Hej!
Jag undrar om det finns några därute som inte vill ha barn?
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i barn och vill inte ha några egna, och jag tycker att det är lite tråkigt nu när de flesta vänner har skaffat barn. Man passar liksom inte riktigt in längre. Jag har en kille som tycker som jag, så det är bra. Men vi faller lite mellan stolarna "singlar" och "barnfamiljer". Någon som upplever samma sak?
Tja, nästan samma sak... Jag älskar visserligen barn, men känner inte alls för att ha något eget! Kanske ändrar sig i framtiden? Har verkligen hamnat mellan stolarna nu, alla vänner har skaffat barn (de flesta är iofs äldre än jag) och pratar inte om annat... Det är faktiskt svårt att umgås med barnfamiljer...
Jag har visserligen två tonårsbarn, en av dem bor hos sin pappa och den andra med sin pojkvän. Jag har alltså en ny relation, och den mannen är några år yngre än jag och har inga barn. Vi har bestämt att inte heller skaffa barn tillsammans, men hans kompisar, som vi umgåtts mycket med tidigare, har nu småbarn allihopa. Känner väl igen det du beskriver, att man liksom inte passar in. Från att ha varit jättekul att umgås med har de här människorna nu ALLTID med sig barnen på alla fester... och det blir ju inte party av den valören som vi känner för...
Nä, precis!
Har man inte barn vill man ju umgås mer med sina vänner, kanske semestra ihop och så. Men det är trögt att få med barnfamiljerna. Det värsta är att det kommer väl att dröja ca 20 år innan de är lediga igen och kan resa utan barnen...
Jag och min sambo har ocksa bestamt oss for att inte ha barn. Jag bor utomlands nu och ska snart flytta hem. Jag hade sett fram emot att kunna umgas med gamla kompisar igen och ga ut och kanske resa tillsammans, men nu far ju alla barn och de ar bara intresserade av barn ocksa. Jag undrar ibland hur manga det ar som skaffar barn for att de verkligen vill ha dem. Nar man hor bekanta prata om att skaffa barn sa later det mer som att "det ar dags nu", men att de kommer tvingas ge upp sa mycket. Later inte sa trevligt. Tycker man borde skaffa barn for att man verkligen vill ha dem, inte for att man kommit upp i en speciell alder. Jag har inget emot barn, men har PCO sa har bestamt mig for att inte forsoka skaffa barn av den anledningen.
Hej,
Jag är 23 år gammal och min fästman 30. Vi gifter oss i april och vill inte ha några barn. Jag tycker att det är superjobbigt att alla våra vänner i stort sett håller på att bilda familj. Många säger också till mig "så kände jag också i din ålder, när du blir äldre kommer du att ändra dig" när jag säger att jag inte vill ha barn.
Kul att det finns andra!
Jag har ofta tankt att jag skulle vilja bilda en frivillig-barnlos-grupp som kunde traffas och gora kul saker. Typ gora sma resor eller bara fika, bjuda hem varandra pa mat. Det kanns trakigt att "bara" gora saker med sin sambo jamnt, medan ens kompisar bara pratar om de barn de har eller de de vill ha.
Ja, det är ju en bra idé!
Jag har tur som har två föredetta kollegor som är ganska mycket äldre än mig och frivilligt barnlösa. Vi har pratat om att starta en motsvarighet till Familjeliv fast för kariärkvinnor som valt bort barn av olika anledningar! 
Ja, det hade varit kul att skapa ett natverk. Jag har annordnat massa kompis-traffar forut, men hade varit kul med ett natverk pa internet sa att man kan hitta barnlosa kompisar over hela landet. Har ingen aning om hur man skulle gora det dock : ) Bjuda in folk pa middag ar ju latt....
Jag har förvisso två söner...en på 18 och en på 16 samt att min m2b har en son på 15.
Men jag har definitivt sagt nej till fler...min m2b vill gärna ha en "liten princessa"....men med våra gener blir det ett monster med damp allra minst...lol
Jag har själv ADD samt att min ena son har ADD samt asperger...och min mtb har med all säkerhet ADHD....och som jag har fått slagits med myndigheter och skolor ialla år...hua!
Nej tack! Jag satsar på framtida barnbarn istället. =)
Jag forsoker att vanja mig vid tanken att skaffa barn, jag ar inte sarskilt sugen men min sambo vill valdigt garna och eftersom jag nu ar over 30 sa kan man ju inte vanta for lange. Men det ar sa mycket som jag fortfarande vill gora, och det ar mycket av sjalviska skal jag inte vill ha barn. Men jag vill ju inte vanta for lange heller och upptacka for sent att jag nog skulle ha skaffat barn. Ngn som kanner igen sig?
