Fler som går och väntar på ett frieri?

Grattis alla som fatt sitt frieri! o jag haller tummarna for oss som fortfarande vantar ;)

Jag vantar oxa.. men i forra helgen sa borjade vi prata mer ordentligt, han fragade vilken typ av ring o sa.. o sa planerar vi o starta ett sparkonto till brollopet, sa jag vet ju att allt e pa gang men jag vill ha frieriet nuuu ;) sa att jag veerkiligen vet att det hander lixom :P

jag tröttnade på att vänta och friade själv! fick ett ja iaf

Även jag väntar, har frågat sambon om förlovning tre gånger nu under ett års tid. han har alltid sagt att vi kan kolla på det när han kommer hem från jobb (har alltid lyckats fråga när han befunnit sig på sitt jobb..vilket är på en båt).
när han sen väl kommit hem har han antingen glömt bort det eller ignorerat det..och jag vill ju inte tjata direkt. Brukar alltid kolla i smyckesaffärernas skyltfönster när vi är ute för att se om han kan ta en hint..men nix inte ett ord än så länge *suck*
Är det bara jag eller är han ovanligt trög??

Jag väntade på ett frieri ett tag, men i maj kom det! Ganska tidigt i vårt förhållande började vi prata om giftermål och barn och har diskuterat och kollat av hos varandra att vi vill det. Fast det har varit viktigt för honom att det skulle vara han som friade. Sen började han kolla av med mig "hur man gör", om han måste ha ringar när han friar eller inte, om man måste gifta sig inom ett år, osv...

Därefter kom hintarna om att han hade en plan, att jag skulle vänta och se och det pirrade av förväntan i mig. Jättemysigt när han sa så, men tyvärr kunde jag inte låta bli att tänka på lämpliga tillfällen och jag tolkade in hintar om att det var på väg t.ex. inför min födelsedag, inför vår 2-årsdag, på Alla Hjärtans Dag. Jag ordnade med lite mysig middag och så, men det kom inget frieri. Jag kunde inte låta bli att bli lite besviken, men försökte skaka av mig det och kunde ju inte berätta om min besvikelse för honom, det var ju jag själv som byggt upp förväntningarna och ville undvika att förstöra något han ev. hade på gång.

Inför skottdagen retades jag lite med honom om att kvinnor får fria då, men han visade klart att han tycker att det är mannens sak att göra. Sen framåt våren pratade vi om att åka på en weekend någonstans. Då började han prata om Paris och ni kan ju räkna ut hur mina tankar gick då... Men sen hade vi svårt att hitta bra resor som passade oss och allt höll på att rinna ut i sanden och jag blev ledsen och tänkte att han har nog inget på gång trots allt. Så bestämde vi oss för att ta några dagar i Köpenhamn istället och så blev det.

Efter att ha hoppats inför flera olika tillfällen så hade jag faktiskt inga större förväntningar att det skulle bli något just i Köpenhamn, men väl där tyckte jag att han vid flera tillfällen verkade ha tankarna någon annanstans och tittade sig omkring ifall det var mycket folk i närheten och så. Sista kvällen klädde vi upp oss lite och åt en god middag. Sen gick vi och tittade på utsikten lite och sen, just när vi skulle avsluta kvällen kom de magiska orden! Och jag sa JA förstås!

Jag tycker att det är bra att vi har pratat om att gifta oss en hel del innan han friade. Tänk om det bara skulle komma ett frieri helt oförberett! Det kan nog riskera att bli fel, även om det låter romantiskt. Även om jag vetat att han nog skulle fria någon gång så har jag inte vetat när eller hur. Fast det är bra om man kan undvika att skapa förväntningar för sig själv,vilket kan leda till besvikelse.

Jag väntade på ett frieri ett tag, men i maj kom det! Ganska tidigt i vårt förhållande började vi prata om giftermål och barn och har diskuterat och kollat av hos varandra att vi vill det. Fast det har varit viktigt för honom att det skulle vara han som friade. Sen började han kolla av med mig "hur man gör", om han måste ha ringar när han friar eller inte, om man måste gifta sig inom ett år, osv...

