Stora tråden om ABORT!

Hmm ja jag tycker ju att det är en av BTs rikedomar; att sa manga olika ämnen tas upp, som har med bröllop, kärlek, förhallanden och livet i stort att göra...

Just abort har jag aldrig behövt ta ställning till, tack och lov. Men jag tänkte pa det där med preventivmedel; en gang i min "ungdom" gjorde jag precis sa som jag visste att man INTE skulle göra; anvânde ingenting alls med en helt okänd person. Jag har vâl aldrig varit sa râdd i hela mitt liv, som jag var manaderna efterat.. Knappt 18 fyllda, utan utbildning, utan relation till mannen etc etc hade jag nog i den situationen valt en abort om det varit läge för det.

Man får inte glömma att vi alla människor har olika saker i våra bagage. Vi lever olika liv, och har olika anledningar till att ta de beslut vi tar.

Människan har rätt att själva bestämma över sina egna liv och själva ansvara för sina handlingar.

Det är upp till var och en att avgöra om en abort är det bästa alternativet i en situation eller inte.
Den som inte lever personens liv har heller ingen rätt att dömma.

Det är min åsikt!:)

Herre gud om man inte får diskutera abort på detta forumet så förstår jag inte VAR man ska diskutera det. För familjeliv är som det låter "Familje"inriktat.. Då känns det mer som ett slag i ansiktet på dem som ÄR gravida och VILL ha barn... och för de som kämpar...

Nej jag tycker det passar bra in här.. Menar det finns så mycket information och diskussioner här på bt som inte tillhör bröllop men ändå tillhör livet så varför ska man välja bort att diskutera det då?

Nä Fram med fler roliga trådar framför allt diskussionstrådar

Jag menade inte att klanka ner på tråden, det var väl en diskussion?? Min åsikt var att jag (personligen) inte tyckte att den hörde hemma här.

Nu ser jag ju hur en del av er andra resonerar och jag förstår då om ni tycker att den hör hemma här. Jag är nog tyvärr fortsatt inne på att detta är bröllopsforum, men finns det andra som anser detta ok att diskutera här, fine by me!

Så fortsätt gärna diskutera abort, känns som att mitt inlägg tog bort fokus från det trådstarten ville diskutera och det var inte min mening.

Kan också passa på att tillägga att jag tycker det är helt fantastiskt at vi idag faktiskt har möjligheten att få fri abort. Min åsikt är att det är helt upp till var och en och som många av er sagt, man kan aldrig sätta sig in i någon annans livssituation så pass att man har rätt att säga vad som är rätt eller fel för denna.

Jag är för närvarande inte (dock lite osäkert) emot nuvarande abortlagstiftning då jag som bekant tycker att människans fria val är väldigt viktigt, och pragmatikern i mig föredrar definitivt kliniska miljöer och kunniga specialister framför valhänt hanterade klädhängare. Därmed inte sagt att jag tycker särskilt mycket om abort, och jag har väl under årens lopp börjat luta mer och mer åt åsikten att ett foster är en människa även det, och förtjänar sitt liv lika mycket som alla andra. Skulle jag själv hamna i den sitsen att jag gjort en tjej gravid skulle jag tokvägra abort (att jag sedan inte har några rättigheter alls i dylika beslut... ja, jag ska inte dra igång en ny antifeministisk harang, jag lovar).

Som Ronald Reagan sa: Jag har noterat att alla som är för abort redan är födda.

Jag uttryckte mig klumpigt. Jag håller inte alls med abortlagstiftningen i att termineringen av fostret är blott och enbart kvinnans beslut, det är MÖJLIGHETERNA till abort jag inte är emot.

Jag tycker inte heller att det ska användas som preventivmedel, men om man har skyddat sig och man ändå blir gravid, man kanske inte alls har förutsättningar för att ta hand om ett barn mm är det fel att göra abort då?
Jag skulle nog inte klara utav själv att göra en abort, men jag har förståss aldrig behövt hamna i ett sånt beslut.
Tycker inte heller att vi ska döma andra människor, vi lever ju inte deras liv.
Det är svårt, jag är nog både för och emot.

Jag är en kvinna som inte kan få barn.(I alla fall inte på egen hand. Mer vet jag inte ännu.) Jag tycker det skulle vara vansinnigt egoistiskt av MIG att tro att hela världen kretsar kring mina problem. Det kan ju vara en lika stor katastrof för en person att inte kunna få barn som det är för en annan att få barn. Livet är inte rättvist och man får ett bättre liv själv så fort man inser det.
Dessutom gör det ju inte mitt liv bättre och mer barnrikt för att "Stina" i andra änden av Sverige tvingas föda ett barn hon varken kan eller vill ta hand om. Jag menar, det barnet tillfaller ju liksom inte mig.