• Vinter­bruden 08
    Äldre 11 Mar 15:34
    7355 visningar
    40 svar
    40
    7355

    Märklig svärmor..

    När vi berättade för svärmor att vi skulle gifta oss så var komentaren, Ni förväntar väl er inte att familjen ska betala något av det här och i nästa andetag så sa hon att vad ni än gör så ta inget lån iaf för dottern till någon hon känner hade tagit lån på 150 000 och var bara gift i 10 månader.. Paff blev jag över hennes sätt att svara och svarade att vi förvänar oss självklart inget alls utan är helt förberedda på att spara det som behövs men att jag hade tyckt att det var väldigt trevligt om hon hade haft lust att följa med och pröva brudklänningar eftersom jag bor i oslo och mamma i stockholm, då kom nästa komentar, - DU kan väl inte gifta dig i vitt, du är ju inte oskyldig, då jag svarar ursäkta så säger hon neej jag menar det är ju lång tid kvar och du kan ju gå upp massor i vikt tills dess eller ja kanske gå ner.. Skit ledsen blev jag och grät när vi åkte hem...

    Sen kommer vi till det märkliga.. Min sambo är 33 år och fick av sin mor i 30 års present 3000 kr, super fint tyckte vi och tackade massor, hans syter fylde 30 nu i helgen hon fick 3000,- och ett halsband för 60 000,- Det fina är att hon inte själv berättar för oss att hon har gett det halsbandet utan svärfar sa det (dom är separerade) till oss sa hon att hon gav samma sak som till min kära.. Så här är det hela tiden vå dotter är 6 månader yngre än sambos syster dotter och svärmor ger saker dit hela tiden, syr gardiner och åker och hälsar på.. Hemma hos oss har hon varit kanske 5-6 gånger på nästan 2 år och vi bor närmare.. Hemma hos henne så är det massor av bilder på den andra flickan men bara en på våran dotter och hon har sagt att hon inte vill ha fler bilder, att hon har det hon behöver..

    Är det konstigt att jag har tröttnar på tanten???

  • Svar på tråden Märklig svärmor..
  • becky7­9
    Äldre 11 Mar 16:55
    #11

    jag förstår dig...

    finns inga bra knep med orättvisa människor.

    Men försök att stå på dig, enda jag kan säga.

  • mirre0­7
    Äldre 11 Mar 16:57
    #12

    Min svårmor (tyckte den var klockren!)favoriserar min sambos barn med, hon har massor med inramade kort på dom överallt men inte på våra tex. De andra barnen kan hon åka och hämta på dagis/ skolan medans våra skulle hon aldrig göra något sådant med. Hon har dom en hel del på helgerna och barnvaktar dom ofta, inte våra... Mej gillar hon inte, men det är för jag inte gör som alla andra jämt typ tycker det är kul med familjeutflykter, hennes snoppskämt mm. Jag har har e stark vilja utan att vara ego och en massa intressen förutom mina barn, det sticker i hennes ögon tror jag. Har tagit upp hennes favorisering av barnen med min sambo men han verkar inte vilja/ våga prata om det, jag har sagt mitt så han vet iallafall.

  • Fröken förvän­tan
    Äldre 11 Mar 17:00
    #13
    Silva79 skrev 2008-03-11 16:46:04 följande:
    Vad säger din m2b om allt det här? Hade det varit min mamma hade jag varit fly förbannad!
    Jag undrar detsamma, alltför ofta verkar det som att de mer eller mindre medvetet tar sin mammas parti fastän den "nya familjen" borde vara prio ett, särskilt när det finns barn. Nu menar jag inte att det är så för dig... en allmän reflektion bara.

    Husomhelst verkar det ligga känslor av något slag som ligger bakom och som skulle behöva redas ut. Frågan är bara hur?! Knepigt som "alltid" med svärmorsrelationer.
  • PennyJ­enny
    Äldre 11 Mar 18:04
    #14

    Fröken förväntan skrev 2008-03-11 17:00:05 följande:


    Jag undrar detsamma, alltför ofta verkar det som att de mer eller mindre medvetet tar sin mammas parti fastän den "nya familjen" borde vara prio ett, särskilt när det finns barn. Nu menar jag inte att det är så för dig... en allmän reflektion bara.Husomhelst verkar det ligga känslor av något slag som ligger bakom och som skulle behöva redas ut. Frågan är bara hur?! Knepigt som "alltid" med svärmorsrelationer.
    Jag tror att det är svårt för den part som har en mamma eller pappa som beter sig på det viset ni beskriver för att man ändå har mer histora med sina föräldra än den nya familjen. Även om man kan tycka att prioriteten borde ligga i den nya familjen så är det nog inte så lätt alla gånger. Ens föräldrar är just det, ens föräldrar. Ofta har man ett speciellt förhållande till dem och man är så van med det att det är svårt att se att det kanske finns orättvisor eller favoriserande. Och jag tror att det är svårt att göra något åt det också, just för att det alltid har varit så. Är man 30 så har man kanske levt med en särbehandling i i alla fall 20 år som man själv upplevt det och det är svårt att bryta ett sådant mönster.
    Därför tror jag det är ganska vanligt att man själv ser på det som att man aldrig skulle accepterat det medans någon som lever med det inte vet hur de ska bryta mönstret utan att vända upp och ner på allt. Och människan tenderar att hålla kvar vid kände fakta även om de är dåliga.
  • Fröken förvän­tan
    Äldre 11 Mar 18:08
    #15

    Håller fullständigt med. Det är inte lätt!


    PennyJenny skrev 2008-03-11 18:04:07 följande:
    Fröken förväntan skrev 2008-03-11 17:00:05 följande:Jag tror att det är svårt för den part som har en mamma eller pappa som beter sig på det viset ni beskriver för att man ändå har mer histora med sina föräldra än den nya familjen. Även om man kan tycka att prioriteten borde ligga i den nya familjen så är det nog inte så lätt alla gånger. Ens föräldrar är just det, ens föräldrar. Ofta har man ett speciellt förhållande till dem och man är så van med det att det är svårt att se att det kanske finns orättvisor eller favoriserande. Och jag tror att det är svårt att göra något åt det också, just för att det alltid har varit så. Är man 30 så har man kanske levt med en särbehandling i i alla fall 20 år som man själv upplevt det och det är svårt att bryta ett sådant mönster. Därför tror jag det är ganska vanligt att man själv ser på det som att man aldrig skulle accepterat det medans någon som lever med det inte vet hur de ska bryta mönstret utan att vända upp och ner på allt. Och människan tenderar att hålla kvar vid kände fakta även om de är dåliga.
  • zsando­ra
    Äldre 11 Mar 18:10
    #16

    Jag hade lite strul med min svärmor när min son var nyfödd, ALLT jag gjorde var fel, allt från hur jag gav honom nappflaskan till hur jag klädde honom. Hon sa dock aldrig till mig utan till min sambo.
    Till råga på allt har hon en favvo barnbarn som får göra allt, mot min son oxå fast jag inte ville, tex hoppa i soffan när William låg där mm.
    Men tillslut tröttna jag, och jag visste att det inte var lönt att prata med henne. Så jag gick genom min sambos syster (mamman till den bortskämde). Och på detta sätt kom det fram och lugna ner sig totalt.
    Har en jätte god kontakt idag med hela hans familj.

    Det jag försöker säga är att tala med den som står henne närmast, de kan hjälpa. Om ni har tur alltså...