Därefter kom hintarna om att han hade en plan, att jag skulle vänta och se och det pirrade av förväntan i mig. Jättemysigt när han sa så, men tyvärr kunde jag inte låta bli att tänka på lämpliga tillfällen och jag tolkade in hintar om att det var på väg t.ex. inför min födelsedag, inför vår 2-årsdag, på Alla Hjärtans Dag. Jag ordnade med lite mysig middag och så, men det kom inget frieri. Jag kunde inte låta bli att bli lite besviken, men försökte skaka av mig det och kunde ju inte berätta om min besvikelse för honom, det var ju jag själv som byggt upp förväntningarna och ville undvika att förstöra något han ev. hade på gång.

Inför skottdagen retades jag lite med honom om att kvinnor får fria då, men han visade klart att han tycker att det är mannens sak att göra. Sen framåt våren pratade vi om att åka på en weekend någonstans. Då började han prata om Paris och ni kan ju räkna ut hur mina tankar gick då... Men sen hade vi svårt att hitta bra resor som passade oss och allt höll på att rinna ut i sanden och jag blev ledsen och tänkte att han har nog inget på gång trots allt. Så bestämde vi oss för att ta några dagar i Köpenhamn istället och så blev det.

Efter att ha hoppats inför flera olika tillfällen så hade jag faktiskt inga större förväntningar att det skulle bli något just i Köpenhamn, men väl där tyckte jag att han vid flera tillfällen verkade ha tankarna någon annanstans och tittade sig omkring ifall det var mycket folk i närheten och så. Sista kvällen klädde vi upp oss lite och åt en god middag. Sen gick vi och tittade på utsikten lite och sen, just när vi skulle avsluta kvällen kom de magiska orden! Och jag sa JA förstås!

Jag tycker att det är bra att vi har pratat om att gifta oss en hel del innan han friade. Tänk om det bara skulle komma ett frieri helt oförberett! Det kan nog riskera att bli fel, även om det låter romantiskt. Även om jag vetat att han nog skulle fria någon gång så har jag inte vetat när eller hur. Fast det är bra om man kan undvika att skapa förväntningar för sig själv,vilket kan leda till besvikelse.

lyllos dig!!! jag önskar min gubbe kunde vara hälften så mycket karl -att han vågade fria...fegisen!!!

Ååå, jag längtar oxå efter ett frieri... Vi har varit tillsammans i åtta år och förlovade i fem + hus och barn så nu tycker jag det är dags :)
gubben tycker dock inte att bröllop är så viktigt, men jag tror han har insett nu att det skulle betyda mycket för mig, och han är lite hemlighetsfull nu om man säger nåt, så det är bara att hoppas att han funderar i samma banor som mig...

Vi har iaf kommit så långt att OM vi ska gifta oss så blir det ett litet bröllop, men närmsta vänner och familjen :)

Här är en som väntar
Har precis halkat in här på bröllopstorget från familjeliv.
Det är jag som har tagit initiativ till flytta ihop och sånt så det är väldigt viktigt för min kille att det är han som ska fria (någonting måste ju han få bestämma ). Vi vill gifta oss innan vi skaffar barn så man tycker ju att det är dags snart att han friar då vi har börjat köra oskyddat.
Så jag hoppas han kokar ihop något snart

längtar också... så nyfiken får bara veta att datum är beslutat,men inte vilket . Jag hoppas han hoppar på the love roller coster och friar SNART!

Själv så kommer jag in och vänder bara! Jag, precis som ni gick och väntade och hoppades i flera(!)år på mitt frieri. Trodde väl att sambon kunde bli tvärromantisk över en natt (hur dum var inte jag?)eller något. Årsdagar, födelsedagar, egentligen vilka dagar som hellst, väntade jag men inget frieri.
Vi har ju pratat om att gifta oss ett bra tag, men strax innan jul blev det klart att vi faktisk ska gifta oss. Sambon har varit mycket väl medveten om att jag ville ha ett riktigt frier. Och jag har frågat och pikat han, men ingenting.

Vid en prommenad i vintras så gick vi förbi ett träd som blåst omkull, det ligger på ett hygge ca 50 meter ifrån vägen. Jag sa att jag ville att han skulle fria vid det där trädet, han bara flinade och vi gick vidare.
Några veckor senare gick vi förbi där igen och då sa han att det inte gick att fria då för att det var för mycket snö.

