Syrianska svärföräldrar

nej jag bor inte i södertälje än, gifter i i april och flyttar dit då..

till alla som har en relation med en syrian där föräldrarna är emot gåt alltid att ordna tro mig, har oxå varit där..

det som behövs göra i dessa fall är att mannen måste ta ett ALLVARTLIGT snack med hans föräaldrar och är han ärlig så tror jag att föräldrarna kommer stå på eran sida tillslut. det behövs lite tålamod och man måste ge det tid så kommer det funka.

brud 070901 :
när det gäller syrianska tjejer som har svenska pojkvänner är alltid lite kompilcerade med jag tror att det oxå går att fixa. om din bror och hans tjej smyger med deras relation nu så tror jag att det finns åtminstonde en person i familjen och släkten som vet om det. tjejen kan gå och tala med en nära släkting som kommer bra överens med hennes föäldrar och på så vis övertala dom. det finns vissa tjejer som har vait i kontakt med en syriansk präst och berättat hur det legar till och då har prästen ståt på deras sida och sedan varit i kontakt med föräaldrarna och lyckats övertala dom..

Jag hoppas och tror på att det kommer att ordna sig tillslut. Det som kommer sedan är ju att kunna förlåta de för vad de har gjort, alla dessa år av påhopp och falska anklagelser. Alla dessa tårar och sårade känslor. Bara för att de trodde jag var något som jag inte var.. Känns så onödigt. Men antar att man måste kunna förlåta den dagen det blir aktuellt för att kunna gå vidare. Både för ens egen skull och ens m2b.

ja, det gäller öckså att ha massor massor massor av tålamod...

frågan är ju hur länge tålamodet räcker..

jo, jag vet...mitt tålamod har räckt i 4 år...hittills...

mitt också.. ungefär lika länge.. Men varför får du inte träffa hans föräldrar så de kan få se med egna ögon att du inte är som de tror? Är det för att de inte vill eller?

Jag tror inte de är så intresserade av att ge mig en chans, men sen är det ju upp till min pojkvän också. Han teori är att ju längre tid vi håller ihop innan jag träffar dem, desto lättare blir det när det är dags att träffa hans föräldrar. För då ser de att vi har hållt ihop så pass länge, och att jag är seriös......Fast ärligt talat, jag är jättenervös inför det mötet, för nu är det snart dax.
Det kan vara jobbigt att träffa svärföräldrar under normala omständigheter, men nu kommer jag vilja göra ett så gott intryck som möjligt och samtidigt ha i tanken att de inte gillar mig.bor din pojkvän fortfarande hemma hos sina föräldrar?

hej. Försök bara vara dig själv så vet du i allafall att du inte har gjort något fel. Hoppas att det går bra för dig.

När jag träffade mina svärföräldrar var jag inte alls beredd, visste inte ens att det skulle ske utan det hände av en slump. Men jag försökte bara vara mig och självklart trevlig och öppen, men det gick visst inte så bra ändå ;) Tyvärr är vi nu i det stadiet att jag har blivit så sårad av de och min självkänsla har fått sig en rejäl törn av detta bråk om jag att jag är si och så. Att någon kan lägga ner så mycket energi på att inte tycka om mig och försöka få mig bort ur deras sons liv. Hur hemskt måste jag vara? Och enda sättet just nu för att skydda mig själv är att jag inte träffar de längre. Inte blir situtaionen bättre men jag mår lite bättre iallafall..

Min självkänsla har hittills inte sjunkit pga av allt bråk, den är svår att rubba, jag vet vem jag är och att jag är bra.Men jag finner situationen allmänt trist.Känner att jag blir orättvist dömd och frustrerad över att jag inte kan påverka situationen.
I slutänden så blir det ju så att om de väljer att inte acceptera mig, trots att deras son ändå väljer mig, så är det de som kommer att förlora....Men gudarna ska veta att det inte är lätt för våra pojkvänner heller! Kanske till och med är jobbigare för dem än för dig och mig...Men som sagt, jag önskar jag kunde göra nåt för att lindra, men det går ju inte...

ja absolut, det har du helt rätt i. Det är ju de som får ta den största smällen av att stå mitt emellan. Man kan bara stötta så gott det går..
Önskar er lycka till!!

jag önskar dig detsamma!!

Hur gick det sen Emma23 och Lillan30?

Jag är i typ samma situation förutom att hans föräldrar typ inte känner till mig