans, det var så självklart & vi flyttade ihop efter tre månader. Vi valde dock att vänta lite eftersom vi ville vara ihop ett tag och få en stabil relation först. Så det har blivit att vi gjort en långresa ihop, köpt hus, gift oss, vi har båda fasta anställningar och nu har vi alltså ett litet pyre i magen (känns sååå himla konstigt att skriva, har inte förstått att det är sant än...). Fyra år har snart gått sen vi träffades och jag fyller 31 i höst. Men jag har varit SÅ orolig för att inte kunna få barn, så det har varit lite jobbigt att vänta och att göra allt i "rätt ordning". Hade vi inte kunnat få barn nu (eller om det här blir missfall och vi sen inte kan bli gravida igen) så hade ju allt det där runtikring inte varit värt någonting om du förstår vad jag menar. Som någon annan skrev någonstans tror jag att det viktigaste är att vara redo som PAR och är allt det praktiska inte helt perfekt så löser det sig ändå på något sätt. Jag har varit i lite motsatt situation mot dig. De flesta av mina vänner har redan barn och vi kommer med i matchen först nu när de planerar/är gravida med tvåan... Och som jag har längtat!!! Min biologiska klocka har tickat i tio år...