I våras sa jag till honom (på skämt) att om han inte hade friat innan sommaren var slut så skulle jag kasta ut han.
Sommaren tog ju ganska hastigt slut i början av augusti (värmen försvann i alla fall) och jag frågade hur han tänkte göra, om han skulle börja packa eller? Näe, det hade han väl inte tänkt, och jag fick veta att han faktiskt planerade något (ojojoj) men att det var lite upp till mig??? Vadå? Och inte fick jag någon ledtråd heller!!! Alltså, jag kunde påverka när eller hur det skulle ske, men hurdå?

Några dagar senare var vi ute och gick igen, gick förbi trädet och jag sa åt han att nu är det i allafall ingen snö. Nä, har du sett sa han och flinade, men gick vidare. På väg tillbaks så sa ingen av oss något på en lång stund, tillslut så frågade jag han vad han gick och funderade på, då svarade han:-Jag tänkte att vi skulle gå och se på snödjupet, SHIT! Mitt hjärta stannade nog och hoppade över ett par slag!
När vi kom fram till trädet hoppade jag upp och satte mig där och han gick ner på knä och FRIADE!
Gissa om jag blev glad, så glad att jag inte kom ihåg hur han gjorde, så han fick göra det igen

Så, ni som väntar, ge inte upp, kunde min så nog tusan kan era!

Jag går också och väntar på ett frieri. Jag och min karl har varit förlovade i 5 år på nyårsafton så jag har en känsla av att någonting händer då..
Jag bara går och hoppas på att det verkligen blir så

Åhh vad mysigt....själv får jag nog ta saken i egna händer om det ska bli nått!!

Vi förlovade oss i midsomras, efter att jag friade för 3:e gången. Egentligen tycker jag att man, vid en förlovning, "ska" bestämma ganska tydligt åtmistonde NÄR man ska gifta sig. För mig är en förlovning att man tänker gifta sig. Det är frieriet. Men ... min sambo är väldigt tveksam till att vi ska gifta oss. Det beror INTE på att han inte älskar mig, utan på att han inte tycker att det ändrar något, det är inte viktigt i förhållandet och dessutom avskyr han att stå i centrum o dyl.Han har också väldigt svårt att förstå mina mentala argument. Så, mot mitt bättre vett är vi nu förlovade, utan att ha betämt något om giftemål. När vi förlovade oss sa jag att jag skulle vilja gifta mig inom 2 år, och att det nu var upp till honom. Därmed inte sagt att det blir av. Så egentligen vet jag inte om jag har något att vänta på ....

Här är en till som väntar. Jag vill inte fria själv, tycker mannen ska göra det. Men det är riktigt jobbigt att vänta, och vänta och vänta... Vad ska man göra under tiden? Försöker pika honom men... Vi bor just ni i Indonesien och jag tycker det vore romantiskt att förlova sig här... men men... vi får väl se...

Lycka till allihop! :)

he he ja här är det så lustigt må jag säga, jag har sagt att senast år 2010 vill jag gifta mig , sen kan det kvitta ( av ett personligt själ) och han tycker det låter ok, vi pratar OFTA om hur vi vill ha det kläder osv MEN jag har sagt att våra/mina planer kommer inte igång på allvar om han inte friar hihi
så här går man och väntar ooooooch vääntar *S*

Lycka till, till er andra

haha, jag har oxå sagt att jag vill gifta mig 2010, och det verkar inte som om min käre pojkvän är helt negativt inställd till idén. :) vi har pratat om förlovning och tittat på ringar två gånger..villvillvill!! :) han vet att jag drömmer om ett klassiskt frieri, så det är väl bara att gå och vänta... ;)

lycka till allihopa!

jag frågade själv min sambo om han ville gifta sig med mig och som ett tecken på det förlovade vi oss.
Det är frieriet för mig,att frågan kommer och man ställer sig positiv till den eller om det så att säga blir avslag.

Tyvärr har tiden dragit ut väääääldigt långt efter denna förlovning och jag har tyckt att det känns beige, eftersom jag verkligen vill att vi gifter oss, men det har hänt rätt mycket i tillvaron för oss under de här åren och annat än bröllopsplaner har tagit upp både tiden och pengarna.

Nu behöver jag minst ett års framförhållning, för nu skulle jag dessutom aldrig vilja leta klänning eftersom jag väger mer än någonsin nu och det är väl fåfängt, men FAKTISKT vill jag nog känna mig lite fin den där dagen iallafall...