Nu har jag nästan bestämt mig för att flytta ner till Skåne igen. Jag kommer troligtvis bli av med jobbet här upp inom några månader och i Skåne har jag ett annat jobb.
Vi blir tvungna att leva som särbos i kanske 5 år, tills min killes barn båda slutat gymnasiet. Jag hoppas verkligen att vi klarar det trots att det är så långt mellan Umeå och Malmö. Det blir jobbigt att inte vakna bredvid varandra varje dag. Suck!
Finns någon med liknande erfarenhet?
Frågan om barn komplicerar såklart valen av livspartner yttelrigare.
Jag kan bara konstatera att jag är särbo med min man sen 4 år (och vi har längre avstånd än mellan Umeå och Malmö!). Det är en utmaning, absolut och jag tror att för att det ska fungera så måste man vara överens om det och ändå ha en gemensam ambition och vision för förhållandet. För oss har det också varit viktigt att det inte bara är fest utan också vardag när vi ses.
Jag svarar gärna på frågor om det är något särksilt du undrar över.
Igen om barn, hade vi sådana så skulle vi nog inte kunna bo isär - då skulel deras vardag vara överordnad vår. Särbo är ett val vi kan göra medan vi bara är vuxna som kan fatta egna beslut som vi ska ta hänsyn till.
Nu börjar de säga upp folk 'en masse' på företaget jag jobbar på. Inte kul att sitta i Norrland och vara arbetslös, kanske i ett år eller mer.
Jag har pratat med chefen på jobbet jag är tjänstledig från. Hon blev nog lite överaskad av att jag kanske kommer tillbaka. Hon måste ju låta mig komma tillbaka. Tyvärr har hon möblerat om på avdelningen. Innan jag tog tjänstledigt tog en annan kollega tjänstledigt för studier och i hennes ställe anställdes en vikarie, som fick en annan roll på företaget. Hon har blivit en assistent. Det anställdes ingen vikarie för mig först, men innan sommaren kom en vikarie som tagit över en del av mina arbetsuppgifter. När jag nu pratade med chefen fick jag veta att jag naturligtvis fick komma tillbaka, men jag skulle i så fall räkna med att få assistenttjänsten!!!
Jag är väldigt överkvalificerad för den tjänsten, men en assistenttjänst är ju bättre än arbetslöshet. Jag hoppas bara att de inte sänker min lön också!
Jag och min kille har kommit fram till att vårt förhållande skulle klara några år som särbos bättre än om en av oss eller båda (de skär ner på min killes jobb också) skulle vara arbetslös.
Kolla med facket om arbetsgivaren kan sänka din lön, jag tycker det låter tveksamt...
Hoppas du kommer fram till ett beslut som du är nöjd med.
Lycka till!
Om jag blir arbetslös får jag inte råd att hälsa på mina vänner...och de kan just nu inte hälsa på mig (på grund av usel ekonomi, småbarn graviditet etc).
Eftersom det just nu finns två vikarier, en som anställdes innan jag gick på tjänstledighet (= assistenten) och en som blev vikarie för mig och har arbetsuppgifter som jag är kvalificerad för tycker jag att jag borde få den sistnämnda tjänsten.
På SACOS hemsida läser jag: "Efter tjänstledigheten har du rätt att återgå till samma eller liknande arbetsuppgifter och anställningsvillkor som du hade innan tjänstledigheten."
Har pratat med facket och jag har rätt. Jag ska få tillbaka min gamla tjänst. Om den försvinner eller görs om måste de meddela mig.
Jag minns hur hemskt det var förra gången jag var arbetslös. Det skulle nog riskera att ta knäcken på vårt förhållande. Särskilt eftersom ekonomin blir så dålig att jag inte kan hälsa på mina vänner och släktingar.
Håll tummarna för att allt löser sig till det bästa!
Vad skönt! Jag misstänkte att det var så, men det är alltid skönt att få det bekräftat. Jag håller tummarna för att det löser sig för dig! 
