Syrianska svärföräldrar

brud 070901, din bror och hans tjej har de gift sig? Hur har det gått för tjejen med relationen med hennes familj?
Det jag i undrar över är vad som kan hända mellan min m2b och hans föräldrar? Hur pass vanligt är det att syrianska föräldrar verkligen vänder ryggen åt sina barn, trors att de hotar med det? Vi har haft dessa problem i några år och efter ett antal grova personangrepp mot mig har det resulterat i att jag inte klarar av att träffa de längre. Tidigare hade jag inget emot att lära mig de syrianska tradionerna och sederna, men nu står de mig upp i huvudet då det är bara det som gäller, att jag är svensk och mina traditioner, enligt svärföräldrarna, är inte lika viktiga utan jag är tillsammans med en syrian och då ska jag följa deras traditioner och seder, men för mig känns det konstigt att jag ska vända min svenska bakgrund ryggen istället för att utgå ifrån både den syrianska och den svenska.. Och att tillägga är att jag och min m2b är helt överrens, det är bara hans föräldrar som ställer till det.. :(

brud 070901, bra skrivet tycker jag. Precis så kan jag känna ibland att svensk kultur och svenska traditioner får stå tillbaka lite för att ingen ska bli trampad på tårna.

Emma23, tycker att det är jättebra att du verkar ha haft en öppen inställning inför det syrianska. Självklart ska du bli respekterad för den du är, ingen ska behöva utplåna sig själv och sin bakgrund för att bli accepterad. Skönt att du och din kille verkar ha samma åsikt.

Grova personangrepp kan du ju lätt markera mot - särskilt när du (som tur är!) har din kille med dig. Att han är lojal med dig i första hand är det viktigaste för dig/er. Om de går så långt som till att vända honom ryggen helt så vore det ju framförallt tråkigt för dem - men det beror såklart på var hans lojalitet i sista hand ligger. Det är ju den som blir övergiven i en öppen konflikt som står med svarte petter till slut. Sålänge ni har gemensam front så är det inte ni som betalar det högsta priset.

jag bor inte i södertälje så jag vet inte vad man har behövt hoppas över när det gäller skolorna och så...
icke svenskar har lite svårt för att bara släppa sina egna traditioner och föröska leva in i det svenska samhället. dom vill inte att deras traditioner som har funnit långt tillbaka i tiden bara ska försvinna för att man kommer in i det svenska samhället. men jag tycker att man ska föröska annpassa sig lite iaf, det är vad mina släktingar har gjort, vi har behällot våra traditioner och vi har tagit en del av det svenska sammhället. men sen så kan jag inte tala för alla syrianer. vissa har gjort som min släkt, tagit en del av det svenska samhället medans andra inte har gjort.

sen det här med att ni tycker att det är lite rasistiskt med att man inte vill ha bland äktenskap och att föräldrarna inte vill ha in en svenk i samhället, varför kan ni inte hålla upp ögonen lite kolla runt. det finns svenska familjer som inte vill ha utlänningar och föbjuder deras tex döttrar att umgås med ivcke svenskar, är inte det rasistikst?? och att det bildades ett helt rasistisk politisk grupp som ville ta över landet?? vem kunde stoppa dom?? i den staden jag bor i kommer det flera gånger per år ett gäng rasistiska killar och varenda utlänning dom ser på gatan misshandalr dom, det är ingen som har satt stopp för det?? kom kanske utanför ämnet nu..

babino, jag tycker inte att någon i den här tråden har förnekat att det finns rasistiska svenskar. Men i alla fall jag tycker att det finns en ganska tydlig debatt angående det fenomenet. Det talas väldigt ofta i media om invandrare (slarvigt uttryck för ej etniska svenskar), som blir diskriminerade i samhället och som råkar ut för rasism. Jag tycker att det är hemskt med rasism och jag tycker att det är bra att det förs fram.

