I vått och torrt och stiltje och orkan

Nej, det är värre att inte ha rätt till f-peng, att tex komma ut nyutbildad och inte hinna jobba ngt. Blir du varslad mitt i en graviditet är det inte värre än att du får tio dagars karens hos a-kassan. När du väl avverkat dem så får du ju a-kassa och skulle du inte få ngn anställning under den tiden (vilket ju är troligt att du inte får, med mage och allt) så har du ju a-kassa i ett helt år. Det innebär i praktiken att du har 80% av din nuvarande inkomst och går hemma och väntar på att bebis ska födas, samtidigt som du söker jobb. Ingen katastrof alls. medan du är föräldraledig kollar du också jobb.

Har du jobb nu och ni kalrar era utgifter idag så ser jag inte det som någon anledning att vänta. Jag kan efter 40 år på jorden konstatera att allt sällan blir som man tänkt sig ändå, och att det inte går att planera precis allt. Det kan hända både fantastiska och förskräckliga saker hela tiden, helt bortom ens kontroll.

Mitt råd är att ha saklig koll på hur saker ligger till i nuläge och vad man har för plan för sin gemensamma framtid.
Göra de saker man kan för att lägga en bra grund för sin tillvaro. Sätta upp rimliga mål och så våga drömma sina drömmar och följa sitt hjärta. Livet brukar visa vägen.

Olivia 09 skrev 2009-08-15 17:52:50 följande:

Hej Olivia. Vi har precis bestämt oss för att försöka få barn. Har varit sugen ett tag, men det är först nu när vi bestämt oss att försöka som jag börjar fundera på allt praktsikt med jobb ect. Funderade på varför det är så när jag tidigare har längtat ser jag nu massa problem när det är dags... men det är väl bara för att jag nu börjar bli redo istället för att skjuta det på framtiden.
Jag är i din ålder, knappt 25år och jag håller med i det blommis säger ang fertilitet. Man vet ju inte hur lång tid det tar att få barn och då är det ju bra att ha åldern på sin sida om det är möjligt.
Lycka till... och vore såklart roligt att få följa ännu en person på vägen mot barn.

Glömde ju skriva att vi varit i Gränna idag och köpt Polkagrisar, bjuder laget runt för de som vill ha. Sen köpte vi ett tvättmaskin på vägen hem, så nu kan vi tvätta igen... vilket känns jättelyxigt Vi har nämligen fått åka och tvätta hos en kompis hela sommaren

passionsblomman: Nej det var lite så jag tänkte! Om jag precis skulle ha hunnit klart med min utbildning (som jag egentligen inte känner mig så motiverad av att bli klar med jättefort) så skulle jag ju ändå inte hinna jobba mer än kanske ett litet tag på ett nytt ställe innan jag skulle vara tvungen att gå på föräldraledighet. Det är inte så schysst mot företaget och jag kanske ändå skulle ha en provanställning eller vikariat (troligen). A-kassan är jag ju som tur var med i så det är ju bra att jag kanske kan få den!

Eftersom jag bara jobbar halvtid skulle en 80% lön under väntan på bebis innebära runt 8000-9000:- i månaden, vilket kanske inte är supermycket (men vi har ju två löner). Men å andra sidan kanske man kan snåla på annat för att få det att gå runt (krogrundorna lär ju minska, nä j/k ).

Fina råd du ger i vilket fall, jag känner mig på nåt vis upplyft och mer hoppfull. Jag vill gärna planera ordentligt (kontrollfreak) men jag ska försöka lära mig av er som VET att saker och ting brukar gå sin egen väg i vilket fall!

Den inkomsten hade jag när vi fick vårt första och det var inklusive barnbidraget (1050 kr) Det gick och då hade min sambo ungefär 5000 kr lägre lön än han har idag.

Vad gäller hur länge man hinner jobba så vet jag vad du menar med att man ju ghar en lojalitet mot sitt företag, men låt INTE det hindra dig från att "skaffa" barn och inte från att ta en tjäns heller! Du hinner ju jobba ett bra tag hur som helst och DET är bra för föräldraförsäkrningens nivå.

Jenny står brud 090801 skrev 2009-08-15 18:10:54 följande:

Hej! Och lycka till själv! Vad roligt att du är ungefär i startskottet precis som jag själv. Innan min klocka började ticka (HÅRT!) så hade jag mest problem och anledningar MOT att skaffa barn som ett mantra, sedan högg det till och jag kände bara att "En sån där MÅSTE jag ha...NU! Jag vill jag vill jag vill!" Och tänkte inte så rationellt alls. Nu försöker jag lugna ner mina hormoner och se till vad som är praktiskt och ekonomiskt möjligt just nu. Det läskigaste är ju när svaret blir "Ja - kör!", helt plötsligt blir det på fullaste allvar. Det är ju jätteläskigt samtidigt som det är otroligt spännande.

En sak som jag haft lite ångest över är att ingen av våra vänner är i samma skede i livet som jag och min make, vi är de första av våra vänner som gift oss och av de få som har respektive har inga några som helst planer på att skaffa barn än. Det känns lite tråkigt att vi kanske kommer att glida ifrån dem om vi skaffar barn nu och att jag inte kan ha någon nära vän att dela graviditeten med eller att ha upplevelsen av barn ihop med. Inte för att jag skulle ha försökt tajma en graviditet med en väninna, men ni förstår vad jag menar! Förut blev jag själv tokig på bekanta som bara skulle prata graviditeter och bebisgrejer, det var långt ifrån min egen begreppsvärld som 20åring .

Förstår vad du menar. JAg tänkte också lite så först, att det vore såå roligt att ha någon att dela graviditeten med förutom mannen då såklart Men så blev det så att vi flyttade till ny stad, vilket innebär helt nya människor (vi känner inga alls här än...) Men jag har bestämt mig för att det löser sig, och man lär ju säkert känna folk i samma situation som en själv när man väl är där. Min bästa kompis träffade jag på bb när min lillasyster föddes för 21 år sedan, en familj som vi umgick jättemycket med när jag var yngre. Så man träffar nytt folk, det tror jag alldeles säkert.
Och så får man verkligen försöka behålla kontakten med de andra kompisarna, man kanske får kämpa lite mer, men det går om inte annat får man väl ta upp kontakten ordenliget igen om några år nbär ni får ert andra barn och dem deras första Det jag menar är att det löser sig, tänk själv när du har en sådan liten plutt i dina armar som är din alldeles egen, finns väl inget som kan bli bättre.

Blomman: Då har jag inte gett upp hoppet helt när det gäller plus för dig den här månaden. Det låter ju sannerligen lite lovande...

Men BLÄ!

Nädå. SKA skaffa SGI. Om nån vill anställa mig.. alltså när jag är hemma från bröllopsresan.

Håller tummar och tår för dig Blommis en stund till...

Nu ska jag fortsätta ha myskväll med framtida maken. Vi har gjort iordning det mesta som skulle fixas idag och sedan varit ute och joggat. Nu ska vi äta choklad och se på film

Kramar!

Hej Olivia! *vinkar*

Ja ja, jag VET att jag tjatar om det där med SGI...

Men som sagt, det blir fattigare att inte ha det, än att bli av med jobbet.

Ingen mer indian än här.

Men friidrott! Det är kul!