Sårad och less (lite långt)

Hon är inte en sån som blir utskälld. Hon skriker dubbelt så högt tillbaka, och så fortsätter det. Hon lyssnar inte heller. Det är precis som ett barn som ligger på golvet och skriker efter godis.

Vi låter henne hjälpa med det vi vill ha hjälp med nu och de andra säger vi tydligt vad vi vill - det mesta går ju igenom , MEN hon kritiserar det och det är det som känns tungt att bära på. Det är ju inte konstruktiv kritik typ "men, skulle det inte vara bättre om vi gjorde så här då" det låter mer "ni fattar väl att ni inte kan göra såhär..."sedan spinner hon på det i fem minuter, även om det handlar om en liten skitagrej.

Btw, så är hennes tanke mest troligt att vi ska gå plus med bröllopet. Vi kommer att få gratis grönsaker till maten från en avlägsen släkting till min sambo som bor 100 mil bort. Dessa levereras till en stad 13 mil härifrån. Där ska vi hämta den. Sim sala bim - vi har gratis sallad till maten. Ehhh. Detta kräver ju planering bara detta, vilket betyder extra mycket tjafs från hennes sida...

Brev skulle nog vara väldigt bra eftersom jag uttrycker mig bäst i skrift. Men det skulle bli pinsamt att träffa henne efteråt! Ohyggligt jobbigt.

Men det vore skönt att få saker sagda och hinna fundera igenom vad man vill säga

MrsSeptember:
Jag blir jätteledsen när jag läser hur du har det. Självklart borde ni få ett bröllop som NI vill ha det och likaså en fest som är för ER och inte för din svärmor. Personligen tycker jag att det hon gör är otroligt fult och din sambo måste bara säga ifrån till sin mamma.

Själv har jag och min sambo varit tillsammans i 10 år och det hinner bli 11 år oxå innan vi gifter oss. Trots att vi har tre barn tillsammans så försöker min svärmor ofta att styra och ställa hos oss, vilket jag INTE uppskattar. Och varje gång jag säger ifrån så blir hon lika förvånad. Nu kan jag hålla med misstrixie att man inte behöver träffas så ofta i vardagen, men att inte kunna ha ett helt avslappnat umgänge utan att innan varje möte inte veta vilket humör hon är på. Det blir väldigt tröttsamt i längden. Så även om ni inte väljer att markera denna gång (vilket jag absolut kommer att göra om det behövs hos oss) så tror jag tyvärr att ni förr eller senare kommer att vara tvugna att göra det för att inte vara 3 vuxna i ert förhållande.

Jag skickar alla styrkekramar jag kan till dig! *kram*

Tror absolut jag också. Det har verkligen varit nära flera gånger att bägaren runnit över för mig. Men jag är alldeles för snäll som person och hatar att vara otrevlig rakt upp i någons ansikte. Önskar att pojkvännen kunde vara lite hårdare. Han blir bara tyst och slutar prata med henne när han blir arg på henne.

Kan tillägga att kvinnan inte har någon farstu. Vi satt under detta planeringsmöte med båda våra föräldrar och hon frågade hur det gick för min kompis med amningen, att det är vanligt att man får torra och såriga bröstvårtor osv.. Sedan beskrev hon sina egna problem med bröstvårtorna i ca 5 minuter. Vid en större middag med flera av hennes vänner där mina föräldrar också var med frågade hon min mor vilka klimakteriebesvär hon hade.

Jag är grymt imponerad att du klarat dig från att fåett utbrott hittills. Jag hade gåt i taket många gånger om. Tyvärr. Är rätt hetlevrad så här är det sambon som medlar mellan oss ibland.

När ska ni gifta er? Om det fanns tillräckligt med tid kvar så skulle jag försöka ändra det jag var mest missnöjd med och sedan bara informera henne om vad som gällde. Eftersom hon trots allt inte är med och betalar (och egentligen inte ens har med planeringen att göra) så har hon bara att acceptera. Och duger det inte så behöver hon inte heller komma på bröllopet.

