Präster som inte ställer upp på bröllop hemma??

Om man nu ska se det på ett religöst sätt så kan man ju söka sitt svar i biblen.

Johannes döpare döpte de som ville följa jesus i en sjö. När Många av biblens personer gifte sig skrevs det inget om en kyrka. För det fanns inte då. de hade dock ett heligt rum där de två stenarna som moses fick, men det var ingen som gifte sig där.

Så självklart ska man kunna gifta sig utomhus och döpas!

Sen var det ju det där med kontexten också... dvs på Johannes döparens tid var det självklart för alla att dopet var ett dop till omvändelse - inte en gullig akt för att visa upp att vi fått barn. Så då gick det bra att döpa utomhus. Och, som Du själv påpekar; Då fanns det inga kyrkor.

Nu står vi i en postkristen verklighet, och de som eftersträvar vigslar och dop utomhus, men med en präst som "ceremonimästare" eftersträvar oftast (nej, inte alltid! Men oftast) att det hela ska bli så oreligiöst som möjligt. Då är den mest rimliga lösningen att man väljer borgerlig vigsel och/eller namngivning och låter prästerna göra det de är utbildade och vigda till.

(Och det är inte att vara allmän stämningshöjare och mys-faktor)

En till präst:

jag förstår och håller med om ditt resonemang. Precis som du skriver är ett vuxendop en medveten handling och kan knappast misstolkas som en namngivningsceremoni.

För övrigt tycker jag att namngivningsceremonier är alldeles utmärkta för oss som inte (längre) är troende men ändå vill visa upp och fira barnet med släkten.

Min syster hade en otroligt vacker namnceremoni. Det var väldigt högtidligt och enligt mig det rätta att göra av dem (i och med att de anser att barnen ska få välja religion själv)

De hade tal och barnets fadder (gudfar ungefär) höll i hela ceremonin och det sjöngs sånger om barnet och allt.

Det kan ju vara en ide att tänka på :)

Ok jag tror jag förstår, ni vill att det ska vara i kyrkan för att man inte ska göra det för "okristet" så att det "bara" blir namngivning vid dop o.s.v.

Det kan jag förstå. Men om vi som faktiskt är kristna och vill ha en riktig kristen vigsel utomhus, det tycker jag inte borde vara något problem. Men jag förstår er synvikel.

Oj vad blev det för konstig gubbe på mitt inlägg, bortse från den...

Förlåt, jag antog av alla andras inlägg som jag bläddra igenom att ni inte var kristna. Då är det en helt annan sak, självklart ska ni ha präst även om det är utomhus. Finns inget okristet i det. Jesus sa själv att Gud finns lika mycket ute i naturen som i oss själva.

Fast för min del gör jag skillnad på dop och vigsel. Även om jag inte gillar utomhusvigslar så KAN jag göra dem om det efterfrågas, eftersom vigseln inte är ett sakrament.

(Att jag ogillar dem har många praktiska skäl som få brudpar tänker på:

Vädret tex. Det behöver bara blåsa lite för att det ska bli problem, folk hör inte, pappren fladdrar i väg, bruden får hår i ansiktet etc.
Musiken funkar nästan aldrig. Ibland har brudparet någon kompis som faktiskt kan spela och även har ljudanläggning och kan sköta den. Oftare blir det CD vid in och utgång och kraxig a capellasång.
Det finns ingen vaktmästare som fixar allt som fixas bör, och man kommer sällan i gång i tid.)

Men även om vigsel ute innebär massor av - i mitt tycke - onödigt strul så är det inte hela världen. Det GÅR att göra.

Dop i hemmet eller på bryggan är en helt annan sak. Det är ett privatiserande av ett sakrament som jag tror är fel.

Men är det så egentligen?
Dopet jag var på - hos en kristen familj - var ju lika religiöst som nått annat.
Prästen hade med sig det välsignade vattnet och familjen använde ett dopkärl som funnits i familjen i flera generationer.
Skulle ett dop vara mindre kristet utomhus?
Själv har jag för mig att delar av det jag läst i och om bibeln är att Jesus ansåg att man var närmare Gud i naturen än i ett hus byggt i Guds namn. Tror dock att det var med i en skrift som inte togs med i bibeln när den skrevs? Länge sedan jag läste om det så jag kan mycket möjligt ha fel.

En till präst skrev 2008-12-02 17:36:12 följande:

Det är inte själva utomhusgrejen det handlar om. Dina vänner är säkert kristna, och dopet var så klart lika religiöst som andra dop.

Det är mer en del i en helhet; i en folkkyrka har vi att göra med alla slags människor, från dem som firar mässa varje söndag till dem som kommer till kyrkan när de döps, när de gifter sig och när man bär in dem i en kista.

Eftersom dopet tenderar att ses enbart som en gullig namngivningsceremoni bland en del människor är det viktigt att värna om dess särart. Ett sätt att göra det är att fira det i kyrkan, helst i en huvudgudstjänst. Är inte det möjligt kan man åtminstone se till att det sker i kyrkan och inte i ett helt privatiserat sammanhang.