OT Hur tacklar man det här...

Nej nej nej. Nu missförstod du mig!
Jag menar såhär: När jag var liten var incest ett vanligt förekommande ämne i Bullen, Kamratposten och liknande, men jag som var för liten för att kunna sålla och sortera informationen, blev istället jätterädd för _alla_ män och pappor. Det var alltså ingen sund medvetenhet. Hade någon sagt till mig då att det faktiskt inte är så vanligt som man kan tro, så hade jag inte blivit så himla rädd och skakad, utan förstått att det som det berättades om på Bullen var hemskt och fruktansvärt och fel, men inget jag behövde oroa mig för dagligen.

Ang statistiken så är den just representativa variabler, men inget som man direkt kan översätta till vilken vardagssitiation som helst. Bara för att 1/4 i varje klass statistikst sett är gay så betyder det inte att de två finns just i din klass. Alla 4 kanske går i din parallelklass...

Kram tillbaks lady!

Lady o Lufsen skrev 2008-05-05 20:52:27 följande:

Självklart påminns man ibland, men annars stör det mig inte så mkt i vardagslivet. Hade gärna pratat med någon men har inte vågat ta steget fullt ut då jag "skäms" och har svårt att prata om det som hänt. Och så vet jag att varenda terapeut vill att man ska berätta för sina nära och kära och det är jag inte redo för (om jag nu nånsin blir det).
Han finns fortfarande kvar men vi träffar honom endast nån gång per år och övrig tid hörs vi aldrig av.

så sorgligt! vad gör man? ringer socialen!!! måste kännas hemskt att veta något sådant. speciellt om det är en hemlighet och att man har lovat att inte tala om för någon. du måste verkligen tänka igenom detta... lycka till

Åh jag blir så arg att jag gråter.

Stardusty, blir såååååå arg för din skull. Måste ändå fråga, vet du om den här manlige släktingen, idag har andra barn i sin närhet? Barnbarn etc, för personer som förgriper sig på barn slutar ju oftast inte för att deras ena "offer" växer upp och försvinner ur deras närhet. Känns så otroligt viktigt att anmäla alla såna här as. Även om du inte orkar berätta så tänk på att han varje dag (potentiellt) kan skada ett annat barn så som han skadade dig

Man kan alltid anmäla, så länge förövaren är i livet.

Så har jag också tänkt... Min kusin bor i närheten och han är 13 nu och jag har alltid tänkt att han är ju kille så det borde inte vara nån fara. Men visst man kan aldrig veta. Jag känner mig självklart skyldig för det men jag KAN inte berätta nåt, det skulle splittra hela min familj och släkt för det är den mest centrala personen i hela vår släkt som är "förövaren"...

Anja 19 juli 2008 skrev 2008-05-06 09:19:44 följande:

Hmm jag förstår hur du tänker men ärligt talat. Det är inte DITT problem. Det är hans...

Så sjukt att en sådan person ska få vara en central person, men det är väl inte helt ovanligt att personer m såna störningar är otroligt charmiga, karismatiska och duperande.

Kan du inte berätta för bara en enda person i släkten som du litar på! Då har du kanske turen att någon annan anmäler honom! Att han ska få fortsätta leva sitt liv som vanligt och inte stå till svars för vad han gjort och att du ska behöva se honom, träffa honom. Det är för jä..ligt.

Åh vad jag önskar att han sattes dit så det tjongade om det. (det är ju faktiskt så att det kan hjälpa även honom, för han behöver ju vård).

och nä, pojkar går ju inte säkrare än flickor, tyvärr...

Åååhhhh så hemskt det är att såna här personer vet precis hur dom ska göra för att få sina "offer" att inte våga/vilja/klara av att berätta.

Stardusty, hoppas du förstår att jag inte dömer DIG, utan att jag bara är sååå frustrerad över att det kräket inte får stå till svars för vad han förstört. Att förstöra ett barn är ett så oerhört oförlåtligt brott. Det allra värsta och han är fri och kan göra det när han vill. Det är så skrämmande

Hoppas så att du finner modet och att du kommer ur känslan av att det inte är ok att skapa rabalder i familjen, för det ÄR ok. Det är mer än ok. Det är det enda rätta, oavsett VAD det leder till. Tänk på att de här personerna i din familj som ser honom som navet i familjen, de SER INTE HONOM, de ser någon annan, de ser vad HAN VILL att de ska se. De VET inte.

om de hade VETAT hade de INTE velat ha honom som någon central figur i sitt umgänge. Den saken är ju säker.

Jag blir så förbannad, jag får inte ens ur mig några vettiga ord just nu. Blir bara så arg och ledsen. FAN!

Stardusty, jag har ingen aning om hur du känner det idag och hur du mår, men så länge han är fri har han möjlighet att göra det igen mot någon annan. Den som ska skämmas är han, den som är skyldig är han. Ja, du kommer att splittra din familj om du går vidare och anmäler och ja, det är lite långt tillbaka i tiden för att troligen kunna bevisas.

Jag vet inte hur jag hade gjort i din sits. Helst skulle man vilja att allt ordnade sig, att han åkte fast, att hela hans familj vände honom ryggen om det uppdagades, men det är tyvärr inte som i filmerna. När du känner dig stark, när du själv har vuxna barn och dina förräldrar börjar bli gamla, men inte för gamla så de inte förstår, så öppna ditt inre och berätta. De är ändå dem som älskar dig högst och litar på dig.

Jag minns när jag var yngre och det pratades om det på TV så kunde min pappa inte ens kolla på TVn så förbannad blev han och sa "den djävel som rör mina barn, han tar jag ihjäl!" och samma sak känner jag för mitt barn och du är dina föräldrars barn.

Styrkekramar till dig och fan ta världen!!

Mmm så tänker jag oxå...

Du behöver ju inte anmäla... men berätta för din familj! snälla gör det. Så att alla åtminstone kan skydda sina barn!

Se till att den jä..eln åtminstone får känna av vad han gjort. Är du rädd att folk inte ska tro dig? för det är ju en vanlig bild som förövaren skapar hos barnet?

Förlåt att vi pumpar dig, är INTE meningen. Är så ledsen för din skull att hjärtat gör ont. och jag blir så arg coh önskar jag kunde GÖRA ALLT DET JOBBIGA ÅT dig.