Det verkar vara många som förlovar sig i samråd med varandra. Diskuterar om när, var och hur med sin partner. Vad tycker ni?Bra eller dåligt?Modernt eller gammaldags?Jag personligen skulle inte vilja bestämma om när det ska hända med min partner..Min m2b friade till mig på en restaurang och gick ner på knä och hade inhandlat ringarna. men jag kanske bara är gammeldags? 
Egentligen är det samma sak... Även om man "bestämmer tillsammans" så måste det ju i praktiken vara den ena som tar upp frågan först, och då har ju den personen friat. Har man frågat har man ju friat.
Gå ner på knä ser jag som en modern tradition. Inte höll folk på med sånt innan hollywoodfilmerna 
Kan inte se Karl-Oskar gå ner på knä med blommor inför sin Kristina
Jag hade inte haft något emot om min sambo överraskat mig med ett frieri. =) Men nu hade vi pratat om det och på onsdag slår vi till. Nu i efterhand så är jag glad att vi bestämde det tillsammans, det var väldigt romantiskt att gå och kolla på ringar och bestämma graveringen ihop. Sen vi beställde ringarna för en vecka sen har vi båda varit rätt så "gulliga", som nyförälskade igen. =D
Jag längtar tills på onsdag nu. Förrutom ett möte som sambon måste gå på, så har vi halft planerat hela degen och det kommer att bli väldigt mysigt. =D
Vi började bara spontant prata om förlovning, sen bestämde vi dag och vart.
Det var nog tur att vi bägge två var med om det hela eftersom det tog månader innan vi fann just dom ringarna vi ville ha. Sen platsen vi först skulle ha vart ändrad.
Så det känndes skönt att ha varit med att planera ens förlovning än att blivit friad av min sambon. Men ja vet att det hade inte blivit på samma sätt om han gjort själv eftersom han är inte den personen.
Men för det har han ett krav på sig och han ska ändå fria innan ja med säkert gifter mig med honom =)
Men då blir det lika för ja drog upp frågan om förlovning.
Kul att höra allas berättelser! Verkar vara flest som har förlovat sig i samråd i denna tråd allafall.
Nej, inte behöver man säga ja om man inte vill. Det har väl ingen hävdat?
Men åtminstone jag hade inte velat bli överrumplad av frågan, eller för den delen känna att jag behövde gå o vänta o tråna om jag själv kände mig redo. Utan att istället prata om våra framtidsplaner gemensamt och fatta beslutet gemensamt i samråd passade mig och oss alldeles utmärkt. Det var det jag frösökte få fram, men tydligen inte lyckades med.
Jag tror det är väldigt få som blir helt överrumplade. Oftast har man väl pratat om bröllop och barn och framtid ändå. Finns nog inte så många förhållanden där man lever med varandra utan att känna till varandras mål och visioner.
Så för mig är det inget konstigt att vänta på ett frieri. Vi vet ju båda att vi vill gifta oss i framtiden. Att jag skulle vara mindre jämställd än de som bestämmer sig att fria gemensamt vid köksbordet ser jag inte alls! Jag anser bara att all romantik inte behöver dö bara för att vi ska vara så oerhört jämställda..
Men alla får göra som de vill Jag vill bli friad till!
tittij
Du har en poäng Jag ser också självklart att man har tagit upp ämnet någon gång under förhållandet men att jag inte alls skulle gilla om inte min m2b hade friat till mig och köpt ringar och ansträngt sig.Jag är väl en gammeldags romantiker... 
Tur att det finns två kvar av oss då ;)
Skojade precis med min sambo om att skottdagen närmar sig, så han får skynda sig på. Han sa att han skulle bli jättebesviken och han inte får fria, att han ser fram emot det.
Jag och min förre man förlovade oss i samförstånd men däremot var det jag som friade. Med min nuvarande pojkvän skulle jag däremot gärna vilja bli friad till, eftersom jag så att säga redan har gjort den andra varianten. Fast jag skulle nog mest bli generad om han föll på knä och jag vill INTE att han ska komma med köpta ringar - den vill jag vara med och välja själv...
