Det verkar vara många som förlovar sig i samråd med varandra. Diskuterar om när, var och hur med sin partner. Vad tycker ni?Bra eller dåligt?Modernt eller gammaldags?Jag personligen skulle inte vilja bestämma om när det ska hända med min partner..Min m2b friade till mig på en restaurang och gick ner på knä och hade inhandlat ringarna. men jag kanske bara är gammeldags? 
Min make gar aldrig ner pa knä framför mig, eller jag för honom.. jag ser heller inte det romantiska i det. Var och en gör pa sitt sätt!
Vi hoppade över hela förlovningsceremonin och ringarna. Vi hade pratat om att gifta oss, men det var han som ställde fragan och tog initiativet till exakt var och när, en kväll pa en restaurang.
Jag och min sambo ska förlova oss under en finlandskryssning den 14de dec. Det har vi gemensamt bestämt. Förra helgen tittade vi tillsammans ut vilka ringar vi ska ha och på måndag ska vi hämta ut dom. Jag känner inga problem med att vi bestämt det här tillsammans, snarare tvärtom. Vi har båda gått som i ett lyckorus sen vi bestämde ringar. Skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt. Genom att vi bestämt tillsammans kan vi dela alla känslor som dyker upp. Dock har jag inte upplevt själva ringpåtagandet, så jag vet inte alls hur det kommer kännas eller hur det kommer gå till, om sambon går ner på knät eller så. Men alla är vi olika, och vissa vill ha det väldigt gammeldags. Huvudsaken är ju att man pratar om det, så både vet vad den andra har för tankar om det.
Knäfallande och överraskning var inget för mig - ett så stort beslut om vår relation och gemensamma framtid fattade vi tillsammans! För mig kändes samrådet som modernare och mer anpassat till vårt liv och vår relation - att sitta och vänta och tråna och hoppas är en passiv historisk kvinnoroll jag inte alls identifierar mig med.
Jag vill gärna bli friad till. Vi är absolut jämställda, men bara för den sakens skull behövar man ju inte skrota all romantik. Jag har sagt att jag vill gifta mig, sambon att han inte är redo riktigt än. Den dagen han är redo kommer han att fria. Så jag msåte ju oavsett "sitta och vänta", för jag kan ju inte tvinga nån att gifta sig som inte vill. Och istället för att han en dag säger "nu är jag redo" så kan han ju lika gärna på ner på knä och göra det ordentligt
anne på grönkulla
Håller med till fullo! Dessutom känner jag att det blir lite påklistrad romantik eftersom man bara härmar det som anses vara romantiskt av samhället och som vi får förmedlat till oss genom hollywoodfilmer t ex. Samtidigt förstår jag att många tycker att detta sätt att fria är romantiskt då vi faktiskt blir matade av denna bild av hur ett frieri ska gå till. Men detta var alltså inget för oss, den bilden av romantik har inte vi.
Måste det ena utesluta det andra? ;)
Vi bestämde i samråd att förlova oss, men han visste att jag ändå drömde om att bli friad till, så ungefär ett år efter förlovningen gick han ner på knä o friade. (Vi bestämde förstås inte när vi skulle gifta oss när vi förlovade oss, utan förlovningen var mer en symbolisk handling för oss o världen att vi hörde ihop.)
Finns inget rätt o fel i det här tycker jag.
Kul att höra allas olika tankar om detta...
Själv bestämde jag med ett ex för många år sedan gemensamt att vi skulle förlova oss och köpte ringarna ihop och sedan satte vi ett datum mm Nu känns det som kindergarten 
Jag hade inga som helst planer på att gifta mig med han det var mer kul att ha en ring på fingret för att visa vår kärlek.
När min m2b friade så var det på riktigt. allt var precis som jag drömt om
snöbrud08
bra skrivet
Nä självklart finns det inget rätt eller fel och det ena måste inte utesluta det andra, men jag berättade hur vi såg på det.
Men TS är det inte så att du förknippar samrådet med en relation du inte längre tycker är seriös, och därför ogillar du sättet och vill inte göra om det i din nuvarande relation?
Min m2b friade och han visste långt innan att jag ville att det skulle bli så. För mig är fortfarande förlovning förknippat med bröllop och att vi bestämmer ett datum i o m frieriet. Men många i min närhet känner annorlunda inför ringens betydelse och i början kunde jag inte alls förstå det men nu bryr jag mig inte om det. Det är ju faktiskt upp till var och en hur man vill göra med det där. Huvudsaken är ju att man är lycklig!
För mig hade det nog ändå inte med romantik att göra utan det faktum att jag vet att när min m2b friar till mig så vet jag att han verkligen vill och inte som en bekant till mig "går med på att förlova sig för att flickvännen vill det men absolut inte vill gifta sig..." (bara för att ändå ge henne en ring på fingret eller vadå?)