Jag förstår hur du känner det, men det kommer inte att bli lättare att säga ifrån till henne längre fram. Vad säger dina föräldrar om hennes uppträdande och hur hon behandlar dig? Har inte de reagerat på det?

Så synd att Ni ska behöva foga er och kompromissa på Er stora dag. Det hade jag aldrig accepterat! Så stå på dig! *många styrkekramar*

Jag känner verkligen med dig. Jag har dessutom haft precis samma problem som du. Min svärmor är normalt sett en granska normal och trevlig person även om hon kan vara lite hysterisk och spela lite martyr i bland. Men sen jag och sambon började planera bröllop.... oj, oj, oj! Hon har verkligen varit helt rabiat. Bland annat tyckte hon att vi skulle ha frackbröllop för att "folk förväntade sig det". "För de har ju fått intrycket av att vi lever så". (Var sjutton de skulle ha fått det ifrån, vi är urfattiga och lever efter det.) Hon gick i taket när jag sa att vi redan hade bestämt klädsel kavaj (INGEN i vår bekantskapskrets äger en frack, och jag tänker inte tvinga folk att hyra). Det var bara ett exempel, vad vi än planerat har det inte varit "fint" nog.

Tillslut fick vi planera i smyg, utan henne. När hon har frågat saker har vi bara lett och sagt något avvärjande (typ: "jo, vi har ju pratat med den och den resturangen, vi väntar på svar"). Eller helt enkelt spelat för upptagna för att prata.

Vi försökte ju konfrontera henne i början och säga ifrån, men det hjälpte inte.

Det är nog mitt tips till dig också: försök involvera henne så lite som möjligt. Men ge henne någon för dig oviktig uppgift att pyssla med om du tror att det får henne att hålla sig lite lugnare.

Förhoppningsvis gifter du dig bara en gång och låt inte henne ta över bröllopet. Om ditt bröllop inte blir som du och din m2b vill är det stor risk att ni kommer att ångra er och bli bittra över att ni blev snuvade på "er" dag. Låt inte det hända.

Jag hoppas verkligen det ordnar sig för er. Kram!

Jag har pratat med mina föräldrar. De vet att hon som person pratar väldigt mycket om sig själv och har ett stort behov av att uttrycka sin åsikt om allt och alla.

De tycker att det kommer att gå bra med all planering osv osv men jag har sagt att hon är värre när de inte är med. Har berättat en del saker för min mamma som tycker att hon faktiskt varit för fräck.

Eftersom att vi nu vill betala själva så kommer det att bli hus i helvete pga det tror jag. Eftersom att min sambo ska lägga ut pengar på detta. Innan var det ju gräddfil när de bossade och mina päron pröjsade.

Jag kan liksom inte ändra henne som person genom att stå på mig!

Ska nog prata lite mer med sambon. Suck. Är så less på att göra honom ledsen också för att jag inte kan släppa detta...

MrsSeptember:

jag önskar jag kunde låna ut MIN svärmor till dig fram till bröllopet!

Då skulle du få en idéspruta med massor av energi som skulle åka 13 mil för att hämta sallad under sin lunchrast.

Och som aldrig skulle få för sig att kritisera utan bara komma med förslag.

Bröllopsplanering är väl en sak, du har kanske 30-40 år framför dig där du skall umgås med henne. Och om ni får barn blir hon deras farmor.

Så tyvärr tyvärr måste du lära dig handskas med henne, annars kommer du gå sönder innombords.

ojoj, har tur med min men vi tänker på dig här lycka till nu o hoppas att det blir en bra dag för dig o din man! 13 mil det är ju en hel eeevighet bort för mig som bor i sthlm, förstår dig men inte helt då jag inte har varit med om liknande. men LYCKA TILL! verkligen! ta hand om dig! kram

Pratat om sambon och han säger som dig didis: Han säger att jag inte lärt mig att ignorera henne än och att jag borde för det är enda utvägen.

Väldigt synd. Väldigt svårt också eftersom att jag är så känslig.

Det hade varit jätteskönt att catera allt då hade ju allt varit fixat och klart utan att behöva tänka på något!!!