  • Vinter­bruden 08
    Äldre 11 Mar 19:06
    #17

    Ja min m2b tycker att det här är jobbigt men som den typiska man han är så ser han varje sak för sig och inte som en helhet.. Tycker väldigt synd om honom.. Han sitter ju i mitten.. Sva¨rmor och jag hade en helt fin (faktiskt super) relation innan min dotter föddes.. JAg hade en kompliserad förlossning och var sängliggande i ett par veckor och då så skällde hon ut min m2b för att vi inte hade varit och besökt henne tillräckligt ofta, vi bodde då 5 min undan.. Efter det har det bara blivit värre.. när tjejen var 2 månader så började hon tjata om att få ha henne övernatten och jag vägrade, jag ammade och hade inget intresse av att lämna bort mitt barn men vi nådde båtten i augusti i fjol.. Vi hade varit på semester och kom hem onsdagen efter många om och men så hade vi lyckats övertala dagis om att få ha inväning tors-fre och måndag dom ville helst ha 3 dagar i sträck men gick tillslut med på det.

    När fredagen kom så skulle vi åka på ett bröllop 100 mil bort så svärmor skulle ha dottern (då 1 1/2år) under helgen, hon ringer och frågar om hon kan ta med henne till sverige och komma hem måndag kväll.. Vi säger att det går inte denna gång pga dagis + att vi tycker att 4 dagar var lite för länge..Hon blev arg slängde på luren men ringde snart tillbaka och sa att hon gärna ville ha henne iaf och dom skulle stanna hemma, åka på stranden och mysa, hon sa också att som hon lovat tidigare så skulle hon ta inväningen på måndag eftersom vi skulle börja jobba.. Allt fint tror vi och lämnar dottern på fredag, ringer på kvällen men får sms tillbaka om att allt var fint..På lördagen ringer vi flera gånger men bara sms tillbaka vi är då 100 mil bort, men kvällen går.. På söndags morgon när vi börjar köra hem igen så säger jag att nu måste du bara ringa henne och då svarar hon och säger att dom åkte till sverige iaf för det behövde dom 2 och vi lekte bara svåra.. Faan vad arg jag var.. Min unge skulle hem även om det betydde att vi skulle köra 50 mil extra.. Jag frågade om bilstolen men den hade inte hon utan den satt i bilen som någon annan hade och då ringde jag min vännina för att fråga om vi fick låna bilstolen deras för att hämta vår tjej.. Min väninna sa att vi inte fick köra så långt att det var livsfarligt, så hon skulle hämta henne istället. (svärmor har mött henne många gånger) Sagt och gjort och efter det har det varit krig fullt ut...

    Oj vad långt det blev...

  • Embo81
    Äldre 11 Mar 19:20
    #18

    Att du överhuvudtaget pratar med din svärmor efter hennes kidnappning av er dotter är för mig ett under! Så bra att din kompis kunder åka och hämta dottern!

  • Vinter­bruden 08
    Äldre 11 Mar 19:31
    #19

    Ja hon är underbar och så förstod hon nog att jag menade allvar på att dottern skulle hem.. men svärmor har inte bett om ursäkt, tvärtom hon menar att det är jag som borde be henne om ursäkt för att vi fick någon att hämta dottern..Hon skyller allt på mig och förstår inta att jag och min m2b tar alla beslut om våran dotter tillsammans.. Ush jag är så trött på henne...

  • yoyoan­dDave
    Äldre 11 Mar 19:34
    #20

    Ibland undrar man om föräldrar alltså. Jag har inga problem med min svärmor dock med min far. Mina svärförläldrar betalar 25 000 till vårt bröllop och min mamma+ny man 10 000, när jag pratade med min pappa och sa att han gärna fick ge ett bidrag sa han bara tvärt nej, och förklaringen var att han var ensamstående med två barn. En icke godkänd förklaring då han delar vårdnaden med de två barnens mamma och dels för att han faktiskt har tre barn, jag är nämligen hans tredje barn, hans enda dotter! Bryr mig inte om pengarna men känner mig verkligen besviken över att han inte ens räknar mig som hans barn. Detta är ju inte den första kommentaren heller. Nu ska jag iaf ring honom och berätta hur jag känner, inte anklaga bara berätta att jag blir ledsen när han inte räknar mig som sin dotter......
    Förlåt om jag gled bort från ämnet lite....

Svar på tråden Märklig svärmor..