Frivilligt barnlös?

Jag är i andra ändan, jag skulle vilja ha barn men kan inte få, av olika anledningar ....

Så, har bestämt mig att vara frivilligt barnlös och tänka bort hela saken. Svårt i början men funkar bättre och bättre

Jag vill inte ha barn. Jag har inget emot andras barn och så men känner att jag vill vara själv ett barn, i alla fall flera år framöver. Min pojkvän håller inte alls med mig...han är 10 år äldre än mig. dvs. 34 år och han vill ha barn nu. Blir tokig, kanske måste jag skaffa ett barn ändå...*suck*

Detta är ett intressant ämne, precis som någon tidigare skrev var jag helt inställd på att INTE skaffa barn, i vår familj har mina två halvsystrar valt att inte skaffa barn (dem har nu passerat fertil ålder) så barn har aldrig direkt förekommit i mitt liv bara några få vänners barn. MEN så bara över en dag slog det om och jag och sambon ändrade oss/mig helt, slutade med pillren och blev gravid på första försöket. Nu är Hugo 6 mån och vårt liv är fullkomligt, allt har fallit på plats Jag menar inte att det är så för alla men från att ha varit så fullt beslutsam till denna lycka! Jag är glad att jag gav det ett försök. Det är ju väldigt olika umgängen, jag har alltid haft ett partykompisgäng och sen demmed barn.

Vill inte heller yngla av mig. Har vetat om det sedan jag var typ, 6 år eller något. Är nu 42, och fortfarande barnfri.

Vill bara tillägga att det finns ENORMA skillnader mellan att vara barnlös och att vara barnfri. Barnlöshet är något som man inte väljer, men barnfrihet är ju när man har valt bort barn.

Att vara *frivilligt barnlös* är en jättemotsägelse. Snälla, börja använde ordet *barnfri* istället*!!!

Vi har katt då jag är jätteallergisk mot barn.

Ha, ha...allergisk!
Jag vet att jag borde skrivit barnfri, men av erfarenhet vet jag att det provocerar mer. Jag försöker att inte framstå som om jag hatar barn. De är ju ändå individer och vissa gillar man och andra inte. Jag tror att vi som valt att inte skaffa barn inte tar lika illa vid oss av olika benämningar som de som har barn och tycker att vi går till attack mot just deras små älsklingar. Men jag kan ha fel.

Vi är också barnfria än så länge..
Har inte funderat så himla mycket på det, mer tänkt att "nån gång i framtiden" liksom. Nu är vi gifta, bägge är över 30 och har nya spännande jobb. Vi njuter bägge av att vara fria och tex kunna resa iväg när vi känner för det. Till skillnad från majoriteten i vår umgängeskrets som alla har barn nu..

Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan "..och när ska ni skaffa barn då?" och många gånger har jag fått höra att livet är meningslöst utan barn. (Tack för den förresten! vad ger folk rätt att säga att mitt liv är meningslöst?? För mig är det inte det!)
Men sen har jag hört baksidan från en av mina bästa vänner också. Hon och hennes man har nu en liten ljuvlig hett efterlängtad dotter tillsammans och umgås följdaktligen i "barnfamiljskretsar", och hon har berättat att det ofta ligger en hel del bitterhet och avundsjuka bakom just såna kommentarer som jag gav exempel på ovan...
De som yttrar dem känner sig oftast hämmade av sina barn, de kan tex inte längre hänga med på en rolig weekendresa med kort varsel, inte ta det där superroliga välbetalda jobbet för de vill inte flytta till en ny stad med barnen, inte hänga med ut och prova den där nya spännande restaurangen som precis har öppnat osv..
Så jag försöker att inte ta åt mig längre, utan tycker mest synd om de som känner sig nödgade att kommentera mitt liv och mina val för att rättfärdiga sina egna liv och val.

Just nu finns det hur som helst inte plats för barn i mitt och min makes liv. Det är mycket möjligt att det kommer att finnas det en vacker dag, men det får framtiden utvisa!
Och jag är absolut inte främmande för att adoptera. Jag ser inget egenvärde i att tvunget föra mina egna gener vidare när jag vet hur många föräldralösa barn det finns på vår jord som har det svårt...

Och om ni orkat läsa ända hit: Tack för att du gjorde det! Jag vet att det blev lite långt...

Ja jösses vad folk blir provocerade om man säger at man kanske inte vill ha barn.

Det lutar nog åt inga barn för oss. Vi är överens, men kan båda få en lite slängg av ångest då och då och tänka det där "tänk om jag ångrar mig när det är försent". För mig handlar det lite om det rent fysika, att jag kan längta efter en egen liten bebis när jag håller i någon annans (äggstockarna hoppar lite) och att jag skulle vilja vara "sammanlänkad" med min fantastiska, underbara stora kärlek och livskamrat på det biologiska viset. Jag har inga syskon och mitt val innebär ju att mina föröldrar aldrig får glödjas åt några barnbarn. Det mår jag dåligt när jag tänker på.

Men jag har en fråg till alla er med barn (som jag inte riktigt skulle våga ställa till mina vänner). Är inte ni dörädda för hur världen kommer att se ut när era barn är i 50 års åldern? Jag tror tvärr att mänskliheten står inför avsevärt försämrade livsvilkor om inte allt för länge. Jorden resurser räcker inte till alla vi som bor här nu. Fler barn gör inget för att lösa det problemet. Att inte skaffa barn är för mig också en mycket osjälvisk handling. Det låter pompöst men på sätt och vis sätter man sin personliga drift att fortplanta sig efter vad jag är övertgad om egentlige är bättre för jordklotet (att vi inte forsätter med denna explosionsartade befolkningsökning).

Shit vad högtravande ..... och så kan man sova på morgonen, ha mer pengar, resa (ja ja det är inte heller så bra för jordklotet), göra karriär odla hobbies osv.

Jag har tänkt mycket på det där med barn...Jag är otroligt förtjust i att resa och även om jag rest mycket genom åren är det många ställen som fortfarande lockar. Vardagslivet tror jag skulle vara minst lika bra med barn som utan men just att resa och mysa blir ju inte samma sak...klart man kan resa men är rädd att jag inte VILL när jag har barn...lite knasigt men ja... ni fattar...Har nog ändå alltid tänkt att jag ska ha barn SEN, men nu börjar "sen" nog närma sig. Är 27 och känner att tiden går, när är det försent att skaffa sitt första barn?
Stämmer det att om man har fött ett barn så är det lättare att få ett till vid högre ålder? Är just nu otrolig för att min mens minskat lite senaste halvåret, inte mycket men märkbart. Någon som vet om detta har med fertilitet att göra???? Skulle bli glad om nån vet nåt om detta!

MysEtt.
Ja precis! Så vill man ju tänka. Men problemen verkar ju så mycket större, globala, oreversibla....
Jag är kanske en för pessimistisk person kanske. Fast positiv i det lilla
Eller är det så att folk har tänkt så i alla tider... "Vi i vår tid är speciella, problemen vi ställs inför är större och mer komplexa"?
Världskrigen är kanske inte ens det senaste exemplet, vi har redan glömt domedagsstämningen under det kalla kriget. När en knapptryckning skulle utrota stora delar av mänskligheten.

Men klimatförändringar, som redan har påbörjats och som kommer accelerera i många år oberoende av vad vi gör idag, de kommer ju inte lösas, som krig, av att vi besämmer oss för att vara snälla mot varandra istället. Det är ett problem av en helt annan kaliber.

Intressant frågeställning.