Fråga tjejens far?

Min man frågade inte min pappa och jag vet inte direkt om jag blivit förbannad, men det hade nog stört mig lite.

Nu är det ju så att min pappa inte är emot min man och det vet vi redan, det har vi redan upplevt under vår tid tillsammans. Så hade han frågat så hade han ju fått ett ja, det visste vi också redan. Däremot vet jag ju absolut att om min pappa inte hade samtyckt så hade vi gift oss ändå. Kanske hade vi med "utebliven välsignelse" valt ett annat slags bröllop än det traditionella, men vi hade defenitivt gift oss ändå. Jag har en personlig uppfattning att frågar man så gör man det för att svaret betyder något och att man i så fall skulle respektera det och kanske i alla fall skjuta upp bröllopet. För mig finns inte det på världskartan att min pappas ja eller nej skulle avgöra om jag skulle gifta mig eller inte. Av den anledningen är jag emot att erhålla om brudens hand om inte svaret ska respekteras ändå. Nu kanske det blev snurrigt.

Jag har även lite svårt för den här frågan eftersom min farfar och farmor aldrig acceptera min mamma. De tyckte sig ha rätten att tycka att hon inte var fin nog för deras son. Nu gifte sig ju mina föräldrar ändå, men jag vet ju att mina farföräldrars misstycke påverkade dem negativt. Därför är jag väldigt glad att min man inte behöver godkännas av min far.

Jag tycker såhär:

Det är inte så viktigt med tradition för traditionens skull - oavsett om den är svensk eller ej. Jag tar till mig av de traditioner jag gillar, de seder jag gillar, de idéer jag gillar. Så blir det vårt eget högst personliga bröllop.

20071231 - det är en mycket bra fråga... jag tror åtminstone att de val och avvägningar som maken och jag gjorde inför vårt bröllop var genomtänkta. Vi valde medvetet att skapa en vigselakt och en bröllopsfest som passade våra önskemål och gjorde inget "bara för att man SKA göra så".

Det jag vill uppnå är inte att alla anpassar sig till en given svensk bröllopsmall - utan att alla TÄNKER SJÄLVA och funderar över vad som passar dem och deras tillvaro.

Och inte tar upp diverse svenska eller utländska, gamla eller nya traditioner "bara för att" utan i så fall för att de verkligen VILL ha det på ett visst sätt.

Skalaren: Håller absolut med dig. Och det gäller alltid - frågar man något så är det för att man vill veta svaret och kunna ta hänsyn till det.

Lilla Li
Jag kunde nog inte ha sagt det bättre själv!

Okej viktualia, då tänker vi nog ganska lika ändå!

Min blivande frågade min pappa och det tyckte både jag och pappa var underbart fint gjort..

Men det är ju ett känsligt ämne för vissa..så reka läget kanske lite innan..

Jag bara undrar vad ni skulle göra om en far helt ut ur det blå sa "Nej, jag tycker inte att ni ska gifta er."

Skulle ni låta bli då?

Om inte, är det då inte rätt respektlöst att ställa en fråga och sedan skita i svaret om personen inte svarar som man vill? Om frågan bara är ett spel för galleriet så känns det ju inte så respektfullt...

Som har beskrivits här innan, det finns ju faktiskt en hel del familjer där föräldrarna inte gillar svärsonen/svärdottern..

Jo..alla har ju rätt i sin åsikt..även lilla pappa..
Om min pappa inte gillade min blivande så skulle nog inte min blivande riskera att fråga heller..:P

Jag känner mig inte övertrampad på ngt sätt, eller som en ägodel.

Men jag vet att detta är känsligt för en del..och som sagt alla har ju rätt till sin åsikt..

Miss Cee
Det hande for en kompis till mig! Pappan satte killen ned och 'predikade' i over en timme om varfor han inte tyckte de passade ihop (underforstatt varfor killen inte dog) vilket inte sa kul. De gifte sig sen iallafall och det fungerar si-sa-dar med svarforaldrarna.

Oj, vad det debatteras här idag. Och tack till dem som hänvisat till mitt tidigare inlägg.

Däremot uppskattar jag inte lika mycket antydningarna om att dem av oss som ogillar tanken på nåt sätt skulle vara i anden mindre självständiga än de som gör det (eftersom vi måste markera tydligare) och tycker att det visar på goda relationer med föräldrarna. Jag tror tvärtom, att vi gjort tydligt vem som spelar roll och vad som är spel för gallerierna.

Har f ö också funderat på frågan om ett "nej"-svar skulle ställa in planerna? Och varför? Och om så, varför frågade man? Kvinnan är ju myndig att besluta det själv!

Jag känner som viktualia att min man och jag gjorde (och gör) ytterst medvetna val i vårt liv och kring vårt bröllop.

Ja, detta var en väldigt rolig och intressant tråd!

Håller med viktualia om att detta vore ett ämne att göra vidare utforskningar kring (jag är blivande sociolog - går definitivt igång på sånt här!)

angående saker man har med eller gör på sitt bröllop för att det ska vara så osv: Någon skrev förut här på BT om en gullig gest som en del använder i USA, nämligen att man på väg in i kyrkan stannar vid sin mamma för att ge henne en ros ur sin bukett, och på väg ut ger en ros till sin svärmor. Detta kommer jag att göra för jag tycker det var urgulligt. Däremot kommer ingen annan än jag veta om detta, vill absolut hålla det hemligt. Ojoj vad de kommer bli stolta!

Har inte läst tråden nu men...

Min kompis man skrev ett brev till hennes pappa där han berättade hur mkt han älskar henne och att han ville fria till henne och göra allt för att göra henne lycklig resten av livet. Han frågade dem om de kunde tänka sig att acceptera honom som svärson.

Jag menar, vem kan säga nej till ett sånt brev?! Hennes pappa blev ju ännu mer kär i honom av det. Jag kan tycka att en sån fråga som han ställde är lite mer ok än "ger ni bort er dotter", om ni förstår vad jag menar. Fast iofs bryr jag mig inte så mkt om hur man frågar. jag tycker att det är en ganska fin grej att göra, att liksom blanda in föräldrarna (om man vet att det inte kommer att leda till stor släktfejd, kris och katastrof - ofta har man ju på känn vad de tycker om en)...