Nu är det dags att slå hål på myten om den perfekta kvinnokroppen som är slank, hårlös och solbränd!
vad för äckliga saker har ni hittat på er kropp?
Jag börjar:
I ena armhålan har jag ett inåtväxt hårstrå som blir som ett litet hål rätt in. Idag efter duschen började jag klämma lite den, och ut kommer en grön liten klump sörja!!! Äckligt!!
Nån annan?
Ylset: mår illa så fort jag tänker på naveln, kan förstå att du spydde, när mamma/pappa gjorde rent naveln grät jag alltid.
Joda: Jag tycker inte heller att bristningar är äckliga, det är ju jättevanligt! Inte supersnyggt kanske, men inte äckligt!
När jag inte har använt örhängen på ett tag och sätter i dem kommer det klet som luktar bakterier 
Å så skönt att höra att jag inte är ensam om min navelfobi. jag har viftat till min sambo en gång när han pillade där, behöver jag säga att hansåg någe snopen ut? *S* Han fattar inte alls varför jag tycker att en är så äcklig.
Snuffen:
Glad att jag inte är ensam :)
För tre år sedan gjordes en titthåls-operation via min navel, efter det blev den sig aldrig mera lik... för att inte tala om hur fobin ökade!
tack tack tack - fler med navelfobi!
om man petar i naveln eller typ om den tänjs ut lite åt sidan när man rengör så känns det som det drar inne i nagen oxå som navelgången sitter fast i nånting djupt där inne...
fast eftersom jag kan få en hel tops att försvinna in där kanske det gör det oxå *ryser*
(jag gör det inte jämnt då, testade en gång eftersom det aldrig tog stopp...)
m2b har naturligtvis fått dille på att försöka peta mig i naveln men då blir det strid :)
En till medlem i "navelfobiskaran"!! Fy, jag får kväljningar!!!
Jag är en mycket bystig tjej och efter en hel dag i bh med ihopklämda bröst kan jag meddela att det är varmt och gott och ibland lite kletigt där emellan...bläää....luktar inte så gott heller....
Å så har jag ett hål långt upp på örat, en pormask som jag haft sen jag född vart, och den kan man klämma varje dag om man vill! Kul att ha nåt å göra å...*asg*
Tillkommit lite nytt ser jag!
Svampeksem i armhålan - check. Har dessutom spridit sig till armvecket så imorrn ska jag till vårdcentralen och få en mirakelkur hoppas jag. :D
Fästing på blygdläppen - check. Lady o Lufsen: jag kissar inte heller i gräs längre. Däremot är jag van vid att få fästingar så jag tyckte inte det gjorde så fruktansvärt ont att ta bort den...
Min sambo tycker också det är obehagligt att pilla i naveln. Det gör inte jag. Det har säkert att göra med hur man ser ut där invändigt. Min sitter nog så till att det inte blir läskigt, för andra kanske det blir mer känsligt.
Min sambo har även små broskpluppar framför ena örat. En broskplupp som är liten som en leverfläck och står rakt ut. Huden döljer den knappt så den är nästan lite vit. Den andra är mer som en plupp hud som bara hänger rakt ut. Också stor som en leverfläck. Mjuk som hud är den. Skitkonstigt...
Hårstråna man har på tårna!
Ja usch - eller på fingrarna!
*skrattar så jag kvider åt Uppsalabruds snorbobba på mannens arm - japp, så mogen e jag!! :D*
jag fattar inte heller riktigt det "äckliga" med bristningar. Inte snyggt nej, men äckligt...?
Däremot har jag full förståelse för läggningen att klämma finnar och porisar. Det är ju bara sååååå hypersnuskigt att stå och prata med någon och plötsligt bli varse Superporisen I Ansiktet! Iiiihhhhh....! :o
Distraherad blir man också. Det går ju liksom inte att undvika att fundera på hur det skulle smattra till om vederbörande skulle lägga fingrarna på den inneboende talglarven och pressa....
Ett ex till mig hade just såna - talglarver. Som fluglarver såg de ut när de gjorde entré i dagsljuset, de få gånger man fick avlägsna dem.
Vilket inte var så ofta. Antagligen gillade han dem, för det var ytterst ovilligt han avvarade dem.
Fast de såg ut som små svarta millimeterstora "pluppar" som satt inpetade i hudytan (tyvärr skämtar jag inte).
en annan rätt äcklig grej var kompisen som berättade att han haft en slags varböld som utsöndrat svart (!) var. vet inte om det var alldeles sant, men han påstod att det är det värsta var kroppen kan producera.
Klura på den doften!!
Så minns jag ännu med illa återhållna kräkreflexr mannen med Den Dödliga Andedräkten, som envisades med att prata väääligt när ansiktet på mig. precis innan jag -väldigt hungrig- skulle intaga min lunch. Det hjälpte inte att backa; han följde liksom efter. Undrar om han visste att han stank riktigt surt kött ur truten?
Jag kunde inte att undgå att notera det i alla fall. men försökte av artighetsskäl dölja kväljningarna. Tack så mycket.
