Hej alla bröllopsintresserade!
Är det någon som har koll på traditionen att killen innan förlovningen, först "frågar" tjejens far om hennes hand?
Gör man överhuvudtaget på detta sätt längre eller är det bara en relik från förr?
Tacksam för kloka svar!
Den här tråden var ju riktigt kul! 
Till er som skulle ta illa upp om er m2b hade frågat så måste jag säga att tur att dom inte frågade era fäder, för jösses vilket liv det skulle bli då!
Jag ser mig inte alls som förtryckt, nedvärderad eller icke självständig. Snarare tvärt om, jag har alltid gjort som jag själv velat i slutändan oavsett vad pappa/pojkvänner/mamma/släkt osv tyckt!
Min m2b bad iofs inte min pappa om min hand. Han undrade mest om min pappa accepterade honom som sin svärson och om han tyckte om honom som person. Min pappa skulle aldrig bestämma huruvida jag fick gifta mig med min m2b eller inte. Däremot har jag en väldigt nära relation till min pappa och hans åsikt betyder mycket för mig även om jag kanske i slutändan ändå gör som jag vill.
MIn far har inte fått bestämma över mitt kärleksliv när jag var 14 år och jag ser ingen anledning till att han skulle göra det nu. Han skulle dessutom troligen skratta sig fördärvad och säga åt min i det läget f.d. blivande man att springa innan jag fick tag på honom.... Eller så hade han bara tittat på honom och frågat om han var vettig. Jag tror inte ens att min far frågade morfar om det här.
För jag hade blivit fly förbannad.
Jag håller med anne på grönkulla i exakt allt!
Till TS>>
Om din tjej inte uttryckligen sagt att hon gillar den där förlegade seden så avråder jag starkt från det. Du vill INTE chansa.
Kan dessutom tillägga att OM min pappa verkligen hade haft en invändning om mannen jag delade mitt liv och boende med så vore han väl en fisig far om han höll tyst om det i flera år tills min kille fick för sig att fria???
det är så dags DÅ att han se åsikt. Skulle han ha en invändning som verkligen spelade roll så önskar jag verkligen att han gjort MIG uppmärksam på den så snart som möjligt...
c_t
jag tycker att det din m2b gjorde var riktigt trevligt. inte att be om din hand,utan att ta kontakt med din far på det sättet. om ni har en sp nära relation så är det enbart positivt att dinman sen också har det.
min mamma följde mig fram till min man. det var inte för att hon ägde mig innan,eller för att jag var oförmögen att ta mig fram på egen hand,utan för att jag ville på det sättet visa tacksamhet mot henne för att hon har uppfostrat mig,och mer som ett tecken att jag går från att vara hennes familj,till att bilda en egen familj . (ni behöver inte skriva att jag överger min mamma,hon är fortfarande kvar. det var mer symboliskt)
men alla har vi våra egna ideér och seder!
Hej Stockholm2!
Du har bett om kloka svar. Generellt håller jag med Anne på grönkulla. Det är bakgrundent till traditionen och jag tror att det är vad du frågade om.
Har också lite svårt för att gamla traditioner som grundar sig på kvinnans tidigare osjälvständiga ställnig i dag uphottas som romantiska.
Nu vet ju inte jag vem du är, vem din tilltänkta är och exakt vad du menar med att sätta ordet "fråga" inom citationstecken när du kom med din fundering. För det kan ju också säga någonting om dina intentioner.
Men. Jag tror nog att risken att förolämpa din tilltänkta om du "frågar" är större än risken att hon skulle sakna att du frågade om du inte gör det. (Förstår du vad jag menar?)
Fundera på vad du i så fall vill med att använda denna tradition? För vems skull? Är det för din blivandes skull? Är det för hennes pappas skull? Är det för din skull? Fundera på vad traditionen innebär. Är det vad du menar? Om det inte är det. Fundera på om det finns något annat sätt att framföra det du faktiskt menar.
Jag menade inte med min inledning ovan att jag skulle vara klokare än alla andra. Jag menade att tillägga: "jag vet inte hur klok jag är, men så här tycker i alla fall jag:"
Men det föll bort...
Min m2b "frågade" min pappa, iofs efter att han frågat mig, men ändå. Pappa förstod inte riktigt först, men sa nånting i stil med "Va trevligt" :) Han är inte mycket för känslor, min far.
Jag tycker inte att man behöver bli förbannad över en sån här grej. För mig är det viktigt att ha en bra kontakt med familjen, och jag kommer att låta min pappa överlämna mig i kyrkan. Inte för att få hans välsignelse eller för att han bestämmer, utan för att jag vet hur stolt han kommer att vara att få gå gången ner med sin dotter när hon ska gifta sig. Trots att det tidigare var en tradition som underkände kvinnors myndighet, därför att för mig och många andra handlar det mer om att visa sina närmaste att det betyder mycket för en.
herregud vad dåligt jag skriver. Sista meningen ska vara : Detta gör jag trots att det tidigare var en tradition som underkände kvinnors myndighet, därför att för mig och många andra handlar det mer om att visa sina närmaste att de betyder mycket för en.
Jag hade inte velat att min m2b skulle fråga min pappa. Vi är jämlika självständiga människor och jag skulle ju inte fråga hans mamma om jag fick anhålla om hans hand!
För det första: Jag håller med i vad Anne på Grönkulla skriver.
Egna reflektioner: vad 17 har mina eller hans föräldrar med vår relation att göra?!? Jag väljer MITT liv och MINA relationer. Är inte så familjekär av mig i meningen jag tycker att sånt här direkt angår resp föräldrarpar.
Tycker att tanken på att min make skulle ha frågat min pappa om lov att få gifta sig med mig, är ungefär lika naturlig som om maken hade ställt frågan till min bästa kompis...
Nääee.. jag skulle vilja läsa en sociokulturell analys kring varför svenska par tar upp för länge sedan glömda traditioner eller traditioner som inte funnits här alls. Vad är bakgrunden till denna nojja kring bröllop?!? *grubblar vidare*
