• mian73

    Blir jag någon gång hans hustru??

    Jag börjar så smått misströsta att jag någonsin ska bli fru...
    Jag har alltid önskat mig ett fint bröllop med mannen jag älskar. Jag vill på något sätt att det ska vara vi.. tillsammans, ha samma namn, höra ihop. Att han är min och jag är hans på något sätt, på allvar. Mannen har jag redan hittat...för 14 år sedan!!!
    Han vet att jag vill gifta mig med honom. Vi har två barn tillsammans och har bott tillsammans i 12-13 år. Problemet är att han hela tiden undrar vad det skulle göra för skillnad att gifta sig. Vi har det ju bra ändå enligt honom. Jag har försökt förklara för honom att det är känslan av att det är vi på riktigt, att vi har gjort våra val. Jag vet att han älskar mig över allt annat och när vi diskuterat detta och jag frågat honom hur han ser på livet om kanske 20 år så är han säker på att det är med mig han lever. Jag kan då inte förstå varför han inte vill gifta sig med mig. För mig känns det som att, ja men då är det väl bara att köra då om han ändå vill leva tillsammans med mig. Har hintat flera gånger att om skulle han fråga får han ett ja direkt. Vi var tom barnfria på en weekend-resa utomlands och vi hade det såå mysigt. Jag tänkte att kanske nu...men nej då. Försöker att inte tjata om det men det gnager inom mig så jag tänkte att på BT kan man alltid få stöd. Vad tror ni? Är det kört för mig?

  • Svar på tråden Blir jag någon gång hans hustru??
  • Saltakatten

    Ok, nä visst är det så. Här nere i Lund finns en familjejuridisk byrå som har instiftat ett stipendie till den som skriver bästa examensarbete inom humanjuridiken.

    Vet inte var du läste men här i Lund är det definintivt avtalsrätten som har högsta statusen bland många studenter. Vissa av mina gamla kursare har gått in helt för att få jobb på MSA och liknande annars har man ju misslyckats

    Läser själv straff- och processfördjupning.

  • Blueberry pie

    Saltakatten: Sådant är ju kanon. Här finns väl nästan bara Fonus (eller Familjens jurist eller vad de heter) om man inte vill starta något eget och deras löner och anställningsvillkor suger ju. Familjerätt är ju så mkt mer än bara ärvdareglerna etc. Hela området med pensionsförsäkringar etc är ju skitsvårt och hör ju absolut dit.

    Jag läste i Gbg och det är ju en utpräglad affärsjuridisk inriktning. Bolags-, börs- och skatterätt och den kommersiella avtalsrätten är stora här.

    Jag har blandat fördjupningskurser hejvilt, från processrätt, till ersättningsrätt, till bolagsrätt till kommersiell avtalsrätt. Hoppas att mina två år som notarie ger lite klarhet i vad jag egentligen vill göra. =)

  • Karis Annelie

    Intressant det här. med juridik och allt. vi var nyligen på banken för att ta ett fett lån på ett hus. Efter allt möjligt tråksnack om räntor o blabla så började han också prata om att det kan va bra med livförsäkring. Och att det kan ju va bra, när man ändå gör en sånhär stor gemensam affär, att vara gifta. det är enklare med juridik och papper och allt runt... Tänk på det. sa han, och blinkade åt min karl! :D haha tänk man får hjälp med hintandet från de mest konstiga håll! :D

  • anne på grönkulla

    JO, det där är en annan viktig juridisk grej, att man som gifta automatiskt står på varandras livförsäkringar. Ingen risk att nån fd sambo namngivits nån gång för länge sen alltså.

    Men nu var det visst inte bara detta som var TS fråga. Jag tror som hon sa i sitt senaste inlägg - att det är dags att sluta hinta och tala klarspråk men sambon. Lycka till!

  • Saltakatten

    Ok, då hoppas jag också att du kommer på vad du vill göra. Hade själv superångest när jag skulle välja fördjupning så jag tog studieuppehåll i ett år

    Vi får inte blanda så mycket på fördjupningen. 20 poäng av det man läser måste vara samma område som ex-jobbet så i praktiken blir det att man kan välja från två olika fördjupningar.

    Skrev en uppsats i höstas om hur pensionsrätten fördelas vid skilsmässa. Superintressant. Det är ett gigantiskt område som knappt nämns på grunutbildningen här.

  • PennyJenny

    Medan ni andra pratar vidare om juridiken så fortsätter jag svara mian om själva frågan. ;)

    Det tog lite ihjärtat på mig först att börja tänka på att jag inte skulle få det precis som jag ville med mitt bröllop, men när jag lugnade ner mig lite så insåg jag att det inte var hela världen. Vi gifter oss i kyrka, vår familj och vänner är med och vi har fest, om än mer informell. Och det kommer att bli toppenbra, även om det inte var som jag tänkte från början. Men det är så lätt, speciellt som tjej som matas med det här sedan man är liten, att drömma på och skapa sig en exakt bild av hur allt ska vara och så när den stackars tilltänkte har en annan syn så "rasar" allt. Men det gör det ju inte om man tänker efter.

    Visa honom när ni pratar varför du vill gifta dig och gör klart att visst, du kanske har tankar och idér och drömmar om bröllopet, men att det är ni tillsammans som formar det och att du vill lyssna på honom och planera med honom. Kom med förslag om du redan på förhand misstänker att det är hela det här med att stå i centrum. Kankse kan ni ha vigseln mer avskilt och sedan en fest under mer informella former osv. Jag har försökt att vara flexibel med våra planer och det har visat sig funka väldigt bra. Nu har han tex tänkt om kring att inte ha tal. Det kom fram andra anledningar än de han först uppgav tex. För min sambo är det nog en process och att slängas i på "djupt vatten" med hejdundrande kyrkbröllop och formell fest och hela fadetittan blev förmycket. Nu närmar vi oss det i alla fall men då har han fått vara med på tåget liksom. Visa att du är villig att lyssna och kompromissa.

  • anne på grönkulla

    Det där är en jätteviktig poäng alldeles oavsett! För vår del var vi inte oense om att vilja gifta oss, men hade väldigt olika bilder av hur. Det tog en lång gemensam process att finna former vi både kände igen oss i och kunde stå för. Det är klart värt att göra den resan tillsammans!

  • Saltakatten

    Ber om ursäkt till TS för att jag kapat hennes tråd

  • Karis Annelie

    Jag vet flera tjejen som fått sin ovillige karl att gifta sig genom att göra det helt och hållet på hans sätt. För tjejen var det viktigast att bli hans fru, så då gick hon med på raggarbröllop på big meet i västerås.. t.ex.
    Inget jag skulle göra.
    Min kille e manchester united fan, så ett solklart sätt att få honom, vore att vigas på old trafford inför skrkiande supporters. Men så långt behövde jag aldrig gå :) däremot hade det varit skitsvårt att slita in han i en domkyrka med 200 gäster. Som tur är så är jag inte mycket för det heller. just nu lutar det åt att vi gifter oss i Rom eller nåt sånt.

  • Petra74

    mian73:
    har också varit i din sits. Jag och min sambo har varit ihop i 12 år och förlovade i 10. Har väl väntat på att få bli hans fru iallafall 8 av dessa åren Iår friade jag själv och sa hur mycket det betyder för mig att få bli hans fru. Vi gifter oss i augusti.

Svar på tråden Blir jag någon gång hans hustru??