Att det inte blir några barn över huvud taget är ju inte pågrund av stress eller för mycket tanke,då är det ju givetvis en medisinsk faktor,att nåt är fel...men jag vet att det kan ha och göra med strss och för mycket tanke för att jag har själv varit där: la alla tankar,all tid och blev stressad av att inte bli gravid när vi skulle göra Viktor,allt som allt tog det 9 mån för oss att bli med honom och vi låg i kan jag säga
. Med vårat andra barn Hugo blev det precis tvärt om för jag la inte ner någon energi på att tänka,vi trodde ungefär på samma tid! Jag blev gravid första försöket....hmmm mycket konstigt
Nu är jag en stolt mamma till 2 underbara pojkar på 3 & 5 år 
nennesjuttioåtta skrev 2008-04-08 15:35:00 följande:
Efter 11 år är det min tur skrev 2008-04-08 15:02:23 följande:
*mummel* OK, bara för att det var du så går du fri. Nä, men allvarligt. Skulle det vara så att kroppen låste sig så borde man använda det som preventivmetod. Fungerar ägglossningen som den ska så spelar det inte någon roll vad du funderar på. Det skuldbeägger en bara att man gör något fel som inte får till det. Men t ex min mans spermier blir inte särskilt mycket piggare bara för att jag slutar fokusera på att bli med barn. Jag var inte särskilt stressad eller fokuserad det första året eftersom vi körde efter devisen "blir det så blir det". Det är en lätt sak att säga, även som BM eller MVC, men flera studier visar att det inte har någon betydelse! Och de som blir gravida när de har adopterat hade blivit det till slut ändå. Vissa tar det längre tid för, för att det ska tajma perfekt. ingen tröst, direkt. Men att säga att det är mitt fel att det inte blir några barn här pga att jag funderar för mycket är bara ett hån.