OT Hur tacklar man det här...

Usch, man kan inte fatta att det här händer.. Oskyldiga barn som utsätts av sin familj. Finns inte ord för en sån person! Såna personer som döms för sånt här borde hängas ut i tidningarna!! Då finns de dom som kan ta hand om dom i fängelset! Gör man nått sånt mot barn ska man F*N inte få leva!! Dom blir aldrig friska i huvudet!!

mm, tror det, det är för många år sen, finns inga bevis kavr eller nåt så att säga... så det är ingen idé liksom... sen vill jag inte att familjen ska få reda på nåt heller, jag är inte redo att säga nåt än... Men önskar att jag hade gjort det direkt.

Stardusty- Hur mår du nu? Känner du att du kan gå vidare?, behöver du inte prata med någon? Det är aldrig försent... Även fast du inte känner dig redo att säga något till familjen än, så är det nog viktigt att du inte stänger en massa känslor inne.
Är den manliga släktingen fortfarande i din närhet?Är du trygg idag?

Fy så hemskt!!! Jag kan inte för allt i världen förstå hur människor kan göra så hemska saker, mot sina barn dessutom!!!

Tur att hon har vågat berätta! Va bra att du kan prata med dina barn om det. Hoppas verkligen att flickan får all hjälp hon behöver!

Massor med kramar!

Jag är socionom och arbetar med barn. Mitt råd till dig är att lugnt och sansat prata med din dotter. Säg till henne att du vill prata igenom detta med henne. Säg att det som hänt är ovanligt, men hemskt och framförallt fel. Man har ingen rätt att göra så mot sitt barn, och det är viktigt att säga ifrån till en vuxen när någon rör en på sätt som inte ger en en positiv känsla.

Antar att din dotter också är i 16 års åldern, då vet hon säkert detta, men det är viktigt att säga ändå. Viktigt är också att du säger att hon kan ställa varenda fråga och fundering till dig så ska du försöka svara på det. Hon ska känna sig helt "färdigfrågad och färdigfunderad" för tillfället när ni pratat färdigt.

Din dotter känner sig förmodligen villrådig, rädd och ledsen över att det här har hänt och undrar hur hon ska hjälpa sin kompis, och om hon ens vågar göra det. Hon vet nog bara inte hur. Prata igenom det som hänt, försök svara öppet och ärligt på din dotters frågor -hur svåra de än är för dig. Skräm inte bort henne med din förfäran, utan försök vara stabil och sansad.

Försök få henne att förstå att hon inte kunde gjort något annorlunda. Det är aldríg någons fel för att man inte såg eller förstod det oränkbara. Men när något sånt här händer så tänker alla "tänk om..."

Lycka till och tveka inte att ta kontakt med skolpsykolog eller ungdomsmottagningen. Det är viktigt att känna att man blir tagen på allvar.

usch...vad bra att hon vågar berätta, så att hon förhoppningsvis får hjälp och att hennes pappa inte kan göra så med henne igen....
Jag har själv två små flickor och när jag läser el hör något sånt här vill ja bara slå händerna för öronen och skrika...

Men som flera har skrivit...det man kan göra försök prata med flickan och visa att man finns där för henne och att man lysnar om hon vill prata, jag tror också att det är jätte bra att prata om det med sina barn.

Är det här verkligen ovanligt??
Jag delar inte din uppfattning om det...tror att det förekommer allt som oftast, tyvär...och att mörkertalet är ofantligt mycket större än vad "vi" vill föreställa oss!

Rent statistisk är det ovanligt, men det känns inte så eftersom det skapar så starka känslor hos folk och blir ofta uppmärksammat i media och liknande.

För att ta en liknelse, helt utan relation till det här men ändå: Seriemördare är väldigt ovanligt, men eftersom det skrivs så mycket och uppmärksammas mycket så verkar det mer förekommande än vad det är.

Men visst, Lady, mörkertalet är jättestort. Men jag menar att det är viktigt att säga att det faktiskt är ovanligt, eftersom det annars skapar en rädsla hos flickor.

Lady o Lufsen skrev 2008-05-05 20:35:26 följande:

...är VÅRAN rädsla för att skapa rädsla hos flickor en bidragande orsak till att behålla detta fenomen som "ovanligt och sällan förekommande"...???
NU i vuxen ålder så VET jag att två flickor ur min egen klass blev utsatta för incest samt fem skolkamrater...hade inte en susning om det DÅ...fanns inte några tecken alls DÅ...knappt nu heller med "facit på hand" faktiskt...Kanske att det rent statistiskt är ovanligt men jag hävdar med bestämdhet att statistiken inte alls är överensstämmande med verkligheten...tyvär!

Kram på dig förresten, vidalila