Har inte läst igenom hela tråden, bara de två sista sidorna, men jag vill ändå tipsa om en sak... Varför vänta på ett frieri? Fria själva!
Jag vet, jag vet...de flesta tjejer fanstiserar väl om det perfekta frieriet och just att bli friad till - men i slutändan är det inte det viktiga! Jag lovar!
Jag och min sambo hade pratat löst (typ "när vi är gifta, var ska vi bo" "vad ska barnen heta" "jag vill inte ha kritvit klänning på mig" osv) om detta med giftermål....dvs att viville gifta oss någon gång - men ingen hade ställt själva frågan. Sen så tänkte jag (vi hade då varit tillsammans i drygt 2,5 år) att jag kanske ska göra det?! Jag planderade då att fria på hans 30-årsdag (feb 2007), under festen, med tal och heja baletten. Visst tänkte jag att det blir tråkigt att ingen någongsin kommer fria till mig - men det fick vara. Jag fick ju istället fria.
Ca kl 9 på torsdag morgon den 7 dec fick jag samtal till jobbet av en man jag inte kände. "Din pojkvän har blivit påkörd av en bil och vi väntar på ambulansen".? ? ? ? va? va? I förvirring, chock, sorg, rädsla - allt på en gång - lyckades jag ta mig till Danderyd sjukhus (fick reda på att det var dit de åkte när ambulansen kom).
Det går inte att beskriva i ord (utan att skriva ännu en längre uppsats :)) hur det var att se honom i akutrummet. Få en liten, ihopknuten platspåse, med de allra viktigaste tillhörigheterna av polisen och allt det. Vi visste inte omfattningen av skadorna just då, men han var vaken och vi pratade lite.
Jag hade absolut inte planerat det när jag gick upp på morgonen dagen efter för att åka till sjukhuset. Han hade precis kommit upp från operation och jag satt vid hans säng, bredvid honom, och smekte honom i ansiktet. Tårarna rann och jag var så ledsen p g a olyckan. Helt plötsligt säger jag "M, vill du gifta dig med mig?" (gud jag blir helt blödig och tårögd när jag skriver om det) Han tittade på mig, tårar rann ner för hans kind och han sa "ja...ja, det vill jag!". Total lycka! Kan inte beskrivas. Det var den lyckligaste stunden i mitt liv. Det var speciellt, spontant och direkt ur hjärtat, förvånade t o m mig själv för det hade jag inte planerat att göra.
Min sambo tycker det var jättekul att bli friad till och det unnar jag honom. Visst hade jag nånstans velat bli friad till men det var otroligt häftigt att fria oxå. Tänk er att få den erfarenheten och upplevelsen.
Jag tycker det är ett hett tips :) Det var jättekul. ringar kollade vi ut tillsammans sen när han var förmögen att ta sig ut i sällskap.
För er som vill veta fortsättningen (jag blir alltid nyfiken själv) så skattar vi oss lyckliga att han lever. Satt på sin cykel (i princip stilla) och blev påkörd, ingen hjälm hade han. Skadorna var en krossad fot, benbrott, skär- och skrubbsår, stygn i pannan och huvudet och en bruten nackkota (hade ej flyttat sig vilket räddade honom från förlamning). Han rehabiliteras varje dag och jag tackar min speciella ängel i himlen för att hon såg till att jag fick chansen att fria till M och leva resten av mitt liv med honom, som hans hustru. Jag kan knappt vänta tills bröllopet!
Kanske lite OT, men summa summarum : ta chansen och fria själva!! Det är resultatet som är viktigast....inte vägen dit!
