Bjuda släktingar man aldrig umgås med?

Nilsa in love:
Så där har vi det med. Min m2b har en väldigt nära rellation med sin moster och hennes familj så därför bjuder vi dom, men min släkt är så stor med alla mostar och fastrar som jag ändå inte umgås med så dem bjuder vi inte. Bara för släkten att gilla läget. De blir däremot bjudna till vigseln och festen där vi har öppethus. Men inte till middagen där vi bara vill ha de närmaste.

Jag har också en stor släkt som absolut inte går att klyva någonstanns. Budgeten är tyvärr inte lika stor...

Föräldrar, Mor & Farföräldrar och syskon välkomna. Där drar vi gränsen...

Vi vill absolut inte tull apå våra vänner. de är ju dem som finns där för en vecka in och vecka ut! Självklart ska ju de få komma :)

Skönt att höra att man inte är ensam.

Som det ser ut i dagsläget så kommer festen vara på våra villkor med våra gäster. Sen kommer det eventuellt anordnas en trädgårdsfest senare i sommar där det kommer råda öppet hus. Vi kommer då att undanbe oss presenter, vilket vi även göra under vår bröllopsmiddag.

Hur har det gått för er andra? Kram!

jag har en moster med familj som aldrig kommer på några större tillställningar så som studenten, 18-års dagen (hade då en stor fest med caterad mat + 60 sittande gäster i hyrd festlokal), min brors konfirmation m m och har mage att bli sur över att man inte skickar ett tackkort för en medskickad (gav den till min mormor som kom på festen) hundralapp i ett kuvert!!!! Behöver lite råd nu när vi planerar lite - vi var på hennes bröllop och jag gillar mina kusiner men vill inte bjuda henne och hennes snåla man! what 2 do??

Hos os er det ved at udvikle sig til en farce.
Jag kommer fra en stor familie, og jag kunne nemt invitere 50 pers. Min kommande mand kommer fra en lille familie på 14 pers. Jag har valgt ikke at invitere alle med, der er mange jeg aldrig snakker med - hvorfor skal de så med? Det betyder at det kun er nogle af min mors brødre der kommer med, og er der nogen der har et problem med det, kan de bare blive væk. det accepterer min mor, hun forstår at man er nød til at sætte en grænse.
Min svigerfar er dog lidt et problem. Han vil gerne have sin fars bror med som de ellers aldrig ser men gerne vil se noget mere til. Men så kan de se dem alle andre dage en på vores bryllup, jeg kender dem ikke, og min forlovede ser dem meget sjældent.
Min svigerfar siger "men tænkt nu på mig, jeg vil gerne have nogen at dele denne dag med!", men hvad med os? kan du ikke dele den med os og resten af din familie? hvorfor skal du pludselig dele noget med nogen du ellers ikke ser? Nu er han endelig holdt op med at spørge om farbroren, og istedet spørger han om nogen af hans venner skal med. Nej det skal de ikke! "Men jeg skal jo kunne dele dagen med mine venner" og så begynder det hele forfra. Han forstår ikke at det er vores dag, at vi invitere den familie vi gerne vil se og vi inviterer vores egne venner.
Jeg holder utrolig meget af min svigerfar, men på det punkt har jeg virkelig lyst til at vise mit danske temperament og skrige højt af ham.

Nu har jag fått ett problem på halsen!
Min m2b:s farmor har gått och skvallrat till hans fatser och farbror att vi ska gifta oss (ingen hemlighet iof) men nu ser dom sig som självbjudna!! Vad göra?? Vi ska ju bara ha de närmaste till middagen. Självklart är dom välkommna till vigseln och festen på kvällen. Men vill inte ha med dom på middagen. Tycker inte ens om henne.

Vi gör så att vi bjuder in dem som känner oss bäst som det par vi är, sedan spelar det ingen roll om de är kusiner eller kompisar.
Så det blir våra föräldrar, syskon, mormor, mina kusiner (inte samobons eftersom vi inte har någon bra kontakt med dem som med mina kusiner) och en massa vänner.
Till sambons kusiner, som antagligen räknat med en inbjudan, skickade vi istället ett litet brev där vi förklarade oss med hopp om att ingen skulle känns sig försummad.

Jag tycker att det först och främst handlar om hur ni ser på saken tillsammans. Delar din blivande din uppfattning? Om ni gör det så blir det ju lättre, ni tar beslutet själva och tillsammans och står för det tillsammans.

Jag kan ge min vinkel på det. Mina släkt på mammas sida umgås jag mycket med, har växt upp nära dem och alltid firat födelsedagsar, jul osv med dem. Släkten på pappas sida bodde långt bort, 5 timmars båtresa och 7-8 timmars bilresa på det. Jag har inte träffat min släkt på pappas sida på mellan 20-15 år. Men när vi gifte oss ny bjöd vi in dem allihop och alla utom en kom. För mig betydde det jättemycket. Jag fick en chans att återknyta kontakten med dem och se dem allihopa igen. För min del så hör jag ju hela tiden om släkten via pappa så det känns ändå som att man följer dem. Jag hade blivit väldigt ledsen som min man bara hade sagt att han inte ville ha folk där han inte känner. De beyder mycket för mig.

så jag tycker situationen beror på hur din man känner. Att känna varenda kotte väl på bröllopet tycker inte jag är det viktigaste, utan att vi omgav oss med de människor vi ville ha där endera för att de var viktiga för en av oss, båda två eller kom i sälkskap med någon vi ville ha där.

Sedan beror det nog oxå på hur man ser på sin bröllopsfest. Planerar man den bara med tanke på sig själv(a) eller även för gästerna. För mig var det viktigt båda två. det är klart att jag ville ha mina vänner där osv men det var oxå viktigt för mig att min pappa fick ha sina syskon där, för det gjorde hans dag mer komplett oxå. För jag tycker inte att det bara handlar om bröllopsparet den dagen, det finns andra känslor att ta med i beräkningen oxå. Sedan är det är klart svårt att dra gränsen ibland och så, men för min del, om mina gäster är glada och har roligt så har jag det.

Eftersom man bara gifter sig en gång i livet tycker jag att det viktigaste är att man får dagen som man själv vill ha den. En av mina största önskningar med mitt bröllop var att festen inte skulle bli jättestort (max 60 per). Nu blev det 66 bjudna till slut, vilket är helt ok. Men att andra blandar sig i och tjatar på att man ska bjuda den och den går mig på nerverna. Min blivandes föräldrar tjatade på oss åtskilliga gånger om att vi skulle bjuda alla deras syskon. Det gjorde mig ganska upprörd. Är det vår dag måste vi själva få bestämma vilka vi vill ha närvarande och hur vi vill ha det. Bara för att mina syskon och min blivandes syskon, som redan är gifta, har bjudit hela släkten eller vissa utvalda släktingar behöver det ju inte innebära att man måste bjuda likadant som dem. För mig kändes det som en stor lättnad att få ut inbjudningar (=färdigdiskuterat).

Hej,

Jag tycker ni ska bjuda bara de ni vill!
Ingen annan ska komma och säga hur ni ska göra eller hur andra i er släkt/er gjort innan osv. Jag tror att man mår bättre om man känner att man helt och hållet bestämde allt själv än att lyssna på släkt, och vad man enl vett och etikett bör göra och så vidare...
Jag hade lite samma problem. Min svärmor tyckte vi skulle bjuda en hel drös släkt från min M2B sida, så vi satte ned foten och sa att detta är vår stora dag och ingen ska få säga hur vi ska göra. Hon gav sig till slut...

Lycka till och stå på er! Man ska inte må dåligt när man ska gifta sig!

Kram kram