Men jag tycker inte att problematiken runt att vissa "invandrare" har rasistiska åsikter om etniska svenskar är så tydlig i media. Är det rätt att ogilla svenskar bara för att de är svenskar? För mig är det lika fel som att ogilla amerikaner för att de kommer från USA, eller ogilla judar bara för att de är judar, eller vilket exempel som helst muslimer, syrianer, homosexuella. Jag antar att du vill bli bedömd utifrån din person och inte för att du är syrian. Precis som att svenskar vill bli bedömda utifrån vem de är och inte bara utifrån att de är svenskar.

Om man tar TS som ett exempel, varför skulle hon ge upp alla sina traditioner för att hon vill leva tillsammans med en syriansk man. Självklart vill man inte det som svensk lika lite som syrianer vill ge upp sina traditioner. Det handlar om ömsesidig respekt för det den andra tycker är viktigt. Men varför skulle det vara mer hemskt att ett barn med en svenk förälder och en syriansk förälder växer upp med övervägande svenk kultur. Jämfört med om samma barn växer upp med övervägande syriansk kultur?

Verkligen intressant debatt som vuxit fram här, och det gläder mig att ta del av så många kloka och genomtänkta inlägg!

Visst finns det en rasism från båda sidorna, och det självklara är ju att inte acceptera rasistiska tendenser från någon sida.
Jag kan instämma i att det redan pågår en stark samhällsdebatt om rasism från svenskars sida; däremot tycks det saknas en liknande debatt om invandrade människors avoghet mot det som är svenskt.

Varför inte betrakta andra som människor istället, människor med sin egen intressanta tradition i ryggsäcken?

I mötet finns möjlighet till utbyte och utveckling. Den som är trygg i sig själv behöver inte känna sig oroad av det som är annorlunda.
Sann respekt handlar inte om att undertrycka den ena eller den andra, utan om att lyssna och försöka förstå.

Jag kan inte se att ett blandäktenskap skulle innebära några som helst nackdelar, om det finns en nyfikenhet och glädje inför nästan från de inblandades familjer.

Det är ett faktum att det finns människor av många olika etniciteter i Sverige.
Vi har nu att välja utifrån detta hur vi vill att framtiden ska se ut; vill vi ha en framtid där olika grupper drar sig undan varandra alltmedan fördomarna frodas, eller vill vi mötas i gemenskap?

Emma23: det går tyvär inte så bra för dem de har varit tillsamns länge men efter flera konfrontationer från hennes föräldrar sida så smyger de nu med det.... jag tycker verkligen om tjejen i fråga, verkligen, men inte att de smyger med deras relation! jag tror att det vore bättre att ,som ni, vara öppna och visa att man verkligen älskar varandra och inte smyga runt som om man skäms över det man gör. jag personligen tror inte att ett blandäktenskap möter större problem än ett "vanligt" äktenskap utan det beror nog på personerna isig!

önskar dig all lycka till och tror att ni kommer klara det galant!! stå på er gemte hans föräldrar bara!!!

babino: vilken rasistisk grupp??? bor också i södertälje som sagt och har aldrig hört talas om detta, menar du när det är nazistiska partier här?

babin: läste ditt inlägg snabbt och tyckte det stod att du bodde i södertälje!! glöm vad jag skrev!!!

Jag har också blivande syrianska svärföräldrar. Hittils har det inte varit lätt, och jag inte ens träffat dem.
Vill tillägga att jag och min pojkvän har varit tillsammans i några år.
De tvivlar på, trots att de aldrig träffat mig, att jag är den bästa deras son kan få.För att jag är svensk.Kommer jag att lämna honom bara sådär lätt, som svenskar gör?...(citat från dem), Kommer jag låta dem träffa sina eventuella barn barn? osv. Det är klart att det tär på relationen,och det är min pojkvän som hamnar mitt emellan.Jag vet att han älskar mig, och självklart har massor av respekt för sina föräldrar.Och jag respekterar att de vill att deras son ska ha det bästa, vilka föräldrar vill inte det?Även om det kan bli tokigt, som i såna här situationer.Det är svårt att balansera de känslorna för honom. Jag har absolut inget emot att ta del av deras kultur; men hur ska jag kunna det, när jag inte blir välkomnad? Som sagt, det är inte alltid lätt, men jag har en tro på att allt kommer ordna sig till det bästa, om det är meningen.