Min mans barn är inte accepterade !?
Jag känner mig lite nere idag. Alltså så här är de:
Jag är gift med en man som är 15,5 år äldre än jag och han har sedan tidigare 4 barn. I min familj så träffas man ganska ofta och äter middag ochi dom middagarna är de oftast min syster, hennes kille, min moster, henns kille, min morfar, min mamma och min brorsa och är jag och Lennart barnledig så händer de att vi också är inbjudna. Men för att komma till de jag känner är jobbigt så är de så att dom nu för tiden struntar i att ens be oss komma för dom vet att vi har barnen. oftast så infaller deras middagar då vi har barnen. och detta upplever både jag och min man ganska jobbigt. Det känns som om min man är accepterad men inte hans barn. dom ringer och frågar "hej är ni barnledig" säger man då att man har bernen så blir de typ "jaha, jaja.. jag hade tänkt att ni ville komma på midag men då tar vi de en annan gång".
Jag har pratat med min mamma, min systwer och alla iblandade om detta me dom tycker att han har för många barn och att de blir för dyrt att bjud på middag till alla samtidigt då hans barn är i tonåren och äter rätt så mycket allihopa. Dessutom tycker mamma att hon inte harnågra känslomässiga band till dom på de sättet som om de hade varit mina egna barn. Min moster och dom tycker att dom känner ju inte ens hans barn men och andra sidan så tycker int jag att dom varit så engagerade i att ens försöka lära känna dom. och de är ju verkligen inte rätt sätt genom att strunta i att bjuda hem oss.
jag kan förstå att man kanske intehar åd att bjuda alla på middag en gång i månaden typ, men och andra sidan så känner jag att hade de varit ombytta roller så hade jag ju adrig bjudit hem min syster men bett dom lämna hemma hennes killes barn om han hade några. jag tycker att istället för att bjjuda på middag 10 gånger om året så kan man spara åpengar och bjuda kanske 5-6 gånger så alla kan vara närvarande.
nu känner mig mig lite utanför och jag fötsår att min man tycker de känns jobbigt. kul för han att sitta med min familj och äta och i samma sekund veta att hade i haft barnen just då så hade vi inte varit välkommna.
mamma tycker att jag ska kunnase de från deras synvinkel också, men helt örligt så har jag svårt att göra de för at i mina ögon så är detta så fel, så fel, så fel !
de känns lite grand som att jag hamnar utanför bara för att våran familj är stor. hade jag och min man fått ett eget brn så hade de varit skilnad tycker mamma, men och andra sidan så kan ju inte jag, lennart och vårat gemensamma barn åka, men inte hans barn sedan tidigare.
om min systers kille hade haft 4 barn sedan tidigare och jag skulle bjuda hela familjen på middag så skulle jag giovetvis bjuda in hans barn också. hade jag inte haft råd så hade jag inte bjudit hem någon.
resonerar jag fel och borde jag förstå min mamma i detta läge?????
(ja, syrran.. jag vet att du är medlem på bröllopstorget, dock så vet jag inte hur aktiv du är och om du ens läser de och du är självklart välkommen att skriva en kommentar här du med)
btw, jag älskar min familj och dom ställer alltid upp i övrigt och de råder inga problem mellan oss. de är bara jus de här som jag tycker är sååå jobbigt !
