Izunia, vad händer om du tar erbjudandet och hittar ett annat jobb, då är det väl bara att säga upp sig, eller..?
Nu har våren kommit hit på riktigt! Sol och tjugo grader och alla är ute och helt galna, lite som de första sommardagarna i Sverige. Minus blickarna på bara i korta kjolar, kineser stirrar vilket är jobbigt, däremot slipper man smygfluktarna av sexuell natur och tafseriet.
Jag delade mina ayitimmar mellan arbete, storkok till monstret och en timmes styrketräning. Lunchen äter jag och monstret numera tillsammans, hon tuggar i sig vad helst som jag äter. Idag blev det små färsbiffar med enebärs-timjan-lingongräddsås, råris och kokta ärter. Efter monsternap och mer jobb för mig åkte vi taxi över floden (egentligen under för det är en tunnel) till en tysk väninna för att "leka lite i sandlådan". Lät ju måttligt kul men efter att ha ställt in dejten vecka efter vecka (jag gillar henne verkligen, det är bara så bökigt att ta sig dit) blev jag rikt belönad. Det var ingen sandlåda, det var en halv kontinent av sand, fylld av mammor från världens alla hörn. Där stod franska gänget i sina prydliga kappor med barnen stylade till tänderna, tre- fyraåringar klädda som moderiktiga tonårskids. "Aaaah, mais Sebastieeeeen! Tu m'enerve!" Såna saker slungade de ur sig. Och så var det de präktiga svenska bullmammorna, stora, blonda, tjocka och med en unge hängande i varje bröstvårta, typ. Barnvagnar stora som stridstanks och humöret i topp. Sen var det tyskarna med röster som piskrapp och diskussioner om "die perfekte Kindergarten"; alltid i samma "hör nu på mig"- röst. Och så de kinesiska föräldrarna som envetet puffade sina abnormt påpälsade barn mot de andra barnen med uppmaningen "lek nu! Nu ska de små vännerna leka tillsammans! Titta den lilla, så fint vitt skinn!". Medan barnen olyckligt stapplade mot föräldrarna, nästan orörliga i sina massor av kläder och socialt otränade efter som de A. inte får ha några syskon och B. oftast tas om hand av farföräldrar eller ayis tills de blir minst två och C. det finns så väldigt få barn i den här kulturen, per vuxen. Vad som är bra för landet är inte alltid bra för individen, om man säger så.
Monstret som aldrig hade sett sand förr, reagerade som alltid inför en ny situation. Hon fördjupade sig. I sanden. Separerade ett sandkorn i taget under en halvtimme, sen såg hon en gungande älg som påminde henne om hennes älskade kossa varpå hon ropade "niu niu" (kossa) och slängde sig om halsen på den sen vägrade hon släppa taget på ytterligare en halvtimme. till slut lyckades jag i alla fall entuasmera henne en smula för rutschbanan, innan hon snodde en skär boll från ett annat barn och fick psykbryt varje gång hon var tvungen att dela med sig och då var det liksom bara dags att gå hem. Hemma hos tyska väninnan lekte vi lite till, sen tog jag en taxi tillbaka in i stan där mannen redan väntade med nystädat hem och grillade grönsaker och lax i ugnen. Medan vi gav monstret kvällsmat med ena handen drack vi skärt mousserande vin med den andra. badade och nattade monstret som hade sand överallt och ropade "hallå! Hallå!" (det andra nya ordet hon säger idag, efter "mango"), sen åt vi middag och nu ska jag sova medan mannen är ute och svinar på Irländsk pub. Det lär vara St Patricks day today och vad gör man inte för att hedra så många nationella högtider som möjligt. Det är ju ens plikt som expat. Eller om det nu är ett privilegium.
God natt på er! Kram, G
