Äktenskapsförord...jobbigt!! Hjälp!

Håller helt med, han får helt enkelt acceptera att du vill ha en oberoende jurist, äktenskapsförordet är ju i det här fallet i hans intresse och vill han att du ska gå med på det är det faktiskt ett minimikrav att någon som inte tillhör "hans sida" ska upprätta det. Ingen misstro mot din pappa men om inte din pappa är familjerättsjurist tycker jag att du ska anlita någon neutral person att skriva det. Om din sambo blir skitsur kanske ett alternativ kan vara att hans pappa upprättar det och du får det granskat av en av dig anlitad jurist som kan bedöma konsekvenserna för dig (innan du skriver på). Så att du vet vad det är du skriver på! Tänk också på att anlita någon som verkligen jobbar med familjejuridik. Lycka till!

150.000 är småpengar sett till en livstidsrelation, vilket jag utgår från att ni båda två räknar med. Som någon skrev, det räcker med att du är hemma längre tid med ev framtida barn så "går du back". Allt beror alltid på hur - och vem - som räknar.

Hade det rört sig om större summor hade jag förstått honom men inte i dagsläget.

Om någon har ett aktiebolag är det rimligt att skriva äktenskapsförord, ialla fall om endast den ene är engagerad i bolaget. Tex har jag ett ab som tandläkare men eftersom maken inte kan driva tanläkarpraktik (gud förbjude!) kommer han inte att få någon del av aktierna vid ev skilsmässa. Däremot är självklart 50% av vinsten hans så länge vi har ett förhållande.

Jag har läst denna tråd och håller faktiskt helt med Didis här. Ska man reglera småpengar från början så är det lätt att det blir tjafs senare om andra pengar. Det är inte bara föräldraledighet utan någon av er kan bli arbetslös eller sjukskriven och därmed får försörja den andra. Hur räknas det? Om den ena kommer att i framtiden tjäna betydligt mer än den andra så att levnadsstandaren höjs och man kan göra mycket mer roliga saker, hur räknas det?

Det är nog ingen som tycker att han är hemsk. Då litar jag på att du inte varit tillsammans med honom. Men alla här försöker bara få dig att inte vara rädd för konflikter och värna om din ekonomi också, annars kommer du kanske ångra dig sen. Han gör rätt som vill ha ett äktenskapsförord tycker jag. Och jag anser inte att 150 000 kr är småpengar, det är ingen som vet hur lång en relation är. Varar den hela livet och du är hemma med barnen, då är det småpengar, men händer något snabbare, ja då är det rätt mycket pengar tycker jag.

Backa inte för att du är rädd för konflikter. Gå till en opartisk jurist tillsammans, som vänner och red ut allt tillsammans. Så NI blir nöjda. Det är ingen konflikt!

Hmm... funderar...

kan man skriva något tidsbestämt, tex att om äktenskapet upplöses inom 5år har han rätt till sina 150.000 men om äktenskapet varar längre anses de som gemensamma?

Ungefär som när man som nyanställd får betald semester första året och om man slutar inom 5 år får man betala tillbaka eftersom man egentligen inte hade semesterrätt än.

Då behöver inte han känna att TS gifter sig för att komma åt hans 150.000 och samtidigt har de båda två hunnit "lägga in" ett värde i äktenskapet som inte längre kan värderas i pengar.

[Jag kan inte mer än fullständigt hålla med.

"Hjälp! Hur skall jag bete mig??? "

Skit i och gift dig med denna markliga karl...

Jag hade inte haft nat emot aktenskapsforord. Man maste ta hand om sig sjalv, t.ex sa kommer jag satta upp mig i bostadsko igen nar vi val fatt lgh. Man vet aldrig...

Men nej, lat inte hans pappa fixa med detta. Ga till en annan jurist!!!

Håller helt med feministbrud här!!!
Min sambo har ganska mycket med sig i boet men eftersom vi strävar efter att VI ska ha ett gott liv tillsammans så väljer vi att göra allt gemensamt. Han kan ju inte ha en levnadsstandard och jag en annan.

Lite motsägelsefullt att först säga "skit i och gift dig med denna märkliga karl" och sen fortsätta med "man måste ta hand om sig själv". Tror inte att det är riktigt så enkelt att skita i och gifta sig. Det är ett liv man ska leva tillsammans, som ett. Personligen skulle jag inte kunna vara ett med någon och samtidigt dela upp i "mitt" och "ditt". Men det är ju jag. Jag har inga planer på att gardera mig. På så sätt "skiter jag i". Jag satsar rubbet, bära eller brista, och det gör min blivande oxå. Kanske naivt, men jag skulle inte vilja ha det på ett annat sätt.

Jag håller med om att man ska ha samma standard som gifta men vill bara säga att ett äktenskapsord innebär ju inte att man har olika levnadsstandard i äktenskapet, utan bara vad som händer om man skiljer sig. Och skiljer man sig efter några få år eller så är det ju kanske ok att den som hade mycket innan får behålla det...