Är så ledsen.. (Långt..)

Tooticki skrev 2008-07-30 14:15:43 följande:

Åh det skulle verkligen behövas för min m2b med och jag hoppas att jag lyckas Inte för att jag direkt kommer från en familj där vi pratade om det, men jag skulle vilja att man kan prata om det utan att det blir skämmigt och sådär (att man ljuger mm)! Förstår att det tar ett tag, men att det är värt mödan - som din man inser!

Förlåt TS för att vi stjäl tråden!

Jag känner med dig, MadeleineLK, och håller med en tidigare skribent att det tyvärr är du som måste förändra dig.

Det är synd att många ser så negativt på att partnern blir upphetsad av andra kvinnor/män (jo jag skulle ha svårt för om han blev upphetsad av nakna män =)).

Det finns massor med män som är snyggare, roligare och intelligentare än vad (blivande) maken är - åtminstone i det ögonblick man ser dem. Men totalt sett - ingen är så perfekt som (blivande) maken - perfekt för MIG! Och likadant är det givetvis för din kille, han kan onanera till porrbrudarna men skulle aldrig vilja bo tillsammans med dem, till det duger bara DU!

Din självkänsla och ditt självförtroende blir inte bättre av att din kille inte får kolla på porr. Jag tror inte du behöver vara rädd för att han direkt kollar utseéndet på dem som är med. Det är själva grejen.

Det är du som måste jobba med detta, ingen annan kan göra det åt dig.

Jag tror inte alla killar kollar på porr, men jag tror de flesta gör det. Jag gör det själv. (fast jag inte är killa )

KillE

Jag verkligen tackar för allt ni skrivit, och det är ingen fara att ni har "snott" tråden, den är till för alla.

Jag vet absolut att jag måste ändra mig, men det var inte längesedan jag var hos en psykolog, och tyvärr är det den enda de kan erbjuda i staden jag lever som inte är så stor. Så här runt omkring finns inte mycket hjälp att få.

JAg litar på min pojkvän fast jag inte vill, det är så svårt att förklara. I en sådan här situation vill jag inte riktigt lita på honom då min intuition säger mig annat, men det är som jag sagt för att vi är själsfränder.

En sak vill jag även understryka, jag har INGA problem med att han rör sig själv. Det är en utav de naturligaste sakerna som finns, det stör inte mig överhuvudtaget.

Det som sårat mig är just det som hänt trots han vet vad jag känner, vad vi kommit överens om osv. Även ifall jag jobbar med mig själv kommer jag absolut vara besviken, men det förstår ju ni alla. Men jag vill inte heller säga att det är bara jag som ska jobba med mig själv, utan man är två stycken i ett förhållande och han gjorde någonting som påverkade vårt förhållande (en liten del).

Majoriteten av vad vi umgås (dagligen) har vi underbart kul tillsammans. Men det är när jag går och lägger mig alla tankar samlas, och då känner jag mig oduglig. För det mesta kan jag skjuta bort tankarna och tänka att han faktiskt är här hos mig, men då känner jag mig istället otillräcklig. Det är den känslan som är värst, och som jag tror jag hakat upp mig på, att jag aldrig känt mig tillräcklig, och jag trodde verkligen jag var det för honom (nu pratar jag utseendemässigt tillräcklig), men tydligen inte som sagt. Och det är det som gjort så otroligt ont.

Jag förstår allt ni har skrivit och det är i de banorna jag alltid tänker också.. Men här har ni min förklaring, och jag kan inte tacka nog för all tid ni lagt för att skriva. Ni är ett enormt stöd, och jag skulle vilja ge er alla en enorm kram..
(någon utav er skrev att jag säkerligen var jättevacker osv, från min synpunkt förstår ni redan hur jag känner. Men sen kan jag ju inte stå för vad andra tycker..) Är det någon som skulle vilja prata vidare med mig (för ni är vuxnare och har mer erfarenhet av livet vilket jag respekterar och ser upp till), så skulle jag uppskatta ifall ni ville mejla eller någonting, allt ni skrivit har gett mig mer hopp.

Tack, och kramar!!!

Hej,
Måste också lägga in några ord här. Jag har också blivit extremt hårt retad under min uppväxt pga övervikt och ja självkänslan är naggad föralltid. Man tror att man är samma person nu som då även om man har fått tag på drömprinsen som älskar en över allt annat.

Jag håller med de andra som skrivit inlägg om porr på nätet osv men att slå bort tanken på att man känner sig otillräcklig kan få vem som helst att deppa ihop.

Jag önskar er ändå lycka till i ert förhållande och hoppas att ni kan lösa detta på ett tidigt stadium

Nämen Gumman...så jobbigt att du känner så här. :(
Om ni har kommit överens om att noll porrsurfande är tillåtet så finns risken att han gör det i smyg. Personligen så tror jag att det är väldigt svårt att för tid och evighet avstå från porr (mjukporr alltså) om man en gång funnit upphetsning i denna.
Du måste tro mig när jag skriver att de här bilderna/filmerna han tittar på har INGET med dig att göra. Det är två helt skilda saker. Troligtvis ser han inte ens ansiktena på de här kvinnorna utan enbart lust, kön, sex o.s.v. o.s.v. Det är ju troligare att han sedan låter sina lustar gå dig till gagn. :)
Många män styrs av synintryck, vi kvinnor av ord/text, verbala uttryck. Med detta menar jag inte att vi tjejer inte uppskattar vad vi ser eller t.o.m. porr, det är mycket väl så. Likväl som det finns många män som är mer verbala än andra.
Han har valt dig som sin partner - men att tvinga honom att sluta titta på nakenbilder gör nog snarare att han känner sig begränsad i förhållandet till dig. Du kan dock göra klart att du ogillar detta men så länge du känner uppskattning från honom så behöver du nog lägga detta åt sidan.
Din självbild ska du inte blanda ihop med porr. Han tittar inte på bilderna för att han tycker tjejerna är snyggare än du...får jag gissa så tror jag nog bara att han blir upphetsad av att titta och gillar den känslan. Kanske använder han dessa minnesbilder som inspiration när han smeker sig själv eller fantiserar om dig i huvudrollen i samma situation som bilderna han sett.

Du skrev att du är väldigt ung...och det är så, att man på något sätt förlikar sig med vad man fått (utseendemässigt alltså) och ser så mycket mer kvaliteter hos både sig själv och andra när man blir äldre. Faktum är att med tanke på hur nästintill besatt man var av sitt utseende när man var yngre, spelar väldigt lite roll i det långa loppet i relationer till andra människor. Fast tyvärr måste man vara "där" för att inse det och det hjälper ju sällan när man är ung (guuud vad gammal jag låter...). Om du klarar av det, så be att ni tittar på några bilder tillsammans och om han är tillräckligt modig så be honom beskriva vad det är han ser, vad han gillar med en viss bild eller scen. Han kommer troligtvis inte nämna att tjejerna har fin näsa eller läppar... ;)

Att du fortsätter att jobba med din självkänsla och din självbild tycker jag låter som en jättebra idé. Du kan aldrig få den utifrån någon annan. Det är du själv som måste inse att du är fantastisk som DU är och vad du är mest stolt över - både egenskaper och utseende. Förstärk det som du är nöjd med under tiden så börjar du tänka mer positivt om dig själv och sedan kommer mycket på köpet av bara farten!

Jag har också varit mobbad, varför vet jag faktiskt inte. Jag är lång och jo, stor också men var absolut inte överviktig men jag antar att jag uppfattades som stark och hade stort självförtroende när det i själva verket var helt tvärtom. Det är ju ingen som ser när man ligger hemma och tjuter i kudden, eller hur?

Massor med styrkekramar på vägen mot ditt "vackrare jag"!

MrMrsVespa, tack för dina ord.

Du nämnde att vi, om han vågar, tittar på bilder tillsammans och det har vi gjort. Efter incidenten gick vi in på sidan också frågade jag honom.

Och jag konfronterade honom igår kväll och nämnde otroligt mycket utav allt ni sa, och som jag själv tänkt igenom, men han bara låg där i sängen tyst, och det enda han pep fram efter en mycket lång stund (som han även gjorde när vi tittade på dem) var: "Jag har inget att tillägga förutom det jag sagt förr".

Det finns dagar där jag tänker på vad som hänt och känner, jaja, det är som det är jag klarar mig ändå. Och vissa stunder där jag bryter ihop. Då blir det för mycket. Det var som om denna incidenten gjorde att det rann över.

Jag vet att med tiden kommer man att klara av sådant här bättre, jag är så medveten om det, och jag försöker verkligen ha det så nu också. Jag ser upp till er och allt ni sagt, det känns så otroligt bra att få prata ut med någon (då jag inte har några vänner.. bor i ett litet samhälle där jag alltid varit mobbad, har fortfarande den stämpeln).

Tack så mycket, allt ni skrivit betyder mycket. Massvis med kramar :)

MadeleineLK: Tack för du lät oss ta tråden lite! Jag gav det som ett exempel på hur män kan få oss att verka korkade, min m2b sa ju att han aldrig tillfredställt sig själv innan mig t.ex. Ganska uppenbart att han ljög? Därför tycker jag att du kan säga till din kille att det är uppenbart att han ljuger om orsaken till varför han sitter och kollar på porr! (Säg att du inte är såå korkad som han påstår!) Det kanske känns lite lättare då?

Sen vet jag inte om jag håller med alla andra som tycker det är okej att titta på nakna tjejer/killar på nätet. Är väl ung själv också, men varken jag eller min kille skulle tycka att det var OK. (Hörde med honom senast igår bara för att dubbelkolla). Kanske för att vi inte har behov av det? Vi tycker att vi räcker åt varandra, punkt slut.

OCH jag vet att han talar sanning! Helt säker, min m2b är verklingen one of a kind på många sätt (på gott och